I måndags, den 22 september, hade min man och jag bröllopsdag. Vi har nu varit gifta i 24 år. Nästa år firar vi silverbröllop! Vi firade inte i måndags utan gick ut och åt en härlig middag, på tu man hand. Har har jag skrivit om det? Har jag berättat hur mycket jag älskar honom och hur mycket han betyder för mig? Vilka stormar vi har överlevt och gått starkare ut ur? Vilka underbara barn vi har? Och vad jag ser fram emot de närmaste 24 åren?
Inte! Och det beror inte på brist på kärlek utan på att kvacken varit nedbäddad i en elakartad förkylning. Jag kan ju inte påstå att jag är frisk nu, jag är yr och har fortfarande feber, men uppe är jag. Envis som en å...anka! Luv u, Varg!!!
I dag så satte jag på mig dunjackan (jag fryser....) och gjorde en runda runt huset. Nu ÄR det höst. Titta på den flammande lönnlöven. Men det finns vissa som inte ger sig. Pelargonierna blommar om igen! Och jag som INTE på det minsta vis har gröna fingrar. (Det kanske är just det faktumet som gör att de mår bra?)
Må så gott, alla ni där ute!!