Den senaste tiden har jag haft mycket liten tid för bloggen. Jag jobbar, i stort sett, varenda dag. Som anställd tre dagar i veckan och som egen resten av tiden + sköter vår egen bokföring (min man har eget företag + vi har ett annat företag ihop).
Som alla vet som har eget så är det upp och ner. Är det mycket att göra i företaget (med kärnverksamheten) så skjuter man undan allt det som måste göras. När kärnverksamheten går på sparlåga så måste man planera o.s.v. Och sedan ska bokföringen göras…kontinuerligt. Just nu har vi dessutom bytt bokföringssystem till ett, som vi trodde, bättre och enklare. Mja, inte i portgången i alla fall! Men nu fungerar det…efter många slita hårtestar!
Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att tiden inte riktigt räcker till för bloggandet. Det har också tappat lite av sin dragning att skriva. Ibland tycker jag inte att jag har någonting att säga, men skriver ändå och det är INTE jag att blaja tomord, men likväl har det blivit så ibland.
Det som jag INTE tröttnar på är att läsa andras bloggar. Det är en ynnest att få del av andras tankar, vedermödor och liv. Så DET kommer jag att fortsätta med.
Däremot kommer det att vara slut med skrivandet. Så är det. Sorgligt? Ja, men allt har sin tid.
Ps. Bloggen ligger kvar en tid, tills jag sparat över det jag vill spara. Ds.
Ps nr2: Jag kommer förbi och läser era bloggar, glömmer er inte!! Ds.