Här är jag, är ni kvar?

Ibland så tror jag att jag aldrig kommer att bli frisk... Det är bara en cirkel med bättre delar, sen är det tillbaka igen. Och hur ska någon kunna förstå det jag inte själv förstår? Varför kan jag inte bara lägga av?

Annars håller saker på att ordna upp sig, vi har fått en galet fin lägenhet, renoverar min gamla, pluggar något roligt osv osv... Det känns lite som en låtsaslek som snart tar slut, jag kräks lite på den i förväg liksom. Vad nu det ska vara bra för...

Har slutat gå på a&b, inte officiellt, men jag hinner på fulltaste allvar inte. Jag jobbar, pluggar, renoverar och försöker vara en bra mamma, vän, flickvän och kvar finns ingen tid för något som jag inte tycker fungerar. Parterapin är snart slut också, den däremot, var väldigt bra. Kanske inte så mycket för min ätstörning, men för oss.

Jag saknar er... Många som försvunnit har jag sett, för jag läser. Är det någon kvar?