HJÄLP mig... med smarta agrument till min chef som har gett sig fan på att göra livet surt för mig..

Min chef tycker att jag är ”NEGATIV” OCH ATT DET HAR TENDENS ATT SPRIDA SIG... han har rak fram kalat mig mig ”manipulativ” och sagt att jag har en ond tvillig ... synd att han inta kan tänka till lite och inse... att om mina åskiter till vad som inte fungerar på min arbets plats sprider sig tyder det på att folk lyssnar och att jag lyssnar på vad som sägs, ta åt mig och försöker ändra på ting.

Synd att han inte inser värdet i mitt engagemang och utnytjar den som en smart chef hade gjort.

För om jag nu har så mycket ”makt” och ”inflytande” bland mina arbets kolleger borde det inte utnytjas till att samarbeta och skapa positivitet istället... kan man ju tycka.

Jag påstår inte att jag är värdens smartaste person men jag förneckar inte heller att jag kan en del som andra inte kan och är väldigt medveten om både mina skyldigheter och RÄTTIGHETER och att IGNORANS är något av det allra värsta jag vet.

Det är mycket som är FEL på min arabtes plats...(på vems är det inte det då ?)

Man väljer bland annat att lägga fokus på helt fel saker... man väljer bort arbetskolleger som är efektiva och omtyckta men inte så ”bekväma” att göra med för ledningen.

Ofta få jag en känsla, att de som driver verksamheten framåt och anstränger sig är ofta de som lägger hela sitt hjärta i det de gör men att det är också de som kan tillräckligt mycket för kräva sina rättigheter och när de inte är så bekväma och ”trevliga” länge ,straffas de.

Helst av allt, ska jag slava ihjäl sig, aldrigt kräva något, aldrigt göra fel, hålla munen stängd, vara tacksam för att man har ett jobb och alltid ställa upp, aldrig vara sjuk, löne förhandla inte och acepptera varje förendring utan att ifrågesätta den.

Men i slutändan handlar det om... ja människor...

I slutet av varje arbets pass... när jag vet att jag gjort mitt bästa (även om det kanske intevarit mitt bästa mest produktiva dag) när jag cyklar hem genom stan med rent samvete och ro i själen och lägger mig i min säng för nattens ro stund och JAG ingen annan bara jag , vet att jag har gjort vad jag kunnat... då få man vara nöjd med sina insattser.

Sen har jag faktiskt riktigt rara arbets kollegor.. . massor av de... inte alltid uppskatade och ganska ofta missuppfatade men roliga och duktiga på sitt jobb.

Få vi är så uppe i vårat arbete att vi sällan allt för sällan hinner berömma varandra och berätta hur mycket vi uppskatar allt vi gör...

 men i slutändan...

/izzy