Här är jag. Inte perfekt någonstans. Jag bär på för många kilon. Mina bröst är överallt och jag har överrörliga höfter. Bristningar förekommer och min rumpa är bred. Jag har celluliter på ben och rumpa. Jag skrattar för högt, och jag tänker sällan innan jag pratar. Har mina blonda stunder och blir gnällig om jag inte får mat. Har dåligt tålamod och är rastlös. Vill väl men ibland blir det fel. Jag är virrig och glömsk.
Men detta är jag. Det är detta som gör mig genuin. Stundtals ogillar jag mycket hos mig själv men jag är ändå nöjd med den jag är. Jag är bra och jag duger. Visst vill jag bli av med några kilon men nu trivs jag som jag är. Jag har en utstrålning som många avundas. Jag är omgiven av människor som tycker om mig för den jag är. Jag får uppskattande blickar när jag går nedför gatan. Jag har ett jobb som är otroligt givande. Jag har en dröm som jag ska nå. Jag har ambitioner. Jag har en längtan efter att göra bra. Jag vill skänka glädje. Jag är ödmjuk.
Ännu har jag inte mött den stora kärleken. Men förhoppningsvis möter jag den en dag, för jag duger som jag är. Jag må ha celluliter och överrörliga höfter, men jag bär ett varmt hjärta. Jag är lite tilltuffsad, men jag är stolt över den jag är. Faktiskt.