kyrksyster

Agnetha berättar om när hon blev jagad av polisen. Jag blev det också en gång. Det måste vara mer än 20 år sedan nu. Vi bodde då fortfarande hemma i byn, och jag pendlade till en stad i närheten.

En morgon när jag var på väg till jobbet mötte jag polisbilen på en gata. I backspegeln såg jag hur den vände med en u-sväng och följde efter mig. Vid mötet hade jag hunnit registrera vilken polis som satt vid ratten. Naturligtvis steg blodtrycket och pulsen och adrenalinet rejält på en gång. Min vana trogen började jag rannsaka mig inför vad jag nu eventuellt gjort mig skyldig till. Det fanns ju inget som jag självklart visste om.

Polisbilen följde efter mig gatan fram, runt knuten och in på kyrkans parkering. Han stannade bakom min bil när jag kört in i min parkeringsficka, en tydlig gest för att visa att jag inte skulle komma undan. Det var verkligen inte roligt. Det var inte mindre pinsamt för att jag kände polismannen, han var den lilla stadens revypappa och han hade barn i våra barngrupper.

Med darrande ben steg jag ur och gick mot polisbilen. Först när jag kom fram vevade han ner rutan, han såg mycket allvarlig ut. För att i nästa ögonblick le och helt oskyldigt säga:

"Jo, du, jag tänkte fråga dig om det finns någon plats för min lilla dotter i tre-årsgruppen?"

Jag vet inte vilken min jag gjorde, men han hade väldigt kul, det var uppenbart!

Den norska diskussionen om huruvida man ska använda uttrycket "jungfru" eller "ung kvinna" i Gamla Testamentet fortsätter. Profetian om att en ung kvinna ska bli havande syftar fram emot Jesu födelse. De flesta nya översättningar har återgått till det ursprungliga "ung kvinna" eftersom det är så det står. Det är vad ordet "jungfru" också betyder, men betydelsen har fått en viss förskjutning.

Det är ingen ny debatt. I samband med de flesta nyöversättningar väcks ständigt frågan om man ska översätta texttroget eller förtydliga sambandet med Nya Testamentet.

Personligen kan jag inte se att en mer texttrogen översättning skulle urvattna innehållet. Tvärtom kan det hjälpa oss till nya djup av texten.

Men sen är det naturligtvis så att översätta gamla texter från ett språk så olikt vårt som tänkas kan är mycket svårt. Skulle man översätta hebreiska - som Gamla testamentet är skrivet på - ordagrant skulle det bli obegripligt. Det är omöjligt att översätta utan att göra tolkningar. Men ju mer man vet om texten, var den skrevs och varför desto mer troliga blir tolkningarna.

Kyrkans Tidning och Dagen har artiklar idag.

Lite kuriosa som egentligen inte hör hit, men är lite kul:

Någonstans kring förra sekelskiftet bestämde sig en baptistpastor för att göra en egen översättning av Nya Testamentet. En översättning som skulle undanröja allt tvivel och all diskussion om vad bibeln menar. Därför översatte han mycket ordagrant ord för ord, mening för mening. Det blev närmast oläsbart förståss. Det blev ingen bestseller, och den hade väl försvunnit helt om det inte var för en grupp... Nämligen teologi studeranden som måste lära sig läsa Nya Testamentet på grekiska!

Denna ordagranna översättning blev en enorm hjälp när man traglade med sina översättningar. Denna bok blev hett eftertraktad på antikvariaten. Jag har själv haft ett exemplar, men är osäker på om jag har det kvar eller om det fick gå vidare till nästa kull...

Norge ska få en ny bibelöversättning. Det görs just nu stor affär av att man ersätter "jungfru" med "ung kvinna" i texter från Gamla Testamentet.

Ordet "jungfru" betyder "ung kvinna". Att det senare har blivit synonymt med "oskuld" har med Marias befruktelse genom helig Ande att göra. Men också med medeltidens riddarideal.

En ung kvinna var per definition oskuld... jungfru.

Det börjar lugna sig lite nu, men oj vilken snöstorm det varit!

Så här såg mitt köksfönster ut:

Men det är fint när det väl ligger där:

Och när dagen övergår i skymning:

... så kan jag fortsätta fundera över "rasism", "diskriminering", "offer" mm.

Jag skrev en gång ett inlägg om övergrepp på barn. Det skulle jag inte gjort. Den öppna debatt jag hoppats på blev istället påhopp på mig. Jag tog nämligen upp tråden från min utbildning i den tid där man statistiskt kunde se att majoriteten av pedofiler själva utsatts som barn. Detta inlägg ledde till att jag anklagades för att stämpla alla som var offer som pedofiler. Och att jag var orsak till att offren inte vågade berätta om vad de utsatts för.

Det hjälpte inte hur jag förklarade att det inte handlade om offren, utan om förövarna. Offren är så många fler, det är inte en majoritet av dem som blir pedofiler. Men om det är så att en majoritet av pedofilerna själva är offer - vad drar vi för slutsatser av det? Får offren tillräckligt med hjälp?

Men när man inte kan diskutera detta så stryps debatten. Och vem vinner på det?

För att inte tala om när jag ifrågasatt mäns rätt att förföra, utnyttja kvinnor och spräcka äktenskap hur som helst... "alla" kvinnor har ju alltid ett val hette det då...

Frågan om vad som är rasism ligger på samma plan.

De "svaga" är antingen helt utan makt och ansvar, eller fullkomligt i förmåga att välja. Det är en naivitet som beror på att man vill anklaga andra, antingen de utsatta eller de som vågar se nyanserat på problem. Man kan tydligt se ett växlande mellan dessa attityder.

Vi har misslyckats med att integrera vissa grupper. Det finns kriminella invandrare, romer, samer och smålänningar. Pensionärer stjäl inte överlag, men det finns snattare bland dem. (Någon påstod i en kommentar att de flesta snatteribrott begås av pensionärer. Det var tydligen helt ok att påstå.)

Vågar vi inte inse att en del grupper i vårt samhälle är så utanför att deras enda chans är kriminalitet, tiggeri och bedrägerier? Vad tror ni att gömda flyktingar lever på? Naturligtvis försöker många av oss att via allmosor hindra dem att hamna i maffialiknande sammanhang.

Naivitet hjälper inte någon!

... men på de ärekränkande saker man säger om mig i kommentarerna på den här bloggen kan jag inte annat än reagera.

Om någon har kämpat för utsatta människor av vad månde ras så är det väl jag!

Att jag berättar sanningen om en liten grupp som förstör ryktet för andra är inte samma sak som rasism. Det är en förklaring till varför folk blir på sin vakt.

Det är inte fördomar att ha sett en liten grupp bete sig fruktansvärt illa.

Det är inte detsamma som att sympatisera med Sverigedemokraterna!

Men denna naivitet som innebär att man inte får andas något negativt om vissa lägger grunden till rasism. Det tar udden av alla hedervärda försök att integrera utsatta i vårt samhälle. Vi måste börja i sanningen, och sanningen är att det finns faktiskt folk som lever i strid med samhället, som finns utanför. Det måste man se och ta tag i, annars frodas rasismen i bottenlagren av folkdjupet. Där finns grogrunden till nynazism!

Inte i att jag ger en förklaring till varför en butiksinnehavare blir på sin vakt!

Med anledning av mitt stordåd i kylskåpet så måste jag väl i rättvisans namn berätta om mina söners dugligheter i lagningskonsten.

Det var i början av 90-talet när datorerna ännu var ganska kryptiska saker. Vår dator hade hakat upp sig, och en support-kille kom hem för att försöka fixa till den. Han satt i stort sett hela dagen, men kom inte tillrätta med problemet. Framåt eftermiddagen kom 14-åringen hem från skolan, och som fjortisar brukar så började han hänga över datakillen och undrade vad han gjorde. Datakillen vars tålamod nog var ansträngt vid det laget svarade lite överlägset att det var problem med det eller det. "Å", sa sonen, "då gör man så här och sen så här..." Datakillen tappade hakan när problemet var löst på sekunden.

Nu undrar ni förståss om grabben blev datanörd. Nej, inte värre än de flesta av oss. Han försörjer sig på något betydligt matnyttigare.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Nåväl, det finns en lillebror i familjen också. Den här historien har jag berättat förut, men den tål att höras igen.

Pojken var nog sex år skulle jag tro. Han följde med mig till staden för att handla. Men när vi kom ut på parkeringsplatsen upptäckte vi att ett däck saknade luft. Jag blev helt ställd och bara stod där. Då tar lillkillen över kommandot. Lugnt förklarar han för mig att det finns en mack på andra sidan gatan och att om jag kör försiktigt över dit så skulle han ordna till däcket. Alltså skickade han iväg mig med bilen för att själv gå över den hårt trafikerade gatan! Min sexåring alltså!!

På macken går han efter den där pumpmanicken man mäter lufttryck och pumpar med. Han beklagade att han inte visste vilket tryck det skulle vara, och bad mig titta i instruktionsboken. "Jag kan ju inte läsa" sa han. Så jag läste och han fick sitt värde, pumpade däcket, lugnade mig med att nog någon luftat det för luften stannade. Däcket var inte sönder.

Sen klev han in i baksätet på sin barnkudde och jag spände fast honom... och så for vi hem. Och han var barn igen.

Någon frågade förra gången jag berättade detta vad det blev av honom. "Han jobbar på macken" var då det beljublade svaret. Men nu har han gått vidare i livet... tro det eller ej... MEN HAN SÄLJER DATORER!

Igår lagade jag kylskåpet, vilket maken idag uppmärksammade. Vi har länge haft problem med en av lådorna som inte vill stanna på plats. Vi till och med bad serviceteknikern som tog sig an vår krånglande diskmaskin att byta glidlisterna. Men han kunde inte det.

Alltså har vi accepterat besväret. Tills igår när jag hittade en plastbit på kylskåpets botten. Och började titta närmare på konstruktionen. Det var så att de små plastbitar som förband lådan med glidskenan hade ramlat ur, och med lite pill lyckades jag få dem tillbaka. Därmed var kylskåpet lagat!

Det servicemannen inte klarade, det fixade kyrksyster. Undrar om jag kan få jobb som kylskåpslagare?

Idag gjorde jag en beställning via en hemsida. Det är ett företag jag handlar hos då och då. Vilket föranledde att jag hade en bonuscheck att utnyttja. Men jag fann ingenstans i beställningsformuläret var jag skulle ange checken, så jag skickade beställningen och genast efter det ett mail och undrade hur jag skulle förfara.

Det tog inte två minuter så hade jag ett svar från kundtjänst. Summan på min bonuscheck drog man genast av från min räkning.

Inget krångel, inga missförstånd, inga löften som visade sig tomma. Fick t o m en ny orderbekräftelse där bonusen var avdragen.

Det här är givetvis ett vinstdrivande företag, jag har varit kund ett bra tag och handlar ofta. Det är viktigt att behålla kunder.

Men tänk om alla myndigheter kunde ha samma anda!?

Ibland blir jag bara så matt över hur många missförstånd, så mycket slarv, så mycket underlåtenhet och så mycket krångel det jämt är när man ska ha med sjukvård, Försäkringskassa, A-kassa, Arbetsförmedling, kommunal service mm att göra. Man får ständigt ligga på, ständigt påpeka att "så är det nog inte", ständigt påminna ett antal gånger innan saker blir gjorda och ändå blir det ofta fel i alla fall.

Hur kan det komma sig?

Det vräker ner, och det blåser. I ett grannhus flytar man in idag, inte bästa dagen. gatorna har snabbt korkat igen. Polisen kom på en patrullering, inte ofta i våra kvarter men det är bra att de far runt och kollar att ingen fastnar i nån driva.