Flera timmars sammanträde på socialkontoret...

... var ganska trögt. Det vanliga med vissa som förälskat sig i sin egen röst och bara säger samma sak om och om igen. Och ordföranden som inte kan styra upp. Vi hann naturligtvis inte med alla ärenden...

Men inser att det finns två sätt att se på struliga ungdomar.

Det ena företräddes av den kvinnliga rektorn som bara vill bli av med dom. Hon vill ha avstängning, utstängning och avhysning... ungarna ska ta konsekvenserna och man ska statuera exempel! Ungar som inte lyder är pack rent ut sagt!

Det andra företräddes av mig och brandchefen som ansåg att man måste rädda dessa ungdomar. De strular därför att något gått snett. Vi måste nå dem. Hela sin uppväxt har de bara fått höra att de är fel, att de inte passar in.

Jag var värsting när jag var 15-16... om inte min pappa sett till att ungdomsledaren i vår församling fått tillfälle att fånga upp mig och tala allvar med mig... ja, inte vet jag vad det blivit av mig... Det fanns en bakgrund till att jag betedde mig som jag gjorde!