Anette Jahnkes blogg

När TIMSS resultaten kom, blev det en del fokus på att vissa barn fick 51 - 49 till 18. 

I somras kunde jag inte låta bli, i bilen,  i väntan på burgarna

 -  Vad är 51 minus 49?, frågar jag nioåringen.

-  ÖÖÖh, 2 - vad då?

-  Vänta lite, det gick fort! Hur gjorde du?, frågar jag. 

-  Va? Ööööh tänkte, vad då 2!...det är väl 2?

-  Ja, ja...jag bara undra...ok, vad är 32 - 29? frågar jag lillasyster. 

-  3

-  Oj vad fort! Hur gjorde du då? frågar jag förvånat. 

-  Ja hans blev ju 2 och då blir väl min 3, eller hur?

Imorse vid frukosten, fyraåringen rusar upp på rummet och ner igen PÅKLÄDD. 

- Jag klädde mig på EN sekund, säger hon stolt. 

.- Nä, säger sjuåringen. Det tog inte en sekund.

- Jo, en, två, tre, fyra, fem, sex, sju......sjutton, arton, EN, ...EN sekund, säger hon stolt. 

- Det blev ju arton, säger sjuåringen. 

- Nej, EN sekund, säger fyraåringen. 

Hur är det att betrakta allt som pågår runt om kring och vara typ en 7-årig flicka? Ibland får man de där ögonblicken då man kan ta del av alldeles nya ögons syn på världen. För ett par veckor sedan råkade vi se slutet på en liten modevisning på Coop Forum där vi handlar varje lördag. Detta var första gången mina barn såg modeller. 

Senare på dagen under lunchen. 

- Mamma, de där tjejerna som visade kläder, hur kan de vara så smala? frågar 7-åringen med stora ögon. 

- Tja, de kanske ..vad heter det dantar? svarar storebror 9 år. 

- Bantar, säger jag. 

- De måste ju äta väldigt lite för att vara små smala, säger 7-åringen. 

- Ja, kanske det säger jag. 

- Men hur  kan de vara så långa? frågar 7-åringen med ännu större ögon. 

- De kanske rullades ut när de kom ut från mammas mage? fnissar jag. 

- Nä, de har väl långa föräldrar, säger 7-åringen. Men sååå smala och långa. Konstigt. 

GP hade en vass ledare idag, blir riktigt glad när någon tar ställning och enkelt bara säger: Nej, det är inte roligt med kvinnoförnedrande teckningar i programmet som ska göra reklam för en "folkfest". Jag misstänker att många inte vill vara "glädjedödare", men ärligt talat finns ingen glädje att döda. Det är helt enkelt inte roligt. 

Folkfest var just det som Chalmers rektor ville fokusera på i sin kommentar kring spektaklet kring cortegeprogrammet. I intervjun i dagens tidning på s8 görs just precis det som Ledaren i GP beskriver man inte bör göra - man ignorerar problemet, slätar över. Det intressanta är att om man bläddrar till s10, så finner man följande rubrik, "De har jämställdhet på schemat". Här beskrivs en skola - inte högskola - som arbetar aktivt med jämställdhet. Kontrasterna är slående. 

Blir så himla glad över DN:s artikel idag "Män är väl inga lealösa mähän" kring pappor som ser det som en självklarhet att vara hemma med sina barn. Det går framåt...om än trögt. 

Själv minns jag när jag väntade mitt första barn, för tio år sedan, då jag fick följande reaktioner ...

Det är just pojkrollen som jag försöker bredda i min barnbok, Hjälte med hjärta...

I dagens GP diskuteras åter hur studenter på Chalmers tillsammans skapar det traditions enliga cortegeprogrammet (en liten skrift) och hela paraden med ombyggda ford0n. På fredag åker hela cortegen genom staden. Ett flaggskepp. Nu har sponsorer reagerat på kvinnoförnedrade skämt och teckningar i cortegeprogrammet och vill inte stå bakom programmet. 

Som GP skriver är detta inte första gången detta diskuteras. Våren 2000 skrev studenten Frida om hur upplevde Chalmers som student, artikeln följdes av en artikel av mig och mina doktorandkollegor. Ni finner den här nedan. Därefter kom en stridström av artiklar i GP. Tio år har gått....varför händer inget?

Det som fascinerar mig mest är att i GP finns intervju med fyra studenter, bara en av dem tar illa vid sig av skämten och teckningar. Min fråga är varför man tycker det är okej. Hur kan det komma sig att som person tycker detta är okej? Man ser ingen anledning till att säga-detta-är-inte-roligt. Det som även fascinerar mig är att man alltid verkar gå på person - tar DU illa vid dig? Men det diskuteras inte vilket ansvar man har som student vid Chalmers - ser man sig som representant för Chalmers, en delaktig medarbetare som är med och skapar Chalmers? Eller är man bara ett DU? Inget VI?

Har skolan misslyckas? Skolan som förbereder studenterna inför vidare studier men även för ett aktivt ansvarstagande deltagande i en demokrati. Kommer man in som jämställd till Chalmers och ut som omvänd?

I Förskolans, Grundskola och gymnasieskolans läroplan står det liknande fraser:

Inget barn skall i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Verksamheten skall syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar

och levnadssätt. 

I Skolans läroplan (Skolverkets förslag till justeringar): 

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. 

Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. 

I Högskolelagen står det:

5 § Högskolorna skall i sin verksamhet främja en hållbar
utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer
tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social
välfärd och rättvisa.
I högskolornas verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och
män alltid iakttas och främjas.
osv....

Följande debattartikel publicerades den 8 maj 2000 i Göteborgposten. Artikeln är skriven av mig, Elise Björkholdt och Nibia Aires.¨

Tänk framåt, Chalmers!

Forskarstuderande: Dags att slopa otidsenlig hemlig förening

Den hemlighetsfulla föreningen CS på Chalmers är ingen festförening som saknar makt och inflytande, skriver tre forskarstuderande. Bland föreningens medlemmar finns högt uppsatta personer på Chalmers, vilket väcker frågor kring favorisering, objektivitet och legitimitet. Särskilt som kvinnor inte får bli medlemmar.

Tiderna förändras, samhället förändras. Chalmers motto är avancez- framåt. Ändå finns det företeelser som snarare tyder på mottot borde vara bakåt. En sådan företeelse är sammanslutningen CS (Consortium Silencium).

CS bildades på artonhundratalet. Stadgarna är hemliga. Vi vet med säkerhet att inga kvinnor kan bli medlemmar, att medlemmarna väljs in på livstid och att en medlem som tillfrågas om sitt medlemskap inte får ljuga. För att bli medlem måste man föreslås av två medlemmar och förslaget måste godkännas av samtliga medlemmar.

Kriterierna för att kunna föreslås är hemliga, men man kan ju betänka hur samhället såg ut på den tiden då CS bildades. Det fanns ingen rösträtt för kvinnor och ingen allmän rösträtt för män. Det var endast om man var adlig eller om man hade tillräckligt stor inkomst och egendom som man kunde göra sin röst hörd. En människas (mans) värde och betydelse i samhället baserades på börd och egendom. Det var i detta samhällsklimat som CS bildades.

Vid diskussioner bagatelliseras ofta CS som en oförarglig kamratförening som huvudsakligen ägnar sig åt fester och studentikosa upptåg. CS betraktas som en förening utan makt och inflytande. Så är det definitivt inte.

I dag är flera högt uppsatta personer på Chalmers medlemmar i CS, som exempel kan nämnas en medlem i nuvarande rektorsledningsgrupp och minst en dekan. Tilläggas kan att den förre rektorn för Chalmers var medlem.

De som representerar alla studenter på Chalmers är studentkåren. Flertalet i Chalmers studentkårs styrelse är medlemmar i CS. Att många personer i rådgivande och beslutande positioner i hemlighet är med i CS väcker frågor kring favorisering, objektivitet och legitimitet för Chalmers organisation.

Alla dessa hemliga nätverk

Eftersom man är medlem på livstid finns dessutom ett väl fungerande nätverk som sträcker sig långt ut i näringslivet. Man kan undra vilka av näringslivets toppar som tillhör CS. Det diskuteras ofta varför inte kvinnor når höga positioner inom näringslivet. Men med hemliga nätverk som utestänger kvinnor är detta kanske inte så konstigt. Det är kanske inte heller så konstigt att jämställdhetsarbetet går så trögt. Som ett exempel på hur detta nätverk fungerar kan vi nämna att 30 miljoner kronor har samlats in till ombygganden av Chalmers kårhus via CS kontakter. Tyder allt detta på att man saknar inflytande?

Vi har inget emot de fester och ceremonier som CS ägnar sig åt, bland annat det viktiga vakandet över döskallen Adrian. Det är slutenheten, hemlighetsmakeriet och kvinnodiskrimineringen vi vänder oss emot. Vi är övertygade om att CS bidrar till att konservera en föråldrad teknologkultur som utestänger kvinnor.

Att Chalmers indirekt stöder en sådan förening till exempel genom att anlita organisatörer från CS för olika tillställningar är olämpligt. Chalmers ledning säger sig dessutom vilja ha en transparent öppen organisation för att fungera så väl som möjligt. Man vill också få fler kvinnliga studerande till Chalmers. Båda dess strävanden motsägs av sammanflätningen med CS.

En annan företeelse som verkar utestängande gentemot kvinnor är oviljan att tillåta kvinnliga skådespelare i Chalmersspexet. Chalmersspexet startades 1948. Många andra högskolor och universitet har insett att tiderna förändrats och låter män och kvinnor delta.

Tjejer i Chalmersspexet ett steg

Vid diskussioner med anställda och studerande på Chalmers får man ofta höra att det inte är viktigt att kvinnor inte får delta på scenen i Chalmersspexet. Om det inte är viktigt kan vi väl låta tjejerna delta! Chalmersspexet är också en del av Chalmers ansikte utåt. Detta saknar inte betydelse om man vill attrahera fler kvinnliga studenter.

Det medvetna uteslutandet av kvinnor i CS och Chalmersspexet bidrar inte till någon positiv bild av Chalmers.

Om man menar allvar med att man vill öka andelen kvinnor och mångfalden bland studenterna och anställda på Chalmers så måste man räkna med att förändra ramar och gamla traditioner som nu tas för givna.

Det kan inte vara så att vi likt pusselbitar ska klämmas in i ett redan givet mönster där vi egentligen inte får plats.

Premiär: Mamma, pappa, solstolar, trädäcket...

- Titta vad fin jag är, säger fyraåringen.

- Ja, men den där solhatten hade du ju förra sommaren. Den är för liten, säger jag.

- Ja, mitt huvud har växt. Men det är inte lika stort som ditt pappa, säger fyraåringen.

- Nä, säger pappa och kramar fyraåringen. Men du, du har ju ett sådant litet huvud, hur får du plats med dina tankar? ler pappa. 

- Det är små tankar pappa, svara fyraåringen med ett leende. 

Min bok Hjälte med hjärta uppmärksammas i magasinet Aktiva, under rubriken Boktips!

Aktiva riktar sig till föräldrar som har barn i skolan. 

Även på webbplatsen Bibblabloggen skrivs det om boken!

tjing

Har vid flera tillfällen haft en diskussion med min fyraåring. "Tre" illustrerar hon bestämt genom att hålla upp tre fingrar - och alltid pekfinger, långfinger och ringfinger. Ibland så får hon upp istället lillfingret och två andra fingrar. 

Men nej säger hon. Det är fel. Hon rättar gladeligen sina större syskon.

- Det är fel, det är inte tre, säger hon till storasyster. 

- Jo, det är tre fingrar...

- Nej, lillfingern är mindre!, säger hon. Det är inte samma, det är inte tre. 

Så vad är egentligen "tre"?

Jag är så himla glad.

Min bok Hjälte med hjärta har börjat dyka upp på bibliotek runt om i Sverige. 

Bibliotek!