Min berg- och dalbana

Efter att ha varit på nätdejting sidan ett tag och ett par dejter i verkligheten har jag kanske träffat han med stort H! :D Det verkar lovande iaf, men är precis i början, men ack så bra början. :D

Jag är verkligen alldeles ensam där. Det finns en som följt min blogg här som följt med mig dig, alla andra är borta. Inga sidvisningar, inga kommentarer, lika bra att återgå till dagboken. Jag saknar verkligen den här bloggen, den här gemenskapen. Kan ingen duktig datanörd ;) komma på en sådan här sida för oss AB-bloggare som blivit utkastade? Please! :D

http://minbergochdalbana.wordpress.com

Och nu straffar det sig. Killen jag träffade förra lördagen tog sig in i mitt hjärta alldeles någe grönjävligt. Dessvärre gjorde inte jag det i hans. Jag känner att jag öppnade hjärtat för snabbt och för mycket. Men nu är det stängt igen och det känns inte heller kul.

Det är inte alls lätt det där med relationer.

Har haft en underbar helg. Rolig fest med många skojiga människor som jag normalt aldrig skulle umgås med. Jag var där mellan kl.17-03, så det är väl ett bra betyg. God mat, lekar och massa mat.

Väl hemma loggade jag in på dejtingsidan. Började chatta med en kille där, vi hade kul ihop. Vi bestämde träff och den var helt fantastisk.

Jag skrev sen ett sms till honom på söndagskvällen. Har fortfarande inte fått något svar. Så verkligheten börjar ta sig in igen. Min vän ger honom en massa ursäkter. Vi får se vem som har rätt. Hon tycker att jag ska ge honom lite mer tid, medans jag tycker att han ska försvinna ur min hjärna då han inte svarar.

Har så svårt med det här, träffar och signaler från det andra könet.

...till en födelsedagsfest där jag, vad jag vet, bara känner en person och det är födelsedagsbarnet och vi känner inte varandra väl. Så jag ska alltså iväg på något helt okänt och jag tänker faktiskt genomföra det. Känns lite olikt mig, men jag har blivit starkare och vågar mer än tidigare. Tyvärr så sitter vissa gamla mönster kvar, de kommer fram när jag minst anar det. Denna gång tänker jag dock inte lyssna på det gamla mönstret utan ge mig iväg och hoppas på kul. Annars har jag alltid nära hem och det är ju en trygghet i sig. :)

Ibland slutar jag aldrig att förvåna mig själv. Häromdagen registrerade jag mig på en dejtingsida. Skapade en full profil och la upp en bild. Nu sitter jag och chattar med en jättecharmig kille medan vi båda hejar på Sverige i hockey vm. Oj oj oj, detta anade jag inte i förra veckan. ;)

I eftermiddags var jag på gyn och fick mina cellförändringar bortfrysta. Det är andra gången jag gör ett ingrepp mot cellförändringar. Förra året opererades jag, blev sövd och allt. Av det ingreppet kände jag ingenting. Ingen smärta, inget blod, ingenting. Men detta ingrepp känns i hela magen. Som en riktigt stark mensvärk, molande. Och så blöder det. Själva ingreppet var obehagligt men det var ingen direkt smärta. De fryser först 2½ minut, när de kommer upp till 2 minuter så kändes det nästan som att nu står jag inte ut längre. Sen vilar man i 2½ minut innan nästa frysning på 2½ minut. Den kändes såklart mindre, obehaget kom senare men även där vid 2 minuter. Sen var det svårt att ta sig hem. Det gjorde ont och promenaden kändes lång. När jag kom hem somnade jag på soffan i ca 1 timme. Tur att telefonen ringde för annars hade jag kanske sovit än. Nu, 3 timmar senare, känns det bättre. Inte samma ihärdiga smärta, men det känns att något är gjort. Hoppas nu att detta verkligen hjälper så jag slipper dessa cellförändringar. De hade tydligen blivit elakare denna gång än första. Så bort bort bort med dem!

Glömmer det ibland. Eller snarare, rätt ofta. Sen kommer det som en käftsmäll och jag blir påmind att just ja, jag har bipolär sjukdom. Håller just nu på och varvar ner från en sådan påminnelse. Mindre skoj. Sen är det ju det där att jag efter varje käftsmäll tror att jag nu har koll och nästa gång så kommer det som en lika stor överraskning som alltid. Oftast är det någon annan i min närhet som märker och jag nekar, för jag har ju inget märkt och jag har ju koll. Just det, jag har koll. Ha!

Jag vet nu att våren triggar mig. Ljust, sover mindre som i sin tur också triggar och i detta fall även stor stress på jobbet. Jag höll på att hoppa ur skinnet i torsdags. Sen har jag gjort allt jag kunnat för att hävda det. Bett om hjälp, umgåtts med vänner, ökat medicin, utövat mindfulnessövningar (med varierande reslutat), använd verktyg som en sak i taget (även här med varierat resutlat).

Just nu känns det dock som jag inte kommer att kunna sova särskilt mycket inatt vilket skulle vara välbehövt. Vet inte hur pass mycket högre dos jag kan ta av medicinen plus att jag ska upp imorgon bitti så jag blir lite rädd att försova mig.

Sen är jag nog nervös nu. Har förträngt detta sen jag fått tiden. Har inte alls kännts vid detta. Men imrogon sker det. Då ska jag frysa bort cellförändringar på livmodern. Detta är andra gången jag behandlas för cellförändringar. Jag är inte nervös för förändringarna i sig, det är ju i ett så pass tidigt stadium, det är mer själva ingreppet. Jag har ingen aning om hur det går till. Om jag bedövas eller om det känns under ingreppet. Men jag får ju snart veta det. Klockan 14 gäller det.

Nu ska jag försöka göra något vettigt utan att stimulera mina sinnen för mycket. Lycka till med det du! ;)

Jag har inte haft sån tur på sistone när det gäller elektrisk apparatur fast ändå har jag det.....

Först var det min spis som vid användning gjorde sånt elpåslag att proppen sa ifrån. Till slut så sa även spisen ifrån. Min far känner då en person som kunde fixa en ny och glad blev jag. När den sen installerades så gick proppen igen och min kyl började pipa konstant och det gick inte att få tyst på den. Fattig som jag är och för att den fortfarande höll kallt så fick jag helt enkelt stå ut med oljudet. Två veckor senare gick strömmen för många i min stad då de grävt av en ledning. Döm av min förvåning när kylskåpet efter det slutade låta. Glad blev jag för att i nästa sekund upptäcka att elavbrottet istället slagit ut mitt modem som helt dött. Bara att ringa och de sa att jag skulle få ett nytt skickat hem til mig efter 3-5 arbetsdagar, synd bara att påsken kom emellan så det dröjer längre.

Så nu väntar jag på modem, utnyttjar internet till max på jobbet (bloggar tex) och hoppas att inget mer ska gå sönder i mitt hem nu för jag känner mig rätt matt.