| På Aspergerforum frågade jag om någon ville följa med mig till min nya läkare, då jag kände att hon tappat spåret totalt... Eddie ställde upp och gjorde en enastående insats. Här är hans anteckningar från besöket: |
| P = Patient L = Läkare S = Stad *1 = Terapeut (?) *2 = Någon på utredningsteamet *3 = Läkarsekreterare FK = Försäkringskassan Besöket inleds med samtal om ett brev angående de tidigare besöken hos L. I brevet, som skickades till P idag, skrevs att L har träffat chefen för psykiatrin i hela S där L försöker snabba på Ps utredning. L anser att en längre väntetid hade varit onödig med tanke på Ps barn. P har snackat med utredningsteamet senast idag och väntetiden beräknas vara på runt ett år. L nämner att den vill jobba på en klinisk diagnos först. Ps problematik liknar mer Aspergers Syndrom snarare än ADHD, vilket P håller med om. P ångrar sitt tidigare utbrott på L där P tycker det var dåligt att det pratades om diagnos. P tycker det är skönt att ha fått diagnos på tal. P nämner att det har börjat hända saker inombords och att en diagnos nu behövs innan riktig hjälp kan fås. När folk, speciellt folk med barn, är i behov av hjälp kan kommunen ställa upp, svarar L. Barnen klarar sig, svarar P. Får P AS-diagnos kommer barnet också få det vilket är “fantastiskt” i och med att det kommer då att växa upp med en förstående förälder, anser P. P byter ämne till terapi. P skall börja på kroppsterapi, men har velat ha och vill fortfarande ha någon att prata med. P har pratat med någon på kroppsterapin(?) angående att få någon att prata om men det blev inget. L försöker inflika något men blir ombedd att vänta på sin tur. P avslutar sin verbala paragraf med att nämna att P skall till *1 nästa vecka och tacka L att den lät P avsluta. L tycker att P behöver stödjande kontakt och rekommenderar *1 varmt. P vet inte vad Pia har för planer. Det händer mycket i P, mycket saker som faller på plats. P nämner att via ett forum på nätet, AspergerForum, har P hittat andra [personer av samma kön]s bloggar om hur de har haft det under sin barndom. P reitererar att AS verkar passa bättre än ADHD. P är glad för sin eventuella AS. P ger fortsättningsvis L rätt angående sjukskrivningen eftersom det, återigen, händer mycket just nu. P nämner att den har pratat med FK. FK var lite konfunderade angående sjukskrivningen och att L vill träffa FK för att diskutera rehab. L berättar att innan P får en riktig diagnos kan FK ej hjälpa. L berättar om hjälp och hur små saker kan göra en stor skillnad, något som P håller med och tillägger att omställningar är jobbiga. Vad P behöver, säger L, är mindre stress. Mindre stress fås via anpassad arbetsplats, lång sjukskrivning för att underlätta kontakten och kontakttillfällena med FK. Sedan glider ämnet vidare till FK och aktivitetsersättning. P förstår inte skillnaden mellan AE, aktivitetsstödoch sjukbidrag och berättar att pengar är ett problem. Samtidigt vill P hålla sig igång och inte ruttna bort hemma. L kan inte skillnaden 100%-igt heller, men säger att därför vore det bra om alla (L, FK och P) träffas för att diskutera allting. Efter mötet kommer allting att vara klart. Har man aktivitetsersättning kan man prova olika aktiviteter utan att riskera inkomsten. P frågar om FK kan tvinga P till någon aktivitet mot Ps vilja. L svarar att bara arbetsförmedlingen kan göra sådant. Är man sjukskriven är man sjuk, punkt. P är rädd för myndigheter. P ber nu om att få Zyban utskrivet. P vill börja må bättre och har haft positiva erfarenheter av drogen tidigare, fast då som försök att sluta röka. L skriver gärna recept och eventuellt intyg om att P hade mått bättre av att sluta röka (för att få drogen rabatterad). P berättar om hur Zyban fick P att må bättre tidigare men även hur P mådde sämre av att ta Zyban under höstens depression. L sätter sig vid datamaskinsapparaten och skriver ut Zyban på recept. P halvhjärtat frågar något om hur Aspergers Syndrom och Stratera blir ihopa men ångrar sig. Tillbaka till utredningspratet: L har pratat med *2 om att försöka påskynda processen. P har också pratat med samma person men *2 kan endast ge utredningsteamet mer resurser, inget konkretare än så. L tror starkt på att väntetiden kan förkortas på grund av barnet. Ju snabbare hjälp fås desto bättre blir det för familjen, förklarar L. Sedan fortsätter samtalet med mer prat om Zyban och dess bieffekter. Det nämns att Zyban kan göra att man tappar hungern men P lugnar L genom att berätta att P äter ordentligt tack vare barnet. L har nu gjort planer: Sjukskrivningen skall förlängas och träff med FK skall ordnas. L och P lovordar *3. L säger att allting som ordnas nu resulterar i mindre stress och det vore en förbättring. Ju mer trygghet P har omkring sig desto bättre. P håller med att P måste släppa “det här”. L frågar om P lever i ovisshet just nu? P svarar positivt: det är utredningen det väntas på. L beklagar sig över orimligheten i att vänta ett år på utredning. P är av samma åsikt, men så är det med politik och i synnerhet politik och sjukvård. Tjänstemännen är inkompetenta. P berättar att ett års väntetid är inget problem. L är av åsikten att ett år är alldeles för lång tid, personligen. Träffen avslutas med att L berättar om att sjukskrivningen samt tid för nästa besök skickas hem till P. L skall “ta några väl tilltagna månader” som sjukskrivningsperiod, för att se hur FK reagerar. P tänker ringa imorgon. L vill gärna veta hur det går då. L avslutar med att säga att L tror att L+P kommer att träffas på mötet [med FK]. P avslutar med att uttrycka lättnad över att det inte var “förvirrat” idag. P lämnar L. |