Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Panika Personligt
Här kan man frossa i min historia, barndom - stundom obehaglig - ångest, frustration, sexuella övergrepp, min kamp att få diagnosen ADHD samt insikten att jag har Asperger...

Liten uppdatering/PANIKA

Har varit ett tag - sorry - men jag har varit ute och åkt berg och dal-bana i psykiatrin i Skåne...

Lyckades förhindra sjukbidrag.

Lyckades bli stämplad som potentiell narkoman.

Lyckades bli avslutad hos npd-teamet.

Lyckades få utredning hos öppenpsykiatrin.

Lyckades bli sjukskriven som FÖRSTÅNDSHANDIKAPPAD!!!

Lyckades bli ovän med chefen där.

Lyckades bli ovän med min läkare.

Lyckades få utredningen avslutad och nerlagd - utan diagnos.

Lyckades bli fråntagen hjälp.

 

Återkommer om/när jag orkar!

Kram på er!

9 (+1) kommentarer
3 juni 2008, kl 23:51
Hej det var bra länge sen jag var in på din sida ska läsa lite nu om vad som hänt i ditt liv sen sist. Min 19 åriga dotter har nu bett sin psykolog om en adhd utrednig du var en som nämde det för mig då ja beskrev vad min dotter gjort. Har en son på 22 år med damp troligtvis har min lille son ngn form av bokstavsdiagnos oxå och troligtvis har de ärvt de av mig. Har själv inte gjort ngn utredning en alla tester ja gjort själv tyder på adhd.
4 juni 2008, kl 20:30
Hej!

För dej som har kontakt med psykiatrin!

Välkommen till min sida att kommentera, läsa eller tillägga något!
PeaceLoveÅPanika
12 juni 2008, kl 11:15
Det är inte så lätt när du inte lämnar någon adress!?
Qatrin
9 juni 2008, kl 23:31
Hej!

Du lever! =0D

Jo, jag är här o hälsar på lite nu som då.. finns ingen hemma får man ju koka kaffet själv men.. ;-)

*kram* på dej om du vill ha
PeaceLoveÅPanika
12 juni 2008, kl 11:18
Hoppas att du har det bra.

Jag mår inte bra, och har ingen energi överhuvudtaget som det är nu...

Min läkare är livsfarlig, och att anmäla henne kommer att ta ca ett och ett halvt år...

Tills dess har jag ingen hjälp.

Ta hand om dig!
Qatrin
15 juni 2008, kl 12:56
Hej!

Oj, vilket oerhört kaos du befinner dig i! Du borde byta kommun? Fast ingen kommun har väl särskilt ok psykiatri..vet du själv om du har asperger? Jag känner en kille som har både Damp och drag av autism. Och hur han kan ha diagnosen damp när den benämningen inte är godkänd längre, det vet jag inte ;-) Jag tror han måste vara en asperger helt enkelt. Men han gjorde massor av högskoleprovs poäng!

Jag pluggar på universitetet jag just nu. Det går hyfsat, men jag märker att jag har uppmärksamhetsproblem och pga det ses jag ju dummare än jag är i själva verket. Ibland skiner geniet i mig igenom ;-) men så säger jag något urdumt eller så blir mitt huvud bara tomt. Men jag har varit öppen med det, även om jag inte har diagnos. En kursare med borderline problem (hon misstänkter autistiska drag eftersom hon är så bunden av rutiner och därför befinner sig i skolvärden. Hon är mkt högpresterande)var den som förstod mig! För första gången kunde någon titta på mig och säga hur det var för mig just den stunden. "Det blir problem för dig nu när vi fått olika information på olika papper, eller hur?" Sa hon till mig en gång och log busigt. Hon hade iakttagit min förvirring.

En gång under en föreläsning babblade hon med mig så jag missade föreläsningen. Jag sa skämtsamt ilsket; "jaha, och vad sa han nu då, nu har du sabbat min koncentration! Skriv ner det han sa nu på pappret här för det är ditt fel"

Hon var urgullig denna tjej, en mästare på att lägga upp struktur i studierna. En gång fick jag panik hemma och mejlade alla mina kursare om att jag inte kunde planera pluggandet och börjat halka efter. Då hade jag legat på soffan hemma i en vecka (distansstudier) Denna tjej var den enda som skickade mig sin planering; vilka veckor hon ska läsa olika böcker och skriva olika uppgifter. Så jag följde hennes planering och kom igång. Gick på en föreläsning som handlade om "brus i öronen höjer adhd- elevers koncentrationsförmåga." Sen dess har jag alltid nirvana eller progidy högt i lurarna när jag läser tråkiga böcker eller avhandlingar eller skriver uppsats. Det är mitt "brus"!

Så tack vare min utbildning i specialpedagogik hittar jag metoder och hjälpmedel åt mig själv. Ändå har jag inte kommit på hur jag ska få ordning i denna lägenhet, för nu sitter jag och skriver nonsens här istället för att som planerat städa min dotters rum!!

Allvarligt: Panika, du behöver hjälp! Har du människor i din närhet som stöttar dig?

kram!
PeaceLoveÅPanika
19 juni 2008, kl 21:17
Qatrin.

Du är en fantastisk människa.

Min energ just nu går åt att ringa chefer inom psykiatrin, patientnämnden osv. - Hade jag klarat av, som du, att gå i skolan, hade jag blivit - för myndigheterna - ett livsfarligt Personligt ombud.

Jag kommer att få hjälp. Om detta är jag övertygad. Men det kommer att ta tid...

Under tiden har jag det svårt. Också.

Men inte bara.

Jag och LillPanika odlar trädgård (har frambringat rädisor med chilistyrka=))

Men jag har tappat tron på det som kallas demokrati i Sverige - mänskliga rättigheter och sånt...

Men där är en sak med mig - Jag ger mig aldrig!

Jag är nånstans en levande installation - ett föränderligt konstverk - som väcker känslor, och som, med min blotta närvaro, väcker en oerhörd oro - för dem som önskar följa gängse rutin med vad det innebär...för att jag ställer frågor - och förväntar mig svar; och när jag inte får det...Ja, då frågar jag igen...tills jag får ett konkret svar, vilket sällan händer...Och när/om jag fått det...Ja, då hamnar jag i andra sammanhang...och det hela upprepar sig själv igen...och jag snöar in - fullständigt...tills jag fått svar...

Och förhoppningsvis, kanske någon som är i behov av hjälp, eller stääler en fråga, får hjälp eller svar...

Och jag går vidare ...och blir ifrågasatt och omöjligförklarad...

Och allt jag strävar efter är lugn och ro...

Det gläder mig oerhört att du går i skolan - du kommer att göra mycket gott, med papperna du förtjänat gott.

Vi har träffats här, men jag vill att du ska veta, att jag blir varm i hjärtat, när jag ser, att du kämpar på och lyckas.

Din öppenhet gentemot mig, ger mig styrka.

Jag har ingen hjälp i vardagen - soporna står där dom står - men just när jag jag loggade in och såg din kommentar, blev jag glad.

Det ger mig energi.

Så:

Tack, Qatrin!

Vi har en fin vänskap och nån gång ska vi äta gott och dricka gott vin...och tjattra...

Tycker jag.

Glad midsommar och Lycka till!
20 juni 2008, kl 10:33
Kära fröken Panika! Vad kul att få ett livstecken från dig! För jag har minsann letat och undrat, över hur det stod till och var du befann dig. Men vi verkar ha samma åkomma, den att behöva fjärma sig från världen alltsomoftast.

Men om orken och lusten infinner sig är du mer än välkommen att vara med och blåsa liv i diskussioner kring livet!

En skön midsommar önskar jag dig!

Fröken Kung, som smitit från sitt eskapistiska rike för att stångas med realiteten. En stund.
8 juli 2008, kl 14:26
Fy f-n om man får skriva så? Hur illa får sjukvård och politeiker behandla oss sjuka egentligen?. Jag känner verkligen med dig och samtidigt blir jag så trött när jag läser om dina "problem" med läkare psykologer m.m att jag blir ännu deppigare när jag tänker på min egen svaghet om jag skulle råka illa ut som du. Man ligger ju onekligen i risksonen. Du verkar kunna säga ifrån på skarpen men det är jag värdelös på. Därfor har jag sökt ett eget personligt ombud nu som kan hjälpa mig i svåra sitiationer. Jag önskar dig all lycka och välgång i framtiden och ger dig här en stor STYRKRKRAM om du vill ta emot den. /ejja
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna