mullemuppan

Har verkligen inte haft lust att blogga senaste månaden, men nu är det kanske dags för en uppdatering...

För att distrahera sinnet från att ständigt tänka på att vilja bli gravid så har jag bestämt mig för att cykla halvvättern i sommar, och då är det under 6 timmar (helst 5 timmar men då måste jag snitta 30 km/h och det är jag osäker om jag fixar så länge) som är tiden som gäller. Längtar järnet efter att få plocka fram racer-cykeln och ge mig ut på vägarna! Hade små förhoppningar om att kunna göra det i helgen men tyvärr så kom det snö istället.

Helgen har istället ägnats åt att röja i lägenheten inför en försäljning av den och ett husbygge istället... Har hittat en kanon-fin tomt i ett samhälle utanför stan, samt sett ut ett fint hus att ställa på tomten. Det känns väldigt roligt samtidigt som det är lite läskigt med tanke på dom dåliga tiderna som är nu. Inga rykten om varsel än men jag känner mig inte alls säker, jag har ju bara 5 års anställningstid...

För övrigt så tycker jag precis lika illa om min kropp nu som tidigare. Har haft ytterligare ett tidigt missfall, där jag faktiskt lyckades testa positivt (om än väldigt svagt) ett par dagar innan jag började blöda, så nu är det två konstaterade och så misstänker jag ett ytterligare vilket enligt tillgänglig statistik ger mig 50% sannlikhet för missfall vid nästa graviditet. Ska till gyn på onsdag igen och tänker be henne kolla upp mina progesteron-nivåer. Såklart är jag ledsen, och förbannad på min skit-kropp, men det sjuka är att jag itne orkar bli knäckt längre.

Mozartkulor (uppe till vänster): 500 g mandelmassa eller marsipan, 250 g nougat, ca 200 g mörk choklad och ev "rester" av vit choklad. Dela nougaten i ca 10x10 rader, gör det samma med mandelmassan. Ta en bit mandelmassa och tryck slarvigt till en "skål". Tryck i en bit nougat. Rulla till en kula, som i sin tur rullas i smält choklad. Vill man krångla till det kan man smälta lite vit choklad och skvätta över.

Vit chokladtryffel (uppe till höger).

Romkulor.

Här ska moffas i jul!

... från Google annonser, jäklar vad smart, undra om dom använder nyckelorden för att se till att den "passar" för min blogg?? Är det så ska jag fasen skita i dom i framtiden, nyckelorden alltså. För det kan väl ändå inte vara så att google går igenom själva texten, det måste ju vara väl krångligt...

Såg precis att min blogg hade reklam som handlade om:
1. ett fertilitetscentrum i Köpenhamn
2. underkläder på nätet
3, 4, 5. pyssel

... och dags för lunch. Jisses vad denna höst gått snabbt trots att den varit ganska jobbig. Ska hur som helst bli skönt med julledigt nu, 15 härliga sammanhängande dagar. Som kontorsråtta har man tur eftersom man inte "måste" vara på jobbet utan kan ta ledigt lite som man vill.  Hade tänkt hinna med att sy två bebistäcken till vänner som fått barn under året och läsa ut "Att älska som en porrstjärna" av Jenna Jameson. I övrigt blir det nog mest slöande och en och annan tur på MTB:n.

För övrigt så förundras jag över att jag har så grymt ömma bröst. Sedan ungefär tre dagar efter ägglossning så har ömmheten bara tilltagit (och nej, jag är inte gravid). Kanske är min kropp ovan vid progesteronet?? Stackars kissen skulle komma och gosa och väcka matte imorse när matte istället för att klappa honom sätter sig tvärt upp i sängen så kissen nästan far i golvet. Det var ett brutalt uppvaknande för matte också, det gjorde bara så ont när han började trampa runt.

... i alla fall inte på underkläder som är bra.

Måndagen spenderades i Hufvudstaden med en god vän. Ett av målen för dagen var inköp av en BRA BH, eftersom min kropp begåvats med två stora fettklumpar på framsidan. Vi promenerade alltså till den välkända underklädesaffären i Gamla Stan. Väl där förklarar jag mitt ärende och får följa med bakom kassan till provhytten. Jag får ingen fråga om storlek (vilket antagligen är onödigt eftersom "kvinnor" oftast köper fel BH-storlek) däremot stirrar expediten uppfodrande på mig vilket jag tolkar som att jag ska ta av mig. När jag har bara BH på mig så säger hon "aha" och "ett ögonblick" och går och hämtar en BH som jag får hjälp att prova. Behöver jag säga att den satt som ett andra skin?? Behöver jag säga att tuttarna blev grymt fina?? Ber om att få prova också en svart lite festligare, som också den sitter perfekt. När jag klär på mig passar jag på att titta vilken storlek jag "ska ha" på en BH. Jag ska ha tre storlekar mindre i omkrets och tre kupstorlekar större än vad jag brukar köpa. 70H, det går ju för fasen åt halva alfabetet för att beskriva kupstorleken. Expediten förklarar tröstande att kupstorleken också är beroende av omkretsen, så jag hade "rätt" förut men i och med att jag fick gå ner i omkrets så fick vi gå upp i kupa. Så numer kan jag glömma att hitta underkläder på någon av de stora kedjorna...

Ut ur butiken har jag med mig två BH:ar och ett par trosor (var ju "tvungen" att införskaffa ett par fina trosor att matcha med den svarta spetsBH:n).  Jag är 1300 kr fattigare, men jag kan intyga att det är värt det.

Jag kan bara hålla med dem som bloggat tidigare om viken av att köpa rätt BH, se till att gör det. Gå till en "riktig" affär och be om hjälp, speciellt om ni har lite större byst. Era tuttar och axlar kommer att tacka er.

... istället för Gripen.

Varsel på gång också på Saab?? Jag gissar att det inom närmsta veckan kommer nya varsel, förutom dom 500 som Saab varslade för några veckor sedan, gissningsvis mellan 500-1000 personer i Linköping.

Tyvärr gissar jag att jag är en av dom som måste gå, har ju bara jobbat där i drygt fyra och ett halvt år...
Fast varsel drabbar ju många så här i kristider... 

Fascinerande att Norrmännen tror att JSF blir billigare när allt annat pekar på att livscykelkostnaden för ett Gripen är en fjärdedel av livscykelkostnaden för JSF (som beräknas till närmre 2 Miljarder styck). Norrmännen vet inte vad dom köper eftersom Lockhead Martin vägrat svara på vad som ingår i offerten... Nä, jag ska sluta tjata eftersom jag är något partisk.

Uppdatering: Nope, inga varsel än men jag gissar att det kommer ett runt semestern 2009 istället...

... fast jag är ju ingen expert egentligen, jag har ju gått ur svenska kyrkan. Inte för att jag inte tror på att älska utan för att jag inte kan "tro" på en HAN som skiljer på kärlek mellan hetrosexuella och homosexuella. Jag har också grymt svårt att tro på en religion där bibeln är huvudbok, när stora delar av framför allt gamla testamentet kan antas skrivna av helt störda människor. Bibeln och kristendomen (precis som övriga religioner) var utmärkta regelverk för att skapa ordning i  samhällen tidigare i historien, den innehåller ett gäng självklara regler och några budskap om människor ska vara fromma och strävsamma. Jag tror inte heller på en gud som tycker att det är bra att döda (eller hata) i hans namn, nu vet jag inte om han gud egentligen vill det eftersom jag aldrig träffat honom. Jag har också svårt med att det finns olika gudar i olika religioner, och budskapet om att "min" gud är det enda rätta. Och jag vet, jag är expert på att generalisera och se i svart eller vitt men jag kan inte tro på en helhet där delar ingår som är helt tokiga.

För ett antal år sedan så såg jag en intervju av Nobelpristagaren i litteratur. Han framhöll att han den dag han står vid pärleporten så kommer Sankte Per inte fråga honom om han levt efter guds bud. Istället kommer Sankte Per fråga om han älskat tillräckligt. Efter det budskapet vill jag leva mitt liv. Innan jag drar mitt sista andetag (fast jag har ju inga ambitioner om att komma till himlen, hamnar jag någon stans så är det väl i (någon av dom sju delarna av) helvetet bland alla andra "otrogna") så hoppas jag att jag känner tillfredsställelsen av att i mitt liv älskat tillräckligt.

Anledningen till inlägget? Läste detta inlägg på ab. Hupp, nu vet vi det, gud hatar sverige. Jag blir väldigt väldigt fascinerad.

Pysselnörd som jag är, syfestivalen tänker jag inte missa! I höst har dom flyttat den till Kista så jag hoppas på lite bättre plats och fräschare luft än i Sollentuna! Tågbiljetter är bokade sedan länge och på lördag bär det av...
Satt och bläddrade i mässkatalogen, och surfade utställarhemsidor. Finns mängder med intressanta workshops och sååå mycket fina grejjer som man kan köpa. I år tror jag att jag inriktar mig på stickgarner och broderiprylar, eftersom man tyvärr inte kan köpa allt...

Idag är tredje dagen som jag äter Metformin, utskrivet för att öka insulinkänsligheten i vävnaderna (minskad insulinkänslighet är tydligen vänligt förekommande hos PCOS:are). Utan att ha förstått varför, trots att jag dragit paralleller till diabetiker som får lågt blodsocker, har jag tidigare ofta drabbats av "dum i huvudet inför måltider". Att jag blir aggressiv, trött, ofokuserad och allmänt grinig om jag inte ätit på tillräckligt länge beror helt enkelt på att hjärnan (som drivs på ren glukos) inte kunnat ta upp tillräckligt med energi och reagerat därefter. I och med att jag alltid varit lite halvfet så har jag varit noggrann med att äta nyttigt och träna mycket men det har gett väldigt litet utslag i form av viktminskning vilket jag inser nu såklart beror på att hjärnan signalerat svält och lagrat så mycket energi som möjligt som fett...

Jag tycker att jag märkt en förändring i kroppen sedan jag började med Metforminet. Jag känner ett sånt inre lugn. En ammatörmässig gissning är att min kropp varit inställd på svält en längre tid och reagerat med typiska stresssymptom på grund av detta. Jag kan också sitta still på jobbet och FOKUSERA på den uppgift jag håller på med.

Det ska också bli intressant att se om min viktminskning påverkas. På egen hand har jag lyckats gå ner 5 kg sedan slutet av Augusti, men den senaste månaden har vikten legat still trots att jag ätit bra och tränat massor (men kroppen har varit inställd på "svår" svält?). Går det som jag tror så kommer jag minska dom där fem kilona ytterligare som jag vill gå ner ganska snabbt nu.

Det ska också bli intressant att se om jag lyckas tjata mig till att få komma till husläkare och dietist som kan hjälpa mig avgöra vad jag ska väga. Jag tror inte att BMI ger indikation på om jag är hälsosam eller fet i och med att jag har ovanligt mycket muskler. Jag tror i själva verket att jag är förhållandevis "normalviktig" nu, med midjemått 81 cm och en fettprocent på ca 23% trots att BMI:t är 27,8. Men det är bara vad jag tror. Jag ringde upp min vårdcentral i onsdags, "sållningssköterskan" jag fick prata med hade såklart ingen aning om vad PCO var så hon skulle prata med läkaren och återkomma... Har jag inte hört någonting innan nästa onsdag får jag ringa igen...

Vad är egentligen skillnaden?? Någon som vet?

I fredags var jag på Söderköpings Brunn och fick massage (en mycket trevlig 30-årspresent). Mannen som masserade mig frågade på en gång om jag haft problem med ryggen (jo visst, sedan drygt fem år) och hur mycket han kunde få ta i för att knåda lös problemen (ta i du, jag skriker när det blir för hårt). Han konstaterade ganska snabbt att jag var väldigt stel, och att problemen troligtvis kommer från höfterna/bäckenet. Jag var alltså inte bara väldigt stel i ryggen, utan även i rumpan samt vader (vilket han demonstrerade genom att massera där och jag fick lägga full fokus på att andas istället för att skrika rakt ut av smärta). Han påpekade också ganska många gånger att han inte kommer att kunna lossa några knutar (för det var för stelt) utan bara ge tillfällig lindring.

Jag behöver således ta tag i mina ryggproblem. Så min fråga till någon som vet är, går jag till en kriopraktor eller naprapat?? Vad är skillnaderna mellan hur de jobbar? Några bra eller dåliga erfarenheter? 

Samlade energi förra veckan och ringde och bokade tid hos en privat gynekolog med förhoppning att kunna få svar på frågan varför jag inte fått någon mens när nu snart 12 veckor gått sedan missfallet. Jag fick svara på en massa frågor och göra ett ultraljud. Efter ultraljudet fick jag diagnosen. Gynekologen hade "klassat" mig redan innan ultraljudet, men ville förmodligen utesluta en graviditet samt få mig att förstå. Jag tillhör nämligen de mellan 5-15% av kvinnorna som är "drabbade" av PCO. Det var rätt så jobbigt att sitta där och få en "diagnos", att få tröst att "det finns hjälp att få för att bli med barn", "vi läkare är intresserade av PCO patienter", "bra kvalitet på ägg, många ägg", "fertil upp i hög ålder" osv.

Jag känner mig fortfarande ganska omtumlad efter beskedet, samtidigt var det skönt att efter gårdagens informationssökande på nätet få en förklaring till varför jag ser ut som och reagerar som jag gör. Jag kunde "klassa" mig själv ganska bra, och det känns väldigt skönt att få förklaring på:
- Varför jag har lätt att lägga på mig fett (och förhållandevis svårare än andra att bli av med det, fettet lagras dessutom på magen i högre utsträckning)
- Varför jag har lätt att bygga muskler (hög testosteronhalt till föjld av få ägglossningar ihop med arvsanlag)
De två ovan ger ett högt BMI.
-Acne (för tillfället ser jag ut som värsta fjårtisen, trots att jag äter bra, dricker mycket vatten, är noggrann med hudrengöring och var på ansiktsbehandling för mindre än en månad sedan)
- En väldigt hög tävlingsinstinkt (jag lovar, man kan tävla med andra på gympapass, spöket är testosteronhalten åter)
- Att jag blir dum i huvudet (läs aggressiv) när jag får lågt blodsocker (någonting med vävnadernas känslighet för insulin, hör ihop med fettinlagringen också - får läsa på mer om hormonerna här känner jag)
- Det ibland enorma suget på sötsaker

Och såklart får jag ingen mens om jag inte har ägglossning, missfallet måste skrämt slag på kroppen/hormonerna.

Värt att notera är att det går att BEHANDLA de flesta av symptomen. Gynekologen var peppande och tog prover redan nu för att vi ska kunna komma igång med behandling under hösten om inte kroppen kommer igång av sig själv.

Sista månaden har varit lite fylld med annat än datorerande. Förra lördagen hade vi äntligen vår bröllopsfest för vännerna och det har varit en hel del att styra med inför det. Festen blev riktigt lyckad, tror att alla hade det väldigt roligt! Pysslade festprogram som en tok veckorna innan (får se till att ladda upp blider) men jag blev grymt nöjd med dem! Har även pysslat ihop tackkort som P och jag skrev igår, vi fick så många fina presenter så att ett tack nästan känns futtigt men det är ju det enda man kan göra...

Tröttnade på att vara halvfet för 4 veckor sedan och gick med i Viktklubb. Har gått ner 3,6 kg hittills och minskat midjemåttet med 3 cm! Jag tror inte på "mirakelkurer" eller Nutrilett, går man snabbt ner så brukar man gå snabbt upp igen, utan jag vill äta riktig mat och bli mätt. Fördelen med viktklubb är att det finns mängder med recept där, riktigt god mat som man blir ordentligt mätt på!
Har gått ner i vikt med Viktväktarna för sju år sedan, och där handlade det om att svälta sig (i varje fall på den tiden). Jag som alltid rört på mig, det blev fel liksom, tror jag drabbades av Ortorexi i samband med detta (hur friskt är det att träna ett bodypump pass och ett step konditionspass och gå hem och äta wookade grönsaker och 1 dl räkor till middag?). Dock tror jag att Viktväktarnas nya Duo-programm är sundare. Men jag tror ändå inte på viktväktarna, det funkar inte på mig som har mycket muskler utan dom stirrar sig blinda på BMI.

För övrigt så väntar jag med spänning på nästa mens. Hade ett missfall till den 11 juli och kroppen har inte kommit igång efter det, det var tio veckor sedan i fredags. Och jag tror inte att jag är gravid, har gjort tre graviditetstester och alla är lika negativa.
Har ringt och försökt få en tid att träffa en gynekolog på kvinnohälsan (landstinget), jag skulle gärna få veta varför kroppen reagerat som den gjort, men nästa tid var om drygt två veckor och då skulle jag få träffa en läkarstuderande... Jag fick tips om att ringa privata alternativ, där var det antingen upptaget eller så fick jag prata med en grymt trögtänkt barnmorska som hävdade att kroppen bara hade hoppat över en menscykel (på tio veckor...) och att jag skulla avvakta. Så just nu har jag gett upp lite, tappat sugen, jag väntar till på fredag innan jag börjar ringa runt igen. Om jag inte orkar ta tag i det på onsdag.

Precis som många andra var jag tvungen att prova att göra ett nytt personlighetstest.

Resultat:

personlighetstyp: Självständiga, originella, analytiska och bestämda. Besitter exceptionell förmåga att omsätta planer i handling. Värderar kunskap och kompetens högt. Vill förverkliga sina visoner. Tänker långsiktigt. Ställer mycket höga krav, både på sig själva och andra. Födda ledare, men kan underordna sig andra ledare de respekterar och litar på.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Forskare, ingenjörer, professorer, lärare, läkare, tandläkare, affärsstrateger, organisationsgrundare, företagsekonomer, affärsföreståndare, chefer, militärer, jurister, advokater, domare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, psykologer, fotografer, forskningsledare, utredare, professionella pokerspelare.

Hur väl det stämmer in? Ja, är ingenjör som skulle kunna tänka mig att forska eller bli chef. Drömde i min ungdom om en karriär som militär... Har varit gympaledare och det är kanske också en form av lärare eller "chef". Proffesionell pokerspelare, kanske man borde satsa på om man vill göra stora pengar?
Var tvungen att testa testet och svara lite olika på frågorna, en intressant iaktagelse: Lärare fanns med som "passande karriär" för de tre personlighetstyperna som jag klickade mig till. Och läkare på två.

För övrigt regnar det idag. Också.

... kommer från kollegorna som diskuterade ominstallation av digitalboxar på fikat igår. Tydligen måste man göra någon form av ominstallation, inte för att kanaler försvinner, utan för att inte gå miste om den där inforutan man kan klicka fram som talar om vilka program som går på samtliga kanaler just nu.

Att behöva zappa runt bland sina åtta tv-kanaler för att välja vad man ska se på förklaras härmed som dagens i-landsproblem...

Som tur är så är jag inte så drabbad, det mesta på TV suger men nyheterna går klockan nio eller klockan tio.

När jag skriver kommentarer lämnas mitt förnamn istället för mitt smeknamn dvs tvärt om mot vad jag ställt in. För att det ska bli så måste man gå in under administrera blogg och anonymitet, vilket jag alltså inte gjort...

Det är lite märkligt att behöva gå in och ändra om en inställning tillbaks till någonting som man inte ändrat från.

Jag hade sett fram mot att börja rida igen efter sommmaruppehållet och igår kväll var det äntligen dax. En ny ridskola, eftersom den andra varit tvungen att läggas på is, men ändå stora förhoppningar om fler stora hästar och större ridhus.

Ja, jag hade tänkt att jag i varje fall kunde hålla igång det jag lärt mig till den gamla skolan startar igen. Men ujuj vilken besvikelse...

Som att efter tre år på högskolan flyttas tillbaks till mellanstadiet. Jag var så besviken när jag kom hem, hästen var knäpp och vred huvudet till höger och sprang på så oavsett hur jag lirkade och lirkade och drev på på vänstersidan. Övningarna var basic, fjantigt lätta och ingen utmaning över huvud taget och hästarna gjorde som ridläraren sa. Nä, jag är bara så besviken, snacka om bortkastade 3600 kr för den terminsavgiften!