Året då allt skulle vända till medgång

2009 skulle bli året då allt skulle vända eller i alla fall bli lugnt och odramatiskt. Jag tyckte att det mesta redan hade hänt, skilsmässa med tillhörande otro och strul, hunden dog, dottern flyttade långt härifrån, mitt hem såldes. Det var 2007. I början på 2008 blev min mamma sjuk så det året präglades av hennes sjukdom och senare död i november. Det var den stora sorgens år som tog vid när jag fortfarande var mer eller mindre i chockfas efter att det andra hänt under 2007. 2009 skulle då bli året när inget mer dramatiskt hände. Men så blev det inte. Under våren fick jag veta att jag skulle förlora jobbet, utpetad av en med längre LAS-tid. Men jag hade ändå tur och fick en omplacering till ett jobb som är rätt OK men med kraftig lönesänkning. Det är inte kul att ha dåligt med pengar. Men det är ju så klart mitt val om jag vill bo kvar här med relativt höga räntekostnader (bundna 2007 såklart). Men jag vill bo här så på något sätt går det runt.

Sedan meddelade min dotter att hon var gravid och jag skulle bli mormor. Hurra, nu blir det något att se fram emot och något jag längtat efter också. En ny liten människa och glädje för dotterns skulle också eftersom de försökt i ett år innan de blev gravida. Nu slutade det med att det inte blev någon baby, i alla fall inte den här gången. Dagen före nyårsaftonen fick hon en blödning och det visade att fostret dött tidigare men graviditeten fortsatt ända till vecka 18 men utan ett växande foster! Hur orättvist får det bli. Att saker händer mig kan jag ta men inte att det händer tråkiga saker för mina barn! Varför måste det vara så här? Är vi inne i ett stim av idel otur eller vad händer? Stackars dottern fick göra en skrapning direkt efter nyårshelgen eftersom de ändå kom hit som planerat. Sedan lyckades de missa allt så i fredags fick hon värkar, riktiga värkar som man har när man föder barn men hon "födde" bara ut det som man missat på skrapningen, t ex 15 cm moderkaka! Lilla, lilla gumman, varför skulle det börja så här för dig? Visst var det något fel på fostret men den enorma glädjen byttes snabbt i förtvivlan och sorg.

Men det måste väl ta slut någon gång, det måste vända och några positiva saker måste hända. Visst har det funnits mycket positivt också under de här åren. Alla vänner som jag har idag, dom hade jag inte haft om jag forsatt att sitta fast i ett dåligt förhållande. Jag har upplevt mycket positivt också men det som varit tråkigt, sorgen har tagit över hand.

Inför 2010 önskar jag att min dotter blir gravid igen och att det går bra den här gången, jag önskar att min andra dotter får lägenheten som hon bor i i andra hand och som hon är först i kön för nu. Måtte de godkänna henne trots att hon inte haft sitt jobb så länge. Men hon har jobb och bra inkomst så visst borde det gå bra.

Jag önskar också för min egen skull att det vänder för jag har blivit skrockfull och tror att det är jag som drar olycka över andra. Vet inte varför och det är ju heller inte logiskt men jag orkar snart inte med mer sorger och bekymmer.