Dåligt samvete och taskig ekonomi

Sedan min mamma dog har jag ständigt dåligt samvete för att jag borde ställa upp mer för min pappa. Jag borde åka till honom ofta och hjälpa till med allt möjligt. Men jag hinner inte och har inte alltid orken om behövs.

Nu när det är snöigt så åker jag kommunalt till jobbet. Det måste jag även göra för jag har inte råd att åka bil som förr. Det är ju så klart bra ocksa eftersom det är miljövänligt. Och så slipper jag skotta fram bilen mer än en gång i veckan. Men det är ändå snärjigt att hinna allt på helgerna. Städa, handla, träffa vänner, laga matlådor till kommande vecka och så pappa. Jag borde ha honom som prio ett så klart men jag är så självisk så jag tycker att jag också har rätt till egen tid i mitt liv. Jag behöver det efter allt som hänt. Jag vill heller inte vara ensam resten av mitt liv men det där med män är ett annat kapitel. Undrar faktiskt om det går att träffa en seriös man i passande ålder? Men sitter jag hemma, jobbar och besöker pappa är ju chansen att träffa någon minimal.

Jag är säkert självisk. I andra kulturer har man mer byggt upp samhället så att barnen tar hand om sina föräldrar när de är gamla. Men så har vi inte här i Sverige och det är väl både bra och dåligt antar jag. Innan jag bytte jobb (ofrivilligt) kunde jag jobba hemma vissa dagar och därmed också hjälpa pappa med fler saker i veckorna. Men med det nya jobbet och mindre betalt så är förutsättningarna annorlunda.

Nu är det en mindra kamp att få lönen att räcka och då försöker jag ändå att ta bort allt som är onödigt, åker kommunalt till jobbet, tar med matlåda osv. Visst var det en lyx förut att själv bestämma arbetstiderna, kunna jobba hemmifrån ibland, ha betydligt mer i lön samt ett arbete som ständigt var utvecklande. Men när det är neddragningar får man vara glad att man har ett jobb även om åtskilliga 1000-lappar försvann varje månad. Så det är väl bara att fortsätta kämpa på och snåla in på det onödigt.

Att jag sällan bloggar numer är för att jag är så otroligt trött när jag kommer hem och för att jag inte har någon ispiration till något alls egentligen. Men jag försöker ändå att vara social, går på bio med vänner, var på Börsen i fredags och såg Pugh Rogefeldt tillsammans med vänner. Det var riktigt bra, visste inte att han är en väldigt skicklig gitarrist också. Vissa minnen från tonåren väcktes till liv av en del av låtarna.

Men nu väntar en ny vecka med jobb. På torsdag ska jag träffa gamla arbetskamrater efter jobbet och på fredag ska jag på begravning. En av mina närmaste arbetskamrater som till slut förlorade kampen mot cancern. Det kommer bli otroligt tungt.