Idag passerade jag graven om aldrig borde ha funnits

Eftersom det är så otroligt mycket snö på kyrkogården nu så kan min pappa inte åka dit och tända ljus. Jag gör det en gång i veckan och gräver fram stenen som är stående, 45 cm hög, men den och övriga stenar syns knappt nu.

Eftersom det var så fint väder ställde jag bilen utanför och gick till graven, kyrkogården är stor så det är en bit. Grävde fram stenen och mammas namn och tände ett ljus i lyktan som vanligt. När jag sagt hej då, brukar jag alltid göra, bestämde jag mig för att gå in på en mindre väg genom gravstenarna. Tänkte att det var lättare för där kör inga bilar. En grav som jag passerade utmärkte sig. Det var ett kors och en massa lyktor, nallar och en postlåda som satt fast på korset. Blev lite nyfiken och gick fram till graven. Sedan blev jag bara ledsen för den graven tillhör tjejen som blev dödad i Stureby i våras, Therese Johansson Rojo tror jag hon hette. Det hängde nallar för en del av namnet och jag ville inte röra något men jag stod där och fick en klump i halsen. Hon dog för att två tonåringar strulade med sin kärlek! Hur fanken kunde det hända, att en normal kille stryper en tjej för att få tillbaka sin flickvän. Vilka mekanismer sätter in i skallen på dessa ungdomar för att göra en sådan sak.

Lilla Therese hade hela livet framför sig, hon hade väl inte ens gått ut 9:an när det hände. Jag lider med hennes föräldrar och är så oerhört glad för att jag har två friska döttrar. De hade förstås också en frisk dotter och förlorade henne på detta hemska sätt. Stackars, stackars föräldrar och anhöriga. Allt blev så påtagligt när jag stod vid henne grav. å mycket saker och brev, det låg framför korset. Jag tittade alltså inte i den lila postlådan om satt fast på korset. kulle aldrig läsa någon annans post oavsett om de lever eller är döda.

De två som gjorde det kommer heller aldrig att få ett normalt liv. Det som hände kommer alltid vara med dem och på något sätt så är väl det rättvist. Varför ska de kunna leva vidare som inget hänt när Therese aldrig fick leva sitt liv som hon tänkt.

Bara en liten bit ifrån fanns ett annat kors med DIF-emblemet på. Även det korset hade en postlåda fäst på baksidan. När jag nu gick där bland gravarna stannade jag även vid den graven. En liten kille om dog några veckor innan han skulle fylla 12 år. Så onödigt, undrar vad om hände honom. Helt plötsligt blev jag tacksam för att jag var på kyrkogården av den anledning som jag hade. Det är i alla fall naturens gång att en dotter är och tänder ett ljus på sin mammas grav. Men det är inte naturens gång att en mamma tänder ljus på sin dotters grav.

Jag är så tacksam för allt jag har trots allt.