ett herrans liv

7 dagar kvar tills AB stänger ner detta.

Sedan starten 11 maj 2007 så ser min statestik ut så här:

382 inlägg
440 kommentarer
23515 visningar.

Tack alla för visat intresse! Ha det gött

Tack kära blogg för denna tid. Tack er som har läst och gett stöd, kommentarer eller kritik.

Nu blir det nya äventyr som väntar, med livet och världen. Kommer nog allt bli riktigt spännande och trevligt tror jag, ser fram emot vad framtiden har att ge.

Det må vara konstigt men jag tror fan att jag är kär i Stockholm. Staden har allt vad man kan önska sig.
När jag väl flyttar dit kanske min bild av Sthlm förändras eller bara blir bättre, men nu så är det perfekt.
På sommaren är den fantastiskt, kunna sitta ute och njuta av vädret, människorna, ölen eller maten och bara känna att man lever. En livsnjutare i högklass blir man då.

Utbudet är också sinnesjukt bra ibland, bättre än Karlstad eller andra småstäder. Klagar inte så mycket  på Karlstad egentligen, men varje gång jag är i storstan blir jag påmind om att Karlstad är rätt litet. 
Om man inte kan vara sig själv i den staden man bor i bör man flytta, och nu säger jag inte att jag inte kan vara mig själv här i Karlstad, men i storstan skulle folk inte bry sig vad man hade på sig, vem man höll i handen osv. Där är man mer anonym.
Ibland känns det att det är FÖR mycket folk i stan, men om man har bott där ett tag så märker man kanske inte det. Förhoppningsvis.

Be the one you are in the city you want to live

Varje gång jag ser på Emil, Pippi, Madicken, Ronja, Karlsson eller Lejonhjärta m.m så blir jag helt fascinerad och förtjust över vilken kvinna Astrid var.
Vilken fantasi hon hade. Alla karaktärer är ju olika varandra, vad jag tycker i alla fall. Om man går djupare in det hela kanske man finner likheter men de är olika.
Emil som är busig, Pippi som är stark, Madicken som är äventyrare, Ronja som skogsmänniska, Karlsson som flygare, Lejonhjärta som överlevaren och de andra fina karaktärerna.

Vi svenskar kan vara lyckliga över att ha haft Astrid som en nationalhjälte när det kommer till kulturen.

Ibland är jag ett jäkla stort klantarsel, speciellt om jag "råkar" få i mig lite mer alkohol än planerat.

Valborg och det är fest, jag och mitt gäng hamnade på Debaser Medis och det var trevligt. Vi dansade och hade oss. Så ska vi ta oss hem.
jag skulle ta och pissa, sa till min kompis att jag skulle göra det och gick bakom en koisk. Ramlade på stentrappan som var där bakom och tydligen så tog jag inte emot mig med enbart händerna utan med läppen.
Det blödde och min skjorta blev lite röd och så fick jag låna ett vitt lakan eller något, tygbit, av en person.
Vi tog taxi hem till en annan kompis som vi skulle sova hos och där somnade vi.

Dagen efter såg det ut som att jag hade förstorat överläppen. Om inte det var för såret som är på läppen så skulle det ha gått an, men nu ser jag ut som en slagskämpe. Inte en vacker syn.
Glömde dessutom min kavaj med hörlurar och solglasögon i, och den fanns tydligen inte på klubben som jag trodde, utan den är ensam någonstans i Sthlm, den måste ju vara livrädd vid det här laget.

Att detta ska hända just nu när jag har haft planer under min vistelse här hemma, både i Strängnäs och i Stockholm. Men det är som det är.
Träffade i alla fall min kära vän Tomas vilket var dagens höjdpunkt.

Liveband, strippa, röda collegemuggar, Collegeutklädnad osv, det var det som pågick på Campus igår kväll.
Det var nämligen "College party" eller som några av i min närhet skulle kalla det "College tema" eftersom det inte är en riktig college fest när det är i Sverige.
Det var folk överallt, påminde om festerna vi hade på Campus fast kanske med lite mer folk då. Detta var extremt. Men ändå kändes det som att stämningen var på topp hos de flesta, folk hade trevligt, skrattade, dansade och knuffades. Oron att någon skulle spilla på en fanns konstant när jag och Linus gick över för att kolla hur det var. Svårt att komma fram, speciellt i spiraltrappen, men det funkade till slut och träffade Herr Boman och Olga där, dock så såg jag aldrig gänget på Fröjdingshöjd, i alla fall inte de jag ville se.

Själv så var jag nykter. Det var mycket trevligt, man kände mer skarpt och var medveten om vad man gjorde och såg. En hel helg utan alkohol har bara gjort gott, ska ha betydligt fler såna helger framöver.
Vi var ett gäng huset bredvid den stora festen och hade en s.k. Kulturnatt. Vi åt mat, drack (Pepsi för min del) och snackade om filosofer, film, musik teorier osv. Det var mycket trevligt, en skön stämning med olika åsikter som kunde förklaras med bra argument. Var en riktig vuxenkväll enligt min mening, såna kvällar borde alla oavsett ålder ha någon gång om året.

Varje onsdag kl. 20 (om jag minns rätt) satt jag bänkad framför Tv:n för att följa intrigerna mellan familjerna Bovallius, Toivonen och Strandberg.
Serien sändes mellan 1996-2002, då jag var 9-15, och då var med inte så van med såpoperor och tyckte allt var spännande och man ville se mer och mer. Det kunde framstå som ett beroende, men det var en del av ens liv. Detsamma gällde Rederiet.

Nu efter 9 år när det slutade att sändas så ser man serien med andra ögon, men minnet finns kvar.
Slutet av 90-talet påminns starkt under seriens gång, inte enbart med det tekniska som saknaden av mobiltelefoner och begränsad tillgång till internetuppkoppling och datorer. Inte ens den rika familjen har mobiltelefoner (vilket egentligen är konstigt eftersom det fanns mobiltelefoner och om man är rik borde man då ha haft en enligt mig).
Replikerna är nog det bästa, väldigt klyschigt men underhållande. Speciellt så pass lång tid efter. Frågan är om man pratar så i vardagen eller gjorde det under 90-talet, eller så är det bara rent tv-språk.
Jag har visserligen inte sett så många avsnitt än, men det är mycket rogivande som vanligt, men de dricker mycket. I alla fall i den rika familjen. Var det bara socialt accepterat att dricka om man hade pengar? Vet att det inte var så, men det verkar som det. Visst, man har tillgång till mer alkohol när man har pengar, men det är inte ett måste ändå.

Att det finns en gay romans är mycket fint tycker jag. Rätta mig om jag har fel, men det fanns inte många gay romanser på TV. Rederiet hade en eller några, men Tre Kronor och Nya Tider har jag inte så bra koll på.

När serien sändes i TV tyckte jag alltid att slutet var så spännande, att de hade fryst rätt bild och tillfälle, men nu märker jag att det inte är så spännande på det sättet. Självklart vill man se avsnitt efter avsnitt men det skulle säkert kunna göra mer spännande slut, men det är bara en liten bagatell som jag har lagt märke till.

Jag har ofta fått höra här i Karlstad att jag är lik en.

"Var det inte dig jag såg igår på Harrys?"
"Jag tyckte att jag såg dig igår, var det du?"

Det är en som medvetet eller omedvetet är jag. Spännande är detta tycker jag.

Tänk om personen är så pass lik att jag nästan ser mig själv som i en spegelbild, då är det mer skrämmande. Men hur kommer det sig? Det är visserligen många utbytesstudenter detta år och åren innan, somliga mörkhyade personer har funnits och finns naturligtvis fortfarande här i Karlstad, men man ser nog skillnad på vem det är. Förhoppningsvis.

Vill gärna veta vem han är, för jag antar att det är en han. Kan ju vara trevligt och se om han är så lik som många påstår. Kanske jag kan börja hyra honom för olika tillställningar eller jobb.
Eller så blir det tvärtom, att han gör helt galna saker och kan skylla på mig. Om han nu vet min existens.
Om jag ändå var känd så kunde jag ha dragit nytta till detta.

Fortsättning följer ....

För några veckor sedan följde jag och Micke med en bekant till en fest, eller ja vi trodde att det skulle bli fest. Han som drog dit oss påstod att det skulle vara fest där.
Det hade skett ett missförstånd, ingen fest där inte. Men de som bodde där var på att socialisera sig, dricka lite osv. Vilket vi gjorde! Det som inte kändes helt rätt var att de hade två döttrar i hemmet, en på 13 och en liten yngre, kanske 8-10 eller något.

Vi satt i köket och drack och snackadde, värdparet rökte vid köksbordet och hade en askkopp i mitten. För mig är det något man helst undviker, att röka i köket där man ska äta mat. Men eftersom det inte är mitt hem så bryr jag mig inte, ska ju inte bestämma över andra.
Äldsta dottern gjorde oss sällskap då och då, rätt trevlig och pratglad tjej och med kepsen snett på sidan om huvudet så såg hon lite äldre ut. Efter ett tag så tänder hon en cigarett! Jag tänkte, ok hon kanske är 20-21 år fast hon ser lite yngre ut men äldre ändå på något konstigt sätt. Så det är ingen konstigt! 20 åringar får röka liksom.

Sedan började hon prata om skolan, och jag märkte direkt att det inte var gymnasiet eller högskolan/universitet hon pratade om. När hon nämnde för mig att hon var 13-åring så blev jag mycket förvånad. Kände mig som en medbrottsling. Enligt henne så hade hon rökt i 3 år, men det ska man nog ta en nypa salt.

Det märkliga är att föräldrarna öppet visade att deras 13-åring röker. Inte för att jag förstår att så pass ung tjej röker överhuvudet, men att man som förälder i såna fall försöker gömma det, men de visade upp öppet för oss. Jag var den enda som inte hade träffat de tidigare, så då tycker man ju att man kanske inte ska låta sin unga dotter röka bland främlingar, som kan ha mer åsikter och kan koppla in myndigheter osv.
De rent av gav henne cigarett paket, hon hade till och med ett eget paket. Vad händer med världen?
"Jag har inte ens rökt upp mitt första paket medans ----- har rökt upp två stycken" sa hon lite skämtsamt.

Självklart är det inte min ensak om hon röker eller inte, men det kändes lite smått obehagligt på något sätt. Det är därför ordet "smygröka" uppkom för att man inte ska visa att man röker, att man provar att röka. Drogen och statusen är det som lockar när man är så ung, man vill göra som föräldrarna gör eller vara den "coolaste i skolan", helt omedveten om riskerna. Det är det som föräldrarna ska ta med sina barn.

Rätta mig om jag har fel eller konstig åsikt, men ska det gå till så här att föräldrar låter sina så pass unga barn att röka.

Ok, det kan också vara en kompromiss eller av ren beskyddande effekt. Om barnet vet att han/hon inte får röka så kommer den säker på tag på cigaretter på annat håll, eller kanske till och med tyngre saker som är farliga än nikotin. Detsamma gäller alkohol, hellre att ge sin unge vettig och "bra" sprit än att de får tag på smuggelsprit eller hembränt som kan medföra allt fler allvarliga risker än vad alkhol redan gör.

Nu kommer moral och dubbelmoral-gubben fram i mig, men det måste ju finnas något sätt som man kan stoppa detta. Vi alla har varit tonåringar förut, kanske kommer ihåg vår första fylla eller cigg, men nu som vuxna har vi mer kunskap om vad allt kan innebära.

Det var visserligen för snart en vecka sen, men HAN VANN! Hade verkligen hoppas på det och trodde det efter Golden Globe att det skulle bli honom, och när Sandra Bullock sa: And the Oscar goes to .... Colin Firth, The King's Speech. 

En rätt så lågmäld gala med ett rätt stelt och nervöst värdpar så blev det ändå en fin och minnesvärd gala, i alla fall för vinnarna. 
Grannlandet Danmark fick ju pris för "Hämnden" och också blev The King's Speech Årets Film. Vilket inte är så förvånade med tanke på hur bra den är.

Många sågade Filip och Fredrik för deras kommentator insatt. Jag säger bara en sak: håller med de! De gjorde inte så bra ifrån sig. Och skylla på att galan är tråkig, varför ställa upp när man vet att det är en lång gala?
Snacka skit om legendarer och prata under Memorial är inte ok. Alla vet att galan kan vara lite seg, och ha två rätt unga oerfarna (att leda en gala)  värdpar gjorde kanske inte saken bättre, men de gjorde det bästa de kunde antar jag. Och pressen som de säkert hade på sig ska vi inte prata om.

Det blev många värdiga vinnare förra helgen. Natalie Portman tog hem, inte så otippat, för Kvinnliga Huvudroll. Go Portman! Ska se "Black Swan" så snart som möjligt på bio.

Då är det bara cirka 359 dagar kvar till nästa gala, beroende på så klart när den blir av. Gissar på den 26 Februari 2012.

På senare tid har jag varit mycket tråkig, jag har knappt varit ute och festat (om jag inte har snyltat på Micke) eller umgås på fritiden med andra.
Anledningen: Skolan!

Nu har jag kommit igång på riktigt känns det som och det är jag mycket glad över. Kanske snart så får jag CSN. Kanske till sommaren så har jag en kandidatexamen, men resan dit är lång.

Det är det som motiverar mig, att jag ska bli klar och lämna Karlstad. Ärligt så är det just nu bara en person som kan hålla mig kvar här, men tror inte att han kommer och vill göra det.
De som är kvar av mina vänner här även efter att jag har åkt kommer naturligtvis vara mina vänner fortfarande, vi kommer att ses och jag kommer att sakna ihjäl mig efter de, men det är ändå inte samma sak som att Han skulle få mig att stanna.
Jag är fullt medveten om att jag har varit lat, och det ångrar jag mycket just nu. Det lönar sig verkligen inte att göra allt i sista minuten, det råder jag er alla studenter som kanske inte har insett det än.
Om man gör klart allt i tid så får man mer tid över i slutändan, och det gillar vi studenter. Då kan vi festa, umgås med kompisar, göra det vi gillar på fritiden eller jobba för de som har turen att ha ett extra jobb. We get paid for vacation, isn't that lovely?

Så fort jag blir klar med lite mer arbeten, kanske rent av får CSN, så kommer jag att bli mitt gamla jag igen. Ett gamla jag som förhoppningsvis har intresse för att bli klar med mina studier.

Till jorden du är kommen, till jord du ska återgå eller vad prästen nu säger på en begravning.

Det är mening med livet, född och sedan efter många förtjänta år ska vi lämna allt bakom oss.
Döden blir allt mer påmind när antingen någon i ens släkt går på eller någon offentlig person som man har sett upp till.

Per Oscarssons bortgång var mer tragiskt än hastig, själva sättet han dog på är inte det roligaste. Såg precis en av hans tidigare filmer från 1966 "Svält" och redan där ser man hur han använder sitt kroppspråk. Sen när man kollar på "Ronja Rövardotter", "Bröderna Lejonhjärta", "Kan du vissla Johanna?" eller senaste "Flickan som lekte med elden".

Lena Nyman som gick bort nu till veckan hade en minst framgångsrik karriär med filmer som "Morrhår & Ärtor", också "Ronja Rövardotter", "Höstsonaten" och  "Jag är nyfiken - en film om gult".

Den ena dog en tragisk död och den andra en förtidig död. Men så länge de lever vidare där uppe och i våra hjärtan så kommer de aldrig att försvinna.

Gary Moore (som jag ärligt inte visste vem det var, men som har berört många musiker) och nu senaste Per Grundén har lämnat honom. Per gjorde Wall-Enberg mycket bra i Jönssonligan-filmerna.

Oscars-tider, det är den bästa tiden i början av året. Det är det som får en att se fram emot de små sakerna, som att sitta uppe hela natten och se på när andra får pris som en jury har bestämt.
Inte ett land eller en värld, utan en jury. Så det ju tyckas att det är patetiskt att se på det, när det bara är en prisutdelning och reklam för deras filmer. Men glamour och kändisar är det ju allt, och ibland behöver man en sådan liten dos. Film är ju dessutom film, det är underhållande, känslosamt och jäkligt spännande.

Årets nomineringar finns på www.oscars.com, här kommer de jag tror och vill ska vinna:

Bästa film

Tror som vinner: The Social Network
Vill ska vinna:  Inception

Bästa animerade film

Tror som vinner: Toy Story 3
Vill ska vinna: How to train a dragon

Bästa kvinnliga skådespelare

Tror som vinner: Natalie Portman
Vill ska vinna: Michelle Williams

Bästa kvinniliga biroll

Tror som vinner: Melissa Leo
Vill ska vinna: Helena Bonham Carter

Bästa manliga skådespelare

Tror som vinner: Jesse Einberg
Vill ska vinna: Colin Firth

Bästa manliga biroll

Tror som vinner: Jeremy Renner
Vill ska vinna: Christian Bale

Vilka vill ni ska vinna eller definitivt vinna?

Det har gått snart tre veckor sen vi ingick i ett nytt år, tre veckor av spänning, oro, fullspäckad schema och nöje. Men ändå tänkte jag nu, kanske senare än alla andra, blicka tillbaka till det gångna året. Detta mina damer och herrar var mitt 2010:

Året började bra, efter att ha åkt hem från Linköping, Ljungsbro på Nyårsdagen så började år 2010 för mig och alla andra.
Det första minnesvärda och roliga var att jag träffade mannen jag länge var kär i, Mr S i februari. Det var inte direkt efter att han hade gjort slut med sin dåvarande flickvän, men första gången efter det som vi träffades. Kommer ihåg den kvällen så väl, hans kompis var där och de kollade på en filmsnutt från hans kompis jobb. Jag trodde att de skulle spela tv-spel, hade öl med mig och var på sällskapshumör. Men det var trevligt att se introduktionsfilmen eller vad man kan kalla den och lära sig lite om försäljning. Underhållande var det i alla fall, på sätt och vis. Efter det så gick han hem, han skulle jobba dagen efter, och där var jag och Mr S kvar ensamma. Vi spelade lite Tv-spel, lyssnade på musik och drack öl. Efter ett tag så började vi bli mer intresserade av varandra och det hela slutade med sängen. En bra och trevlig kväll enligt mig, men inget jag hade planerat, jag svär!
Tog sen mammas bil hem dagen efter, hade lånat den för att komma i tid, tur att hon inte var hemma den helgen.

Det hade länge varit splittring med trion, dvs. jag, Linda och Louise. Louise och Linda hade brutit upp och jag var fortfarande vän med båda, men umgicks och var nog egentligen då mer vän med Louise.
Trots vår historia och allt som skedde så åkte jag och Linda som bekant till England Mars 2009, för att försöka bygga upp vår vänskap igen. Några månader senare, Juli 2009 var vi på Britney Spears konsert i Globen. Men efter det så var det tyst mellan oss, eller vi umgicks inte. Jag bodde i Karlstad och hon var tillsammans med Kent och jobbade.
Ett år efter England resan, nu i Mars 2010 skrev Linda ett mejl till både mig och Louise, med lite skilda innehåll. Men budskapet var detsamma, att säga hej då. Och det gjorde hon. Har inte pratat med henne sen dess.
Visst, jag tänker ibland på vår tid och det är lätt nu att spekulera om vi fortfarande skulle vara en trio om allt som hände inte hände. Vad jag tror så är vi alla lyckliga som det är idag: Linda lever i ett sambo förhållande med en man som hon känner sig trygg med, som hon alltid har velat. Louise har en underbar son som är livlig, busig, charmig och söt som en 3 åring ska vara och kan inte bli en bättre mamma. Och jag lever livet som vanligt, med Louise som den bästa kvinnliga vän jag har.

Kan inte komma på något radikalt, minnesvärt eller intressant som hände mellan april och maj så jag hoppar över till juni. Juni månad var en stor månad för Sverige, i alla fall för de som gillar monarkin. Det var ju Kungabröllop mellan Kronprinsessan Viktoria och Prins Daniel, det först sedan Kung Carl XVI Gustav gifte sig 1976 med Drottning Silvia.
Självklart hade jag tänkt medverka, alltså se när de tågade igenom Stockholm Stad. Var ledig från jobbet den helgen och hade sovplats för hela helgen. Dagen innan bröllopet så ringde min moster, gång på gång och försökte få tag på min mamma. Morfar låg på sjukhuset och enligt läkaren var hans tid inne. Han hade fått en hjärtinfarkt. Vi alla samlades på Örebros Sjukhus för att en sista gång säga hej då till morfar. Läkaren sa att det var bara att vänta på hans bortgång, deras diagnos var att det skulle ske. Mirakulöst så klarade morfar sig, tack och lov. Visst, han har kanske åldern inne, men det skulle vara hemskt om det slutade på det viset. Han är en riktig kämpe min morfar.

Också i Juni, början av Juni så hade min vän Matilda studentskiva. Ser henne alltid som två år yngre, tycker aldrig att hon passerar 18 årsgränsen, men det har hon gjort nu, snart med ett år. Det var en trevlig skiva, kusinerna var där också och familj och släkt. Detta var ca två veckor innan morfars händelse.
Dagen efter studentfirandet så började jag min tredje säsong på Stenfasta. Denna gång utan Simon, Filip, Erik och Mikaela. De enda som var kvar för året innan var Adam och kocken Monica. Och så Mauritz men såg honom som ny ändå. De nya var mycket trevliga, kan ju diskuteras efter ett tag om Jennie och Mauritz, men de andra höll mitt mått. Det kändes när man ger en översikt att det var en tuff sommar, men mycket trevlig ändå.

Från mitten av juli och början av augusti var det en händelserik period för mig. Jag besökte två utländska platser, Portugal och Gotland. Ja, jag vet att Gotland är och tillhör Sverige, men det kändes som utlandet för mig. Jag hade inte varit i någon av platserna, så det kändes mycket roligt att få upptäcka två helt nya ställen under samma tidsperiod.
Portugal var mycket vackert, speciellt där vi bodde. Det var varmt, vindruvor och lime växte från träden och det var snygga personer. Språket var intressant med, lät som spanska lite grann vilket inte är helt så konstigt eftersom det är grannlandet.
Gotland var magiskt det med, oerhört vackert. Precis som jag hade sett på bilder innan, med muren, fåren och gotlänningarna.
Stenfasta slutade i slutet av augusti och en ny termin väntade på Kau. Men början av september hann och hade jag råd med en resa igen, till min kompis Eelco i Holland. Det var så jäkla skoj att få träffa honom igen, var två år innan som vi sågs. När jag är med honom blir jag mer självsäker, trygg och avkopplad än jag kan vara ibland här i Sverige. Kanske är det utlandet som gör det, men mycket förtjänst är av Co. Holland i sig är mycket fint och trevligt, det är alltid lika spännande att vara där. Speciellt nu också när Co har flyttat in till storstan, Rotterdam.

Efter besökte hos Co så var det inte många veckor kvar till att oktober skulle börja, andra helgen i oktober var fullspäckad. På fredagen var det personalfest för oss på Stenfasta, det var middag på en asiatiskrestaurang i Stockholm och sedan utgång. Kan ärligt säga att det inte blev lika livat som förra gången med Simon, Erik och Filip och Co, men Annelie var i alla fall med denna gång med. Vi gick till en liten pub som heter The Big Ben på Medborgarplatsen, Söder i Stockholm. Trevligt var det i alla fall.
Dagen efter hade pappa sin stora 60 årsfest på Gondolen i Stockholm. Det kom ett 20 tal gäster, några som jag kände och några som jag inte kände. Mycket god mat och det är alltid trevlig service där, och så var det lite underhållning också. Kvällen var mycket trevlig, slutade på ett bra sätt och alla var glada och belåtna, framförallt pappa.

Cirka en månad efter fick jag se min man uppträda, Håkan Hellström. Jag tog med mig Matilda som jag har känt sen barnsben och det var så himla lyckat. Hovet var i topp, folk stod upp, sjöng med och njöt av konserten. Jag hade sett Hellström live en gång tidigare, på NRJ Radio Awards 2004 eller 2005, men det räknas inte. Samt så kommer jag inte så mycket ihåg just hans framträdande. Så denna gång var den första när det gäller av hans egna konserter. Han är helt grym på att uppträda, verkligen en svensk musikhjälte enligt mig. En magiskt och himmelsk kväll.

Ärligt så trodde jag att det skulle dröja, men slutet av 2010 förlorade jag den ”kvinnliga” oskulden, alltså ha sex med en kvinna. Hon heter Pia och är några år äldre än mig, mer än vad jag först trodde.
Det var faktiskt en härlig upplevelse, var skönt och spännande. Det var visserligen något som fattades tyckte jag, i alla fall första gången men andra gången så hade mer koll på läget och försökte tänka bort jag tyckte fattades. Hoppas på fler gånger med en tjej/kvinna, gärna med någon annan då.

Nyåret tillbringades i Sälen. Första gången jag åkte skidor, slalom alltså och det var en upplevelse i sig. Själva sporten, att åka ned på ett par trä/plast skidor och röra på höfterna med böjda knän kanske inte verkar så förtjusande, men det var det. Det var visserligen svårt i början, hade ju aldrig gjort det, men det fick gå. Vurpade en gång och det var sista dagen, men det ska man göra tycker jag. Speciellt som nybörjare som jag är. Stugan var mycket fin och trevlig, märktes visserligen att de var från 80-talet men i bra skick och trevligt samhälle. Så då har man varit där uppe också, gjort det som många andra gör. Inte illa för en som inte har haft något skidintresse för fem öre. Kanske blir fler gånger, fick verkligen en blodad tand för det hela.

Det känns som att jag fick en julklapp tidigare i år.

Ringde min goda vän Tomas som jag pratar med högst en gång per år. Har försökt ringt honom några gånger under hösten och vintern men varit utan något givande resultat. Men så igår, så svarar han,
Det var inte ett långt samtal, min dumma telefon som är inne på sista refrängen samt täckningen gjorde att det inte blev så länge, samt att han åkte skidor.
Vi hann byta några ord, och så sa han att han inte pluggade längre utan hade börjat jobbat, mot min stora glädje i STOCKHOLM. Toppen tänkte jag, då kan vi ses oftare än vad vi har gjort på sistone.
Tror att senast jag träffade honom var mellandagarna 2007. Kan ha varit 2006 men är ändå inne på 2007. Jag, Tomas och Nicklas kanske blir en trio som vi mer eller mindre var förut. Fast på en vuxnare och mognare sätt.

Förutom min underbara vän i Holland och så Carl så anser jag att dessa unga män är min närmaste killkompisar. Har inte så många nära killkompisar om jag ska vara ärlig, har mest blivit tjejkompisar under åren. En har då försvunnit (inte ur jorden, bara inom vänskapskretsen) men de andra finns mer eller mindre där.
Detta kan bli hur bra som helst, speciellt när jag förhoppningsvis flyttar till storstan nästa år så kommer allt bli kanoners, får man hoppas på i alla fall.
Nyheten var en positiv sådan, ser fram emot många härliga träffar med grabbsen framöver.

Det var för ett år sedan jag tog mitt senaste registrerande högskolepoäng. Inte alls bra.

Var inte så sugen på att läsa under VT-10 och inte heller så mycket nu under HT-10, men jag VILL bli klar med allt, och ska försöka ta igen det jag har kvar och måste få gjort innan VT-11.
Det är ett måste, dels pga ekonomin men också så att jag blir klar med min examen någon gång.
Anser, att när man väl har börjat pluggat och snart är klar så ska man ju slutföra det, inte vara som jag rätt lat och trött på skolan.
Visst, man kan vara skoltrött men det gäller att komma igenom det, se på den ljusa sidan att det kan leda mot jobb osv. För det är ju därför vi studerar för att få jobba. Eller hur?

Kom igen nu!

Sedan jag har varit en liten grabb så har jag undrar vad jag egentligen vill när det gäller tjejer och killar. Vill jag dejta, vill jag ha sex med någon av de, vill jag skaffa familj med en tjej eller kille?

Det har inte varit det lättaste alla gånger, men ändå har ena könet skapat mig ett större intresse än det andra, killar.
Nyfikenheten att vara med en tjej/kvinna har alltid funnits, känner en viss attraktion till det könet absolut!

Träffade denna kvinna på lokalpuben Metropol för några veckor sedan, första gången jag var där och hade egentligen inga planer på att besöka stället då jag anser att det är lite sunkigt och att det är en viss typ av människor som går dit.
Men när jag hade min granne över en kväll så tyckte han att vi skulle gå dit och det gjorde vi.
Stället såg rätt ok ut, rätt litet och "enkelt" men säkert fungerbart när man inte har stora krav eller orkar åka in till stan.
Metropol är kända för att ha karaoke och det var det denna kväll också. Gillar att sjunga, sjunger inte fint och enbart när jag har druckit men det gäller att bjuda lite på sig själv. Vi satt bredvid varandra, och hon tyckte att vi skulle sjunga tillsammans. "Kärleken är evig" och "Håll om mig" blev låtarna som vi framförde.
När Metropol stängde så ville hon att vi skulle byta nummer, hade inget emot det, så det gjorde vi men sedan skiljdes vi åt.

Vi hördes lite då och då innan, inte allt för ofta, men tre veckor senare så bestämde vi oss för att träffas. Jag hade varit hos en kompis som fyllde år och hon på Metropol. Klockan var runt 4 på morgonen så det var egentligen lite väl sent, men förstod vad hon ville (min tolkning) så jag tänkte: Ok, sker det så sker det!
Men seriöst, vem vill egentligen ha besök kl 4 på morgonen när man inte har någon baktanke med det hela.
Jag kom hem till henne, vi pratade, lyssnade på musik och drack en kall och god öl.
Själva situationen var jag väl bekant vid, men ändå var jag lite smått obekväm och förvirrad över att det var en kvinna.
Vi började kyssas och efter ett tag flyttade vi oss in i sovrummet ....

Det var trevligt, det förnekar jag inte. Men efteråt kändes det väldigt konstigt och jag blev nog mer förvirrad än jag någonsin har varit. Min rädsla blev också att hon gillar mig mer än vad jag gillar henne.
Känns som att vi båda ändå var på samma plan, att vi visste vad som skulle ske och lät det bli så.
Hon vet nog inte att hon var min första och mina andra erövringar är killar/män. Den första brukar alltid känns speciellt, man kommer ihåg den så väl. Kommer ihåg min första rödhåriga man, men min stora fråga har blivit, kändes detta speciellt?

Det stod så när det gällde Avenyn i Göteborg, lät väldigt New York aktigt men fint. Själva gatan, Götgatan om jag inte minns helt fel, är oerhört fin. När man står på toppen vid statyn och kollar nedåt så känner man den där känslan som värmer hela kroppen, känslan av Stad.
Samma känsla får jag när jag är i Stockholm, vid Kungsträdgården, Slottet osv.

Resan var mycket trevlig, men det var lite för mycket på en och samma gång. Resan totalt var på 6 timmar och lektion 5 timmar. Och då så gick vi och kollade på mycket konst och utställningar. Oavsett hur mycket man är intresserad så går det inte att kolla på målningar i flera timmar, gå våning efter våning. Med den belysningen, syre i rummet gör att det blir tröttsamt efter ett tag. Tröttsamt men intressant.

Dum som jag är så hann jag heller först inte att äta frukost, fick i mig en Yoggi på tåget och först efter första museet så fick jag i mig en smörgås. Tog igen matintaget med Subway och onyttiga sockerintag på resan hem. Allt för att tillfredställa magen.

Det var så enkelt att åka ned dit, tog lika långt som att åka till Stockholm från Karlstad och tåget var inte försenad. Kommer garanterat komma tillbaka nästa år, under våren, när tid finns. Det är verkligen en plats man kan njuta av, bo på hotell eller vandrahem, gå omrking med en god vän och bara njuta! Det ska jag göra 2011.

Äntligen ska jag ned till Göteborg, om jag inte försover mig det vill säga. Kommer att åka ned dit med min Konstkurs här i Karlstad, inte ofta man får åka på såna här äventyr med en klass/kurs. Ser mycket fram emot det.

Senast jag var i Göteborg så var jag där med Mina och Linus, och det på Göteborgs Filmfestival 2007. Det också var en härlig upplevelse, med relativt okända människor i en relativt okänd stad.
Men det är något med staden som alla säger, den är mycket lugnare än Stockholm. På gott och ont. Gillar själv Stockholm, eftersom jag mer eller mindre kommer därifrån, men Göteborg har ändå det lilla specilla.
Egentligen är det synd att behöva besöka alla olika slags gallerier, konstmuseum osv när man ändå är där nere. Vill ju gå på Lisebergs julmarknad, knalla runt på Avenyn, gå och minnas vid Järntorget (där jag har sovit alla gånger jag har åkt dit på senare år).

Har aldrig varit ute i Göteborg, varken på vanliga ställen eller Gayklubbar, men någon gång ska det bli den första. Kanske redan nästa år om någon är villig att följa med.

Herregud vad skönt det var! Jag visste inte att frisörer i Sthlm hade sådant men det har blivit mer och mer vanligt tydligen, en innegrej. En massagestol när man tvättar håret.

På de frisörsalonger jag brukar gå till brukar inte ha tvättning/avsköljning av håret, men när det väl händer så händer det. Det är gudomligt. Har tidigare sagt att det är nästan bättre än sex, och håller mig fortfarnade fast vid det. Speciellt när frisören massaerar hårbotten och allt, hårda härliga tag som att hon hade sex med mig.
Kan vara så att det är för att en annan gör det på en, för det är ju inte samma känsla när man själv tvättar håret dagligen. Medveten om att ens egna händer står helt stilla när det är så skönt där uppe i skallen.

Denna massagestol gav massage från ryggen och nedtill början av rumpan. Det var ljuvligt, är heller inte ofta jag sitter i en massagestol. Avkopplad i hela kroppen blev jag, njöt för fulla muggar och log ofta.

Det var en man som satt på en stol framför mig, en som jobbade där eller en läring, vet inte riktigt. Han såg att jag njöt och log mot mig.

Hoppas verkligen för eran skull att ni får turen att hamna i en massagestol medans får ert hår tvättat, det är värt det!

Jag har visserligen inte själv varit på någon fotbollsmatch i en stor arena, hockey däremot men sägs vara annorlunda.
Men oavsett vilken sport det är, varför ska man dricka innan en match, för att ha modet att kunna skrika eller kanske bli sugen på att bråka efteråt?

Det är Hammarby Fotboll mot Helsingborgs IF på Söderstadion nu kl 16, folk gick med Hammrby halsdukar överallt och drack öl. Många kom från barer, andra gick med ölen i handen.

Har det alltid varit så att folk dricker innan en match? Förstår självklart om ett killgäng tar några få öl innan en match för att sitta och snacka, umgås som de kanske inte hinner med att göra på vardagen eller helgerna. Men att man dricker för att bli full, att tonårspojkar (såg några sådana) som dricker för att bli fulla, vad är vitsen?

Är inget fotbollsfan, inte så mycket så att jag går på matcher och jag vet att jag kanske låter som en gammal gubbe som stör sig på folkmassan med samma färger och halsdukar på sig. Vill bara kunna få en inblick på det hela.

Att polisen ska kosta oss pengar för att hålla dessa typer ordningssamma är också en fråga som kan diskuteras, för bråk blir det förr eller senare. Om inte inom fotbollen så inom fotbollen och övriga folket.

I helgen hade jag stor främmande hos mig, Louise och hennes två kompisar Calle och Anna var och besökte mig. Det var mycket roligt, är alltid skoj att ha besök efter dagar i ensamheten. Eller ja, ensam är jag inte men som boende.

Det som jag har märkt är att jag måste bli bättre på att acceptera att det inte blir som jag brukar ha det när är själv. Att det blir mer stökigt, inte lika tyst, folk överallt och ljust i rum där man inte är.
När jag är själv så brukar jag ha det mörkt överallt i lägenheten förutom där jag befinner mig, dels för att vara miljövänligt, ekonomiskt men också för att det känns onödigt. Men jag klagar absolut inte, hellre lyse överallt och en full lägenhet än att det är som vanligt.

Vi hade det mycket roligt, med vissa undantag av en person. Karlstad tour blev det inte så mycket, men Bergvik hann vi med och så några turer ner till stan, Campus och utgång. Nöjes, det som brukar locka mest av mina besök, var tyvärr näst intill tomt, vilket var mycket synd och tråkigt, men annars var det en toppen kväll. Vi dansade och hade oss.
På Fröjdingshöjd och Campus var det full fart som vanligt, Halloween och allt.
Hemmafesten var trevlig, inte så mycket folk hos mig dock men det fick gå ändå. Är inte så bra att få hem folk till mig, men när det väl går så blir det trevligt.

Det är alltid trevligt att träffa Louise, speciellt när man kan gå loss. Men det är också mysigt att vara hemma hos henne med Gustav och baka, titta på TV eller vad vi nu gör. Känns så hemma trevligt.

Får se hur det blir nästa år när hon kommer på besök. Det blir väl full fart som vanligt hoppas jag.

Varför köra på halvfart när man kan maxa.

Nu till helgen kommer Louise och hennes kompisar, Calle och Anna. Det kommer bli en magiskt helg kan jag tippa er.
Det är inte ofta Louise och jag ses, speciellt inte på det avståndet vi har, Karlstad och Mariefred. Men när vi ses så känns det alltid som att det är vi. Att duo som har klarat sig bra från en trio.

Redan har det planeras för fullamuggar inför alla dagar som de ska stanna, ska också bli väldigt skoj att få träffa Anna. Har knappt träffat henne, kanske sagt Hej i hastighetens tecken.
Det är skönt också att Louise börjar känna några folk här borta, som Helena. Det gör att hon inte är ensam eller att jag måste skapa något band mellan några av mina vänner. Nu har hon gjort det själv.

Fest är den röda tråden under helgen, men också gemenskap och så klart Karlstad. Det kommer att bli awesome!
Karlstad har ju några ställen att gå till, mer eller mindre bra. Samt studenternas hemmafester är inte allt för pjåkiga, det kommer att bli lovely!

Att vissa/många vakter i Sthlm är dryga och jäkligt löjliga är ingen nyhet. De som tror att de äger stället bör inte vara där, det blir en sådan tråkig stämning då. Själv blir jag bara mest irriterad, mer irriterad också efter några öl. Men sköter mig oftast, hoppas jag.

Men att poliserna som flockas runt Medborgarplatsen om kvällarna kommer i en grupp för en liten grej var något nytt.

Det var nämligen så att jag var på Cocktailbaren vid Scandic Malmen, trevligt ställe med bra musik faktiskt. De stängde och alla skulle ut, vakterna hade mycket bråttom att få ut alla vilket jag visserligen kan förstå. Har de stängt så har de. Men man kan göra det på ett snyggt och fint sätt, inte kasta ut någon.
Vet nu inte hela historian, men det var en snubbe, man i 35 års åldern, som inte hade druckit klart sin öl och inte ville gå. Han stannade kvar på hotellsidan, men vakten ville att han skulle gå. Han var inte synligt full, men hade säkert någon öl innan denna öl.
När jag och de jag var med kom från toaletten och var tvungen att gå ut och väntade, så hade ena vakten kastat ut denna person, knuffat eller något liknade.
Det blev ett stort ramaskri, mannen och hans sällskap började tjafsa lite med vakterna och så kom då polisen. Normalt kanske det skulle komma 2-4 st poliser, eftersom det handlar om stora män som hade druckit lite, men istället för min lilla beräkning så kom det 11 st. 11 stycken poliser för det lilla bråket.
Seriöst, vad är det för fel på polisen i Sthlm? Har de inget annat att prioritera än ett bråk med dryga vakter och berusade gäster. Som att det inte händer varje helg.

Medborgarplatsen är heller inte direkt Sthlms renaste ställe, det förekommer droger, säkert misshandel och våldtäkter och andra saker som är tyngre och mer viktigare att ta hand om än ett bråk.

Men men, vi alla prioriterar olika och jag själv är ju inte polis så jag vet inte vad man ska ta först.

Det känns som att denna helg kommer att bli mycket bra. Personalmiddag imorgon med trevligt folk. Minnen från förra personalmiddagen kommer säkert att finnas, då SImon var med. Var en mycket trevligt.
Men tvivlar inte en sekund på att denna kommer att bli minst lika bra, synd att Martin inte är med bara.
Det är alltid trevligt att se hur alla ser ut efter en månad, alla är uppklädda, eller mer uppklädda än vad man kunde vara på jobbet.
Försöker vara den mest stilade personen, men misslyckas alltid när det är så många snygga som jag har jobbat med.

Dagen efter blir det en stor fest för min pappa, det är hans dag. Stort firandet med personer som var ett bra tag sedan jag träffade de, blir som en liten återträff. Kommer att bli en god middag, trevlig sällskap och så klart några drinkar eller glas champagne. När man fyller 60 så ska man fira ordentligt, och det kommer pappa att göra.

Så en helg i Sthlm alltså, var ett tag sedan men kommer att bli toppen. Gillar verkligen den staden och hoppas att den är lika mysig som den brukar vara.