Återfunnen vänskap

Det känns som att jag fick en julklapp tidigare i år.

Ringde min goda vän Tomas som jag pratar med högst en gång per år. Har försökt ringt honom några gånger under hösten och vintern men varit utan något givande resultat. Men så igår, så svarar han,
Det var inte ett långt samtal, min dumma telefon som är inne på sista refrängen samt täckningen gjorde att det inte blev så länge, samt att han åkte skidor.
Vi hann byta några ord, och så sa han att han inte pluggade längre utan hade börjat jobbat, mot min stora glädje i STOCKHOLM. Toppen tänkte jag, då kan vi ses oftare än vad vi har gjort på sistone.
Tror att senast jag träffade honom var mellandagarna 2007. Kan ha varit 2006 men är ändå inne på 2007. Jag, Tomas och Nicklas kanske blir en trio som vi mer eller mindre var förut. Fast på en vuxnare och mognare sätt.

Förutom min underbara vän i Holland och så Carl så anser jag att dessa unga män är min närmaste killkompisar. Har inte så många nära killkompisar om jag ska vara ärlig, har mest blivit tjejkompisar under åren. En har då försvunnit (inte ur jorden, bara inom vänskapskretsen) men de andra finns mer eller mindre där.
Detta kan bli hur bra som helst, speciellt när jag förhoppningsvis flyttar till storstan nästa år så kommer allt bli kanoners, får man hoppas på i alla fall.
Nyheten var en positiv sådan, ser fram emot många härliga träffar med grabbsen framöver.