Året var 2010

Det har gått snart tre veckor sen vi ingick i ett nytt år, tre veckor av spänning, oro, fullspäckad schema och nöje. Men ändå tänkte jag nu, kanske senare än alla andra, blicka tillbaka till det gångna året. Detta mina damer och herrar var mitt 2010:

Året började bra, efter att ha åkt hem från Linköping, Ljungsbro på Nyårsdagen så började år 2010 för mig och alla andra.
Det första minnesvärda och roliga var att jag träffade mannen jag länge var kär i, Mr S i februari. Det var inte direkt efter att han hade gjort slut med sin dåvarande flickvän, men första gången efter det som vi träffades. Kommer ihåg den kvällen så väl, hans kompis var där och de kollade på en filmsnutt från hans kompis jobb. Jag trodde att de skulle spela tv-spel, hade öl med mig och var på sällskapshumör. Men det var trevligt att se introduktionsfilmen eller vad man kan kalla den och lära sig lite om försäljning. Underhållande var det i alla fall, på sätt och vis. Efter det så gick han hem, han skulle jobba dagen efter, och där var jag och Mr S kvar ensamma. Vi spelade lite Tv-spel, lyssnade på musik och drack öl. Efter ett tag så började vi bli mer intresserade av varandra och det hela slutade med sängen. En bra och trevlig kväll enligt mig, men inget jag hade planerat, jag svär!
Tog sen mammas bil hem dagen efter, hade lånat den för att komma i tid, tur att hon inte var hemma den helgen.

Det hade länge varit splittring med trion, dvs. jag, Linda och Louise. Louise och Linda hade brutit upp och jag var fortfarande vän med båda, men umgicks och var nog egentligen då mer vän med Louise.
Trots vår historia och allt som skedde så åkte jag och Linda som bekant till England Mars 2009, för att försöka bygga upp vår vänskap igen. Några månader senare, Juli 2009 var vi på Britney Spears konsert i Globen. Men efter det så var det tyst mellan oss, eller vi umgicks inte. Jag bodde i Karlstad och hon var tillsammans med Kent och jobbade.
Ett år efter England resan, nu i Mars 2010 skrev Linda ett mejl till både mig och Louise, med lite skilda innehåll. Men budskapet var detsamma, att säga hej då. Och det gjorde hon. Har inte pratat med henne sen dess.
Visst, jag tänker ibland på vår tid och det är lätt nu att spekulera om vi fortfarande skulle vara en trio om allt som hände inte hände. Vad jag tror så är vi alla lyckliga som det är idag: Linda lever i ett sambo förhållande med en man som hon känner sig trygg med, som hon alltid har velat. Louise har en underbar son som är livlig, busig, charmig och söt som en 3 åring ska vara och kan inte bli en bättre mamma. Och jag lever livet som vanligt, med Louise som den bästa kvinnliga vän jag har.

Kan inte komma på något radikalt, minnesvärt eller intressant som hände mellan april och maj så jag hoppar över till juni. Juni månad var en stor månad för Sverige, i alla fall för de som gillar monarkin. Det var ju Kungabröllop mellan Kronprinsessan Viktoria och Prins Daniel, det först sedan Kung Carl XVI Gustav gifte sig 1976 med Drottning Silvia.
Självklart hade jag tänkt medverka, alltså se när de tågade igenom Stockholm Stad. Var ledig från jobbet den helgen och hade sovplats för hela helgen. Dagen innan bröllopet så ringde min moster, gång på gång och försökte få tag på min mamma. Morfar låg på sjukhuset och enligt läkaren var hans tid inne. Han hade fått en hjärtinfarkt. Vi alla samlades på Örebros Sjukhus för att en sista gång säga hej då till morfar. Läkaren sa att det var bara att vänta på hans bortgång, deras diagnos var att det skulle ske. Mirakulöst så klarade morfar sig, tack och lov. Visst, han har kanske åldern inne, men det skulle vara hemskt om det slutade på det viset. Han är en riktig kämpe min morfar.

Också i Juni, början av Juni så hade min vän Matilda studentskiva. Ser henne alltid som två år yngre, tycker aldrig att hon passerar 18 årsgränsen, men det har hon gjort nu, snart med ett år. Det var en trevlig skiva, kusinerna var där också och familj och släkt. Detta var ca två veckor innan morfars händelse.
Dagen efter studentfirandet så började jag min tredje säsong på Stenfasta. Denna gång utan Simon, Filip, Erik och Mikaela. De enda som var kvar för året innan var Adam och kocken Monica. Och så Mauritz men såg honom som ny ändå. De nya var mycket trevliga, kan ju diskuteras efter ett tag om Jennie och Mauritz, men de andra höll mitt mått. Det kändes när man ger en översikt att det var en tuff sommar, men mycket trevlig ändå.

Från mitten av juli och början av augusti var det en händelserik period för mig. Jag besökte två utländska platser, Portugal och Gotland. Ja, jag vet att Gotland är och tillhör Sverige, men det kändes som utlandet för mig. Jag hade inte varit i någon av platserna, så det kändes mycket roligt att få upptäcka två helt nya ställen under samma tidsperiod.
Portugal var mycket vackert, speciellt där vi bodde. Det var varmt, vindruvor och lime växte från träden och det var snygga personer. Språket var intressant med, lät som spanska lite grann vilket inte är helt så konstigt eftersom det är grannlandet.
Gotland var magiskt det med, oerhört vackert. Precis som jag hade sett på bilder innan, med muren, fåren och gotlänningarna.
Stenfasta slutade i slutet av augusti och en ny termin väntade på Kau. Men början av september hann och hade jag råd med en resa igen, till min kompis Eelco i Holland. Det var så jäkla skoj att få träffa honom igen, var två år innan som vi sågs. När jag är med honom blir jag mer självsäker, trygg och avkopplad än jag kan vara ibland här i Sverige. Kanske är det utlandet som gör det, men mycket förtjänst är av Co. Holland i sig är mycket fint och trevligt, det är alltid lika spännande att vara där. Speciellt nu också när Co har flyttat in till storstan, Rotterdam.

Efter besökte hos Co så var det inte många veckor kvar till att oktober skulle börja, andra helgen i oktober var fullspäckad. På fredagen var det personalfest för oss på Stenfasta, det var middag på en asiatiskrestaurang i Stockholm och sedan utgång. Kan ärligt säga att det inte blev lika livat som förra gången med Simon, Erik och Filip och Co, men Annelie var i alla fall med denna gång med. Vi gick till en liten pub som heter The Big Ben på Medborgarplatsen, Söder i Stockholm. Trevligt var det i alla fall.
Dagen efter hade pappa sin stora 60 årsfest på Gondolen i Stockholm. Det kom ett 20 tal gäster, några som jag kände och några som jag inte kände. Mycket god mat och det är alltid trevlig service där, och så var det lite underhållning också. Kvällen var mycket trevlig, slutade på ett bra sätt och alla var glada och belåtna, framförallt pappa.

Cirka en månad efter fick jag se min man uppträda, Håkan Hellström. Jag tog med mig Matilda som jag har känt sen barnsben och det var så himla lyckat. Hovet var i topp, folk stod upp, sjöng med och njöt av konserten. Jag hade sett Hellström live en gång tidigare, på NRJ Radio Awards 2004 eller 2005, men det räknas inte. Samt så kommer jag inte så mycket ihåg just hans framträdande. Så denna gång var den första när det gäller av hans egna konserter. Han är helt grym på att uppträda, verkligen en svensk musikhjälte enligt mig. En magiskt och himmelsk kväll.

Ärligt så trodde jag att det skulle dröja, men slutet av 2010 förlorade jag den ”kvinnliga” oskulden, alltså ha sex med en kvinna. Hon heter Pia och är några år äldre än mig, mer än vad jag först trodde.
Det var faktiskt en härlig upplevelse, var skönt och spännande. Det var visserligen något som fattades tyckte jag, i alla fall första gången men andra gången så hade mer koll på läget och försökte tänka bort jag tyckte fattades. Hoppas på fler gånger med en tjej/kvinna, gärna med någon annan då.

Nyåret tillbringades i Sälen. Första gången jag åkte skidor, slalom alltså och det var en upplevelse i sig. Själva sporten, att åka ned på ett par trä/plast skidor och röra på höfterna med böjda knän kanske inte verkar så förtjusande, men det var det. Det var visserligen svårt i början, hade ju aldrig gjort det, men det fick gå. Vurpade en gång och det var sista dagen, men det ska man göra tycker jag. Speciellt som nybörjare som jag är. Stugan var mycket fin och trevlig, märktes visserligen att de var från 80-talet men i bra skick och trevligt samhälle. Så då har man varit där uppe också, gjort det som många andra gör. Inte illa för en som inte har haft något skidintresse för fem öre. Kanske blir fler gånger, fick verkligen en blodad tand för det hela.