Till jorden du är kommen, till jord du ska återgå eller vad prästen nu säger på en begravning.
Det är mening med livet, född och sedan efter många förtjänta år ska vi lämna allt bakom oss.
Döden blir allt mer påmind när antingen någon i ens släkt går på eller någon offentlig person som man har sett upp till.
Per Oscarssons bortgång var mer tragiskt än hastig, själva sättet han dog på är inte det roligaste. Såg precis en av hans tidigare filmer från 1966 "Svält" och redan där ser man hur han använder sitt kroppspråk. Sen när man kollar på "Ronja Rövardotter", "Bröderna Lejonhjärta", "Kan du vissla Johanna?" eller senaste "Flickan som lekte med elden".
Lena Nyman som gick bort nu till veckan hade en minst framgångsrik karriär med filmer som "Morrhår & Ärtor", också "Ronja Rövardotter", "Höstsonaten" och "Jag är nyfiken - en film om gult".
Den ena dog en tragisk död och den andra en förtidig död. Men så länge de lever vidare där uppe och i våra hjärtan så kommer de aldrig att försvinna.
Gary Moore (som jag ärligt inte visste vem det var, men som har berört många musiker) och nu senaste Per Grundén har lämnat honom. Per gjorde Wall-Enberg mycket bra i Jönssonligan-filmerna.