6 år utan min son

Det har nu gått sex år, sen du lämnade mig, dina syskon, släkt och vänner.

Det har varit de värsta åren i mitt liv.Jag minns det som det var i går , som

polisen och prästen ringde på min dörr och berättade att du var död.

Jag kan fortfaranade höra mina skrik eka i lägenheten.Denna tanken som

jag tänkt många gånger blev min verklighet.Min son dog.

Dessa åren har satt djupa sår i min själ och i mitt hjärta. du min älskade fina son, Du bara försvann. Dig som jag levt med i 20 år.Dig som jag älskat så otroligt mycket.

Du som var mitt eget kött och blod. Du som var mitt barn.

Dessa sex åren har varit ett helvete, men ändå finns det stunder där jag kan känna naturen, vattnet, solen, ja livet. Men på ett helt annat sätt. För i allt vackert så finns du, i all sorg finns du. Din bild finns alltid framför mig. Dina vackra strålande ögon, ditt härlig skratt och dina sjuka skämt.

Att förstå att du för alltid är borta Marcus, jag kan inte det.Jag kan inte förstå, det går bara inte.

Var blev du av?

jo älskade vännen jag vet att du finns där borta i änglarnas stad, men ibland räcker det inte.

Det är ju inte där du skall vara, det är ju här hos din mamma och dina syskon.

Sex år där uppe i evigheten

Jag kommer aldrig att sluta älska dig, men min kärlek till dig gör väldigt ont, jag kan inte röra dig, inte krama dig, pussa dig på kinden .ingenting av det som jag gjorde när du fanns här hos mig,

Älskade vackra Marcus ha en bra dag där uppe i evigheten och i dag tänder jag massor med ljus för dig ,och skickar all min värme och kärlek till dig , där borta i evigheten.

Älskar dig och saknar dig så

puss och kram från mamma tills vi ses igen