15 juli 2007, kl 16:51
Skrivet av
Anmäl !
Jag sitter i bilen med Katrin. Jag övningskör med henne och vi lyssnar på en cd-skiva som Katrin bränt till bröllopet. En av låtarna är Jill Johnssons "kärleken är". Jag lyssnar och drömmer mig bort och minns när jag intervjuade henne första gången och kommer därvidlag att tänka på en episod som gör att det känns som om jag får ett knytnävslag av ren skam i magen.
Jag var 18 år och imponerad av alla. Och Jill Johnsson var 25 och den vackraste människa jag sett. Jag minns att texten jag sedan skrev blev patetisk och insmickrande, men slutet slog allt. Den var rekordlöjlig. Jag avslutade detta långa porträtt av Jill Johsson på följande sätt:
Jill Johnsson säger att "kärleken är". Jag säger: Jill Johnsson är.
Ha ha ha. Så skamligt dåligt. Ha ha ha. Jag skäms fortfarande. Jag sitter här och nu och skäms, det är sant.