
Jag har sedan ett år eller så haft en konflikt med
Ebba von Sydow. Jag ska inte tråka ut er med detaljer, men upprinnelsen i korthet: Jag stod i en bar med några vänner, Ebba kom fram till mig och bad mig bjuda henne på en drink. I utbyte mot detta lovade hon att hon skulle länka till min i sin blogg. "Och då får du en massa besökare." Jag sa att jag inte var intresserad av den där länken, men att jag ändå gärna bjöd på en drink. Nej, det ville hon inte ha och blev sur och började fräsa. Kanske hade jag en otrevlig ton, jag minns inte. Men kanske. Hon blev i alla fall förbannad.
Sen var det inte mer med det, trodde jag. Men efter fem minuter kom hon fram och hällde en drink över mitt huvud. Det blev ett jäkla hallå och jag fann det klokast att gå hem. Efter den dagen tar jag mina chanser, så att säga. Så fort jag får tillfälle skriver jag något elakt om henne i de spalter som jag har tillgängliga. Och hon gör samma sak. Och så fort vi möter varandra på stan, så byter vi trottoar. Vi slår stora lovar runt varandra för att inte över huvud taget behöva råka på varandra. Att få ögonkontakt vore katastrof, ni vet den känslan va?
Så igår eftermiddag tog jag ett glas med
Sigge Eklund och efter en stund kom Ebba von Sydow fram till Sigge, utan att se att det var mig han talade med. "
Hej Sigge", sa Ebba och "
Hej, Ebba" sa Sigge och det kramades och kindpussades och frågades om allmäntillstånd. Och Sigge är ju en gentleman, så hans första åtgärd efter detta var att säga: "Ebba, det här är Alex. Alex, det här är Ebba."
Och vi log mot varandra, skakade hand och vårt ömsesidiga hat lyste som fosfor på hela uteserveringen.