
Det första jag läser i en kvällstidning är tv-recensionerna längst bak. Jag vet inte varför, men så har det nu blivit. Expressens främsta tv-recensent heter
Anders Björkman. Han är inte bara bäst på Expressen, jag vill mena att han är bäst i Sverige på att skriva om tv. Han är en elegant stilist som dessutom vet vad han pratar om. Det finns så få som han i Sverige, som har något att säga och som säger det på ett vackert sätt. Jag läser hans texter och slås av att han är auktoritär, koncis, humoristisk, äger god stilistik, är igenkännande och rak på en och samma gång. Dessutom är han vass och många gånger mycket elak. Han hatar till exempel mig och har uttryckt det på många olika sätt genom åren. Så fort jag visat mig i teve så avfärdar han det jag gör. Calle har han till och med kallat "debil" vid något tillfälle. Icke desto mindre - man kan inte blunda för att han är briljant.
Aftonbladets mest uppmärksammade tv-recensent heter
Jan-Olov Andersson. Det är rättvist att beskriva honom som Björkmans motsats. Jag läser hans texter och slås av hur klumpigt formulerade de är och hur ointressant han skriver. Han saknar tyngd och auktoritet. Mest dystert: Han har inget stilistiskt tänkade över huvud taget. Det är bara ord som placeras efter ord så att det blir 2000 platta tecken om något som hänt på teve igår.
Det är faktiskt provocerande uselt. Jag blir irriterad hur Sveriges största och bästa tidning kan ha en så usel skribent som Jan-Olov Anderssn i sitt stall. Då sätter man inte ribban högt. Då ger man upp kampen. Vecka efter vecka ges Andersson tillstånd att pumpa ut detta berg av skit. Ingen stoppar honom. Ingen tycks heller ge feedback. Ingen säger: "Hörru, det där du skrev idag... Det var faktiskt skitdåligt." Det är mycket underligt.
Och nu inser jag att det kommer att bli lite liv när jag skriver det här. Jag kommer väl bli internt kritiserad för att jag hackar på en av Aftonbladets egna skribenter. Men jag tycker att ni ska berömma mig för att jag avstått från att göra det så länge.
Det jag har velat säga i fyra månader är:
Jag skäms över att ha Jan-Olov Andersson som kollega.