Utifrån mig

Samuel sitter i soffan i vardagsrummet och väntar på en macka (ja, han är bortskämd), och ropar:

"Vad gör du, en morotssmörgås? Jag vill ha prickig korv!"

Bortskämd både när det gäller att slippa göra saker och när det gäller pålägg. Men det är å andra sidan inte helt fel att klaga på en morotssmörgås... om det nu inte skulle råka vara morotsbröd. Fast å tredje sidan, vem lägger morötter på en macka? Kanske mer troligt att dom skulle vara någon sorts tilltugg... vilket man tycker att sonen borde ha insett... om det inte hade varit så att han normalt sett inte brukar få nyttigheter som tilltugg till mackan... vilket säger mer om hans föräldrar än om sonens intelligens.

Hmmmm... det tål att tänkas på

Fyra av tio vill ha sex med en robot, enligt en nätröstning på Aftonbladet. Om man förutsätter att det är lika många män som kvinnor som svarat så kan man dra endel slutsatser... Som att merparten av de som röstat ja är män, som är i rellationer utan särskilt mycket sex. Generalliserande... visst är det så, men ändå väldigt sant. Vet inte hur många tillfällen jag suttit i en bar, bastu, eller på uteplatsen med män, där alla efter några öl börjar skoja om hur väldigt lite dom får hemma.

Ur det kvnnliga perpektivet så är det givetvis männen det beror på. Dom är inte tillräckligt roamtiska, kommer inte med blommor och presenter, dom har blivit tjocka, dom jobbar jämt... En oändlig lista över anledningar till att säga nej. Männen går och är otrogna, kvnnorna shoppar. Gör det rätta; skilj er!

Men det skulle kunna vara tvärt om, med undersökningen alltså, att det är flest kvinnor som svarat ja. För det är ju inte helt ovanligt att kvinnor har en liten mekansik vibrerande sak i byrålådan. Så steget till att skaffa en i helfomat som, förutom att utföra själva penetreringen  automatiskt, även kan klämma lite här och dör medan han håller på, är kanske inte allt för stort. Okey, han får inte plats i byrålådan. men man kan alltid skjuta in honom under sängen,,, bredvid löpbandet som hon aldrig använder. En perfekt partner, som alltid luktar rent och fräscht, aldrig tjatar om sex i tid och otid, som alltid finns där när hon vill och som alltid presterar... och som förmodligen inte behöver bli lika dammig som löpbandet mellan gångerna.

Män skulle aldrig göra så. Dom dierktimpeorterar från Thailand istället.

Jag: Om tjugo minuter är det dags att hoppa i säng.

Samuel: OK, Får jag ligga i din säng?

Jag: Ja, det har jag ju lovat. Brukar jag inte hålla vad jag lovar?

Samuel: Nej inte en gång. Då lovade du att jag skulle får två sötsura såser men jag fick bara en.

Jag: När var det?

Samuel: Det var många år sedan.

Tja, han är elva och han kan bara komma på ett tillfälle hans pappa inte har hållit vad han lovat. Ingen kan komma och säga att jag misslyckats helt i alla fall...

(Dom små rackanra han ändra rubriken innan jag han gära min skärmdump)

"Se hur kineser svingar sig undan forsande vattenmassor." skulle kunna vara en utmärkt rubrik på ett inte så lite rassistiskt Youtubeklipp. Ett klipp som, om det nu fanns, med säkerhet skulle dyka upp i de svenska dagstidningarna  där någon reporter i indignerade ordalag skulle spy galla över hur fel det är att utrycka sig så. Frågan är vad som kommer hända när nu DN har lagt upp en film på dessa kineser som desperat försöker svinga sig i säkerhet med just denna rubrik. Expressen har väl lite svårt att hugga, eftersom dom har samma ägare, men Aftonbladet...

Oavsett vilket, så tycker i alla fall jag att dom är lite söta när dom hoppar i sina rep som små...

JÄVLA IDIOT!

BRA ATT DU PARKERA

PÅ FAMILJEPLATS.

LÄSSVÅRIGHETER?

SKITHÖG!!

(Redigerat. Hittade lappen)

En orange Post-it med detta lilla trevliga meddelande satt på min sidoruta när jag kom tillbaka till bilen efter att ha handlat på ICA Maxi. Något som föranledde en kontroll om bilen möjligen var ”keyad”, vilket inte verkade helt osannolikt med en så instabil person springandes omring på parkeringen. Efter att ha övertygat mig om att så inte var fallet, tittade jag upp på skylten framför bilen och log för mig själv; ”Familjeparkering. Endast för dig med familj som behöver extra utrymme för i och urlastning. Vänligen respektera detta”.

Så måste det vara, att damen som skrev lappen, för det måste ha varit en dam, förmodligen har familj och så tog jag den sista familjeparkeringen framför näsan på henne och då trodde hon att hon måste äka någon annan stans för att handla. För stackaren förstod förmodligen inte att det är en oaviktlig felformulering som gör att det står på skylten att man som barnfamilj ska respektera att man bara får stå på dessa parkeringar... vilket även var så jag valde att tolkade skylten.

För jag har familj – Även om Samuel råkade vara hemma just den här gången – och jag behöver extra utrymme när jag ska lasta i och ur – Eftersom jag tycker att det är bevämt. Så jag tycker att jag bara gjorde det som ICA Maxi kräver av mig när jag ställde mig på anvisad plats.

Men man kan även fundera lite över henne som skrev lappen – Vilken sorts människor är det egentligen som har Post-itlappar i bilen? - och varför hon gjorde det. Att det var en hon, ganska ung och att hon förmodligen hade sitt första barn på under året med sig är jag övertygad om. Dels för stilen på lappen, men dessutom eftersom bara en rellativt ung förstagångsförderska kan hetsa upp sig så självrättfärdigat på det sättet över att någon utan rätt ställer sig på en familjeparkering.

Men varför skrev hon lappen, istället för att konfrontera mig direkt när hon såg mig parkera? Jag menar, med en konfrontation hade hon möjligen kunnat göra felparkeraren lite förlägen och kanske kanske fått honom att flytta på bilen, – Om det nu hade varit någon annan än jag vill säga. – istället för som nu, då det bara lockade fram ett leende hos förbrytaren.

Man kan dessutom undra över hur denna dam mår mentalt? För om hon nu hetsar upp sig så över min felparkering, så kan man undra hur hon överlevde nyheten om BP:s oljeläckage i Gulfen. I förhållande till min överträdelse så borde det ha fått henne att överväga att dra på sig en burka och gå med i Al-Quaida.

Men jag hoppas att hon mår bra, och jag ber om ursäkt för att jag rörde upp en sån känslostorm i hennes inre. Men hon får väl gå hem och gapa lite på gubben... om hon nu törs. Om inte så har hon säker en eller annan Post-itlapp kvar i bilen som hon kan vräka ur sig sitt missnöje över att han inte klippt näshåret eller dylikt på och med en smäll sätta sätta upp den på kylskåpet.

Idag kan man på Aftonbladets förstasida, längst upp till vänster, läsa ”Anna Book är 40 kilo lättare & superkär. ”Sexlivet är väldigt bra.” Extra tjockt nummer.” Vilket i sig är förbaskat roligt... om än lite motsägelsefullt.

Men så tänkte jag efter och förstod hur det låg till. Det där med ”extra tjockt nummer” var inte sexet ur Annas perspektiv... utan mer utifrån oss normalviktigas vy. För trots dom 40 tappade kilona så är ju inte fröken Book direkt pinnsmal, så hennes sex kvallificerar sig nog ändå...

Idag kan man läsa om tandläkaren som skulle dra ut en tand på en sexårig pojke och råkade ta fel bedövningsmedel. Istället för munbedövning så fick pojken bedövning avsedd för ändtarmen. Pojken åkte till sjukhus och anmälningen på tandläkaren åkte till Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen tyckte att tandläkaren borde förvara de olika preparaten, mun- och ändtarmsbedövning, i olika skåp och tvingar dessutom tandläkaren att gå en kurs i hur man bedövar. Men dom ifrågasatte inte vad tandläkaren skulle med ändtarmsbedövning till i en tandläkarpraktik...

Kan det vara så att det på dörren till mottagningen står ”Tandläkare/Proktolog” och att vår käre tandläkare liksom gör både och? Att vilken del som behandlas beror på vilken del som placeras högst i stolen? Att den lilla pojken kanske ska vara glad att hans mandlar inte snördes av som ett par hemorojder? Dessutom kan man undra vilken typ av förälder som tar sitt barn till en Tandläkare/Proktolog?

Är det inte lite väl mycket Seinfeldt över den här tandläkaren?

Jag har alltid tyckt att Christina Ricci ser... annorlunda ut. Ända sedan jag första gången såg henne i Familjen Adams och sedan fick se henne i en intervju några år senare och då insåg att det inte var någon fantastisk sminkning. Att hon faktiskt ser ut så där på riktigt. Inte helt olik en av alierna i ”Arkiv X” faktiskt.

Sen är hon även lite mystisk som person också, om man ska döma av dom intervjuer jag har sett. – Och det tycker jag att man ska göra. – Vilket gör att man än mer undrar vilken typ av varelse hennes mamma har inpregnerats av. Dom kanske inte ljuger alla dom som påstår att dom blivit bortrövade av utomjordingar?...

Men vad som är ännu underligare är att jag, varje gång jag ser henne, känner mig helt klart attraherad. Fast det kanske inte är så underlig i egentligen... med tanke på att det finns en hel del som tycker att även jag är mer än lovligt underlig.

Jag har sagt en hel del inte så fördelaktigt om Göteborg i mina dagar. Som att det måste vara något i vattnet här nere, med tanke på att alla är så konstiga. Eller det här med att dom försöker ta livet av mig och min son, men bara lyckas skada en massa andra människor när dom låter karusellerna fara i backen dagen före eller efter vi varit här. Och så det här med att alla ser lite mer ut som bönder än storstadbor. Sist, men inte minst; Inget gott har någonsin kommit från Göteborg.

Det här med att dom ser ut som bönder tänkte jag att jag skulle göra en oberoende undersökning av idag, när Samuel och jag gav oss iväg till Avenyn för att få något att stoppa i magen. En undersökning där jag helt vetenskapligt skulle mentalt sätta de människor jag mötte i situation att jag istället mötte dom på Birger Jarlsgatan och se hur det föll ut. Generellt sätt så föll det inte helt väl ut, för jag kan inte säga om Göteborskorna vad Gene Simmons sa om Stockholmskorna...

Istället kan man säga att Göteborskorna, generellt sätt då, är lite plufsigare än Stockholmskorna... på gott och ont. – Det är kanske här Daniel skulle starta Gym? – Och den manliga delen utmärkte sig även den på ett lite udda sätt, när jag såg ett flertal i svarta, ganska snygga solglasögon av hyfsade märken, med telefonen i en snodd om halsen... Vart kom den iden ifrån? Jag menar, senilsnöre för telefon... Sen måste jag tillägga att även dessa män, av lite yngre snitt då, är plufsigare än sina Stockholmska dito.

Så den vetenskapliga slutsatsen av mitt lilla experiment är att i stort sett samtliga av dessa jag mött,e skulle ha sett ut som vislekomna bönder på Birger Jarlsgatan... även om dom hade vetat vart dom var på väg. Så nu är det bevisat, en gång för alla, att Göteborgare är bönder jämfört med Stockholmare, så nu behöver inte bråka om det något mer.

Man kan säga mycket om Marilyn Monroe, som att hon såg riktigt bra ut, förbaksat sexig, street smart, framgångsrik, ensam, olycklig... Ja, det går säkert att hålla på ett tag, men aldrig kommer man väl till att hon var en bra skådespelerska och sångerska. Visst, hon sjöng ”Happy birthday” till presidenten så att han och alla andra män i rummet fick problem med utrymmet i byxorna, men för övrigt...

Men så läser jag att Vanessa Paradis hänförs av Marilyns sång och skådespeleri. Vilket får mig att fundera på vad hon egentligen har för preferenser och om Johnny Depp har anledning att vara orolig... eller väldigt lycklig. För att använda Marilyns sång och skådespeleri som anledning till att ha bilder på, böcker om och grejor från henne, är lite som när en man säger att han köper ”Slitz” för artiklarna.

Men fortfarande undrar jag hur Johnny ska ta det hela. För antingen är Vanessa väldigt vidsynt när det gäller det sexuell, vilket Johnny helt klart kan dra fördel av... eller så är hon på väg bort från honom. Mitt Råd till Johnny är att han fiskar uppen en snygg och yppig blondin på något hak och tar henne med sig hem till frugan och ser hur det hela avlöper...

Japp, så är man officiellt på marknaden igen. Vilket inte riktigt är på samma sätt som när man var där förrut... för si så där 30 år sedan. För idag är utbudet väldgt mycket mer begränsat, beroende på många faktorer. Som att dagens kvinnor, i motsats till dåtidens, är i mycket större omfattning upptagna i förhållanden och betydligt mindre benägna att bryta dessa.

Dessutom så är dom flest stela och tråkiga, med fast i cementerade värderingar och parkerade, eller rättare sagt uppställda på bockar, i sin bekvämighetszon. Eller för att använda ett gemensamt uttryck för fenomenet; Dom är rent ut sagt tantiga. Men det mest fantasiska med dagens kvinnor är att det tekniskt sett är samma kvinnor som jag dejtade för trettio år sedan... bara väldigt mycket tråkigare.

Okey, jag har inte varit på massor med dejter, så jag ska inte  generallisera... eller föresten, det är ju det jag gör bäst. Den slutsats jag har kommit till är att jag måste hitta en dam som är minst tio år yngre än mig för att detta ska fungera. Vilket moraliskt sätt inte är något problem eftersom en 37-årig dam är klart över min skämsgräns. Det enda jag behöver göra nu är att övertyga en dam runt de 37 att det är en utmärkt ide att dejta mig... vilket inte borde vara något problem med tanke på mitt excellenta utseende och gymnastiska intellekt.

Nej, jag ska inte tala om kiss... eller bajs... och inte heller om svett. Nej, en rent manlig kroppsfunktion som bara infinner sig vid denna typ av extrem värme som nu råder. Ett problem som man inte tänker så mycket på när temperaturen är mer normal och kanske inte annars heller... förrän den orsakar ett problem.

Problemen kan vara av varierande art och ibland mer uppfattas som ett problem av andra än en av en själv. Min erfarenhet var när jag cyklade häromdagen, då detta specifika problem gjorde sig smärtsamt påmint när jag i farten böjde mig ner för att rätta till fästet för stänkskyddet bak.

För allvarligt, pungen kan bli oanat stor när kulorna strävar att öka avståndet till kroppen i ett desperat försök att söka lite svalka. Ett fenomen som kan leda till just klämrisk vid cykling, vilket jag då väldigt livligt upplevde. Men även till kulor på rymmer på badstranden, vilket förargar många äldre kvinnor, och av någon underlig anledning även yngre, när delar som inte borde göra det, hänger ut genom byxbenet.

Men lika intressant är det fysologiska fenomenet som infinner sig när man i panik över värmen hoppar in i en kall dusch, då denna skinnsäck istället blir så liten att man tror att någon varit där och bytt ut den. En effekt som tyvärr bara varar lika länge som den svala känsla som infinner sig efter duschen. Tio minuter senare har allt återgått till det som var och man måste än en gång tänka sig för när man hoppar upp på cykeln.

Flyga flygplan har sina sidor, sittandes ihopträngd med människor man inte känner där det enda gemensamma är destinationen. Det vill säga om det inte är någon terrorist med ombord vilken, precis som jag, lyckats ta med sig en behållare med vätska över 100 milliliter. Nu var min behållare, en vanlig vattenflaska, bara fylld med just vatten. Men om dom nu kunde släppa den igenom röntgenkontrollen, så är det inte omöjligt att det slunkit igenom något mer explosivt än Loka. Fast det är sant, om så hade varit fallet så hade vi alla fortfarande hamnat på samma ställe ändå, även om det inte var dit det var tänkt...

Men jag känner mig ändå relativt trygg här där jag sitter i mitt alldeles för trånga säte – Hoppandes att hon framför mig inte får för sig att fälla sin stolsrygg, vilket förmodligen skulle mosa datorn jag har i knät – eftersom jag starkt tvivlar på att en terrorist skulle välja ett charterflyg att spränga i luften. På något sätt verkar det lite långsökt att åka ner till Mallis en vecka för att sedan spränga planet på väg hem. Allra helst inte med tanke på vilket bra väder vi har haft.

Något som däremot är en aning explosivt är att jag precis sett den bildskönaste kvinnan hittills i mitt liv. Hon sitter snett bakom mig, nästan osminkad med ett perfekt ansikte. Varje detalj i sig är vacker och tillsammans matchar dom perfekt. Om hon nu inte hade varit runt dom arton – Väldigt långt från min skämsgräns på 30,5 år – så skulle jag tillbringa resten av mitt liv åt att göra henne till min.

Sitter här på ”Mallis”, sista kvällen innan hemfärden och funderar lite över senaste veckan. Som varför en väldigt alldaglig kvinna (med hängbak) med en lika alldaglig man och tre alldagliga barn, har skaffat sig ett par alldeles ypperliga silikonbröst? Är det han som tyckte att det var en bra ide... eller hon? Vem betalade? Om det var hon, tänker hon använda dom för att byta upp sig? Om det var han... varför såg han inte till att fixa hängskinkorna samtidigt?

Eller danskan som kilar runt med bikini, flortunn strandklänning, solhatt, tre ungar och ett par illasittande ridbyxlår. Hur kan det komma sig att hon har en karl hemma, tät som få, som skickar henne på resor och tar hand om hennes uppehälle? Ja, förutom att ungarna är hans då. Hon däremot är inte hans... inte exklusivt i alla fall. Dom är konstiga dom där danskarna.

Dessutom undrar jag varför alla restaurangtoaletter här är så små att man snudd på måste dra ner brallorna utanför och backa för att komma in? Och varför envisas dom med att dörren till dessa minimala bås absolut måste öppnas inåt, vilket gör det i stort sett omöjligt att stänga den efter sig? Dom är konstiga dom där spanjorerna. Väldigt trevliga...men konstiga.

Som du förstår så har semestern varit väldigt givande, med dessa små iaktagelser att blanda upp solandet, badandet, ätandet och en eller annan drink med. En semester som var väldigt välbehövlig och som fått mig att landa på båda fötterna igen. Till och med så pass att det känns roligt åter pränta ner mina tankar här.

Om man hemma slarvar med ljusen och olyckan sedan är framme så att gardinerna tar eld, så försöker man väl släcka? Men om man nu skiter i det, eftersom man inte är nöjd med sitt liv i det lilla huset och när brandkåren kommer, skär hål i slangarna så att man får som man vill... vad tror du att försäkringsbolaget säger när man ringer och vill att dom ska stå för kalaset? – Min gissning är att man nog får bekosta sitt nya hus själv...

Men om två personer slarvar med att skydda sig när dom har sex och olyckan är framme, vad händer då?. Om damen skiter i att meddela mannen och struntar i att göra något åt situationen och sedan kräver pengar för att finansiera sitt alldeles egna beslut, så är det bara för mannen att öppna lädret... och fortsätta göra så i minst arton år, förmodligen längre.

Här kommer den ständigt återkommande kommentaren, att man måste se till barnets bästa, vilket givetvis är rätt och riktigt. Men det är faktiskt så att det är några steg innan detta barns föds där några beslut måste tas, som; ska vi använda kondom och; ska vi behålla barnet. Där det första beslutet tas gemensamt, medvetet eller som oftast, omedvetet i berusad kättja.

Det andra beslutet, som av någon fullständig outgrundlig anledning tas av endast den ena parten, borde tas med barnets bästa i beaktande. Där man borde fundera på om man är mogen att ta hand om barnet och om man har råd. Tyvärr så är det väl så att dom flesta har en överdriven bild av sin egen förmåga att uppfostra ett barn – Resultatet av den självbilden kan man läsa om i tidningarna dagligen – och när det kommer till det ekonomiska så kan hon alltid räkna med en bra sudd från den ovilliga fadern.

Man kan fundera över hur den situationen verkligen är att se till barnets bästa? Istället kan man undra om det inte mer handlar om vad den blivande mamman ser som bäst för sig själv? Några sådana affärer, med en fyra fem ungar, underhåll och flerbarnstillägg som resultat, så är försörjningen i det närmaste tryggad. Sedan är det bara att sjukskriva sig och starta en blogg där man bittert bitchar om barnens fäder som inte tar sitt ansvar.

Lite betryckande är det att se en vuxen man att tvätta sin skitiga byk offentligt. En  stackars fattig kille som golfat sig till en oändlig rikedom, gift sig med sin grannes barnflicka och sedan fullständigt tappat fotfästet när det gäller verklighetsförankring.

Men det är klar att om alla kilar runt och påminner en om att man är bäst i världen så kan det kanske boosta ens självförtroende lite över vad det klarar av. Om man sedan är så dum att man tror att anledningen till att alla kvinnor vill hoppa i säng med en är för att man är så jävla snygg, så kanske det är lätt att falla ur ramen. – Även om han nu förmodligen känner lukten av kaffet, när dessa ”kärleksfulla kvinnor” tjänar storkovan på att överträffa varandra i svartmålningar av denna mörkhyade hingst.

Än mer betryckande är det att se Carolas försök att framstå som from med en parfymflaska i handen till sitt svältande fadderbarn, som hon i en pengatiggande reklamfilm falskeligen framställer som ett stackars skolbarn med en raserad skola. - Detta trots att killen inte har gått i den skolan på dom senaste två åren, eftersom hans föräldrar inte haft råd att betala avgiften som Carolas organisation kräver. – Att hon sedan säger ” Edens, är det du? Vad du har vuxit. “ trots att dom enligt Edens aldrig har träffats, är bara kronan på det religösa hyckleriet.

Men Edens kan alltid slå av halsen av falskan och halsa innehållet, så kanske han glömmer att han inte har något att äta. Och skulle oturen vara framme och att detta blir insteget till alkoholism, så kan han alltid be Carola hela honom med lite handpåläggning nästa gång hon har vägarna förbi Haiti.

Är det inte underligt att allt som skrivs om försäkringskassans nya regler bara handlar om de som kommit i kläm. Att det inte finns en enda artikel om alla dessa, som år ut och år in varit sjukskrivna och som idag faktiskt har fått ett jobb. Människor som förmodligen mår väldigt mycket bättre idag, eftersom dom fått hjälp och en spark i arslet och därför kommit tillbaka till livet.

Inte så att jag tycker att man ska negligera de som hamnat i kläm, utan att man tvärt om faktiskt måste se till att dessa individer får hjälp. Men i det stora hela så har faktiskt denna ”katastrofreform” hjälpt väldigt många att komma tillbaka, för att inte tala om vad den har betytt för Sveriges ekonomi. Det är faktiskt så att några av oss måste jobba för att betala för dom som inte kan eller har lust.

Har ni hört PricewaterhouseCoopers radioreklam? Den med VD:n som sakligt talar om hur viktigt det är med en bra revisorfirma som gör ens revision. Ni vet killen som med en död röst, helt utan inlevelse, i en evinnerlighet mal på om revisionens förträfflighet i allmänhet och hans företags dito i synnerhet.

Först tror man att det är någon ironisk inledning på någon reklam om livets goda... men efter ett tag så inser man att han faktiskt menar allvar. Tack och lov att dom inte hade råd med en längre reklam, för mot slutet känner man sig så deprimerad att man vill snitta handlederna, leta reda på pillerburken eller helt enkelt kasta sig framför en tunnelbana. Om den hade varit trettio sekunder längre så kan jag slå vad om att självmordsfrekvensen i Sverige ökat mätbart.

”Pappa, vad är meningen med livet?” sa min son helt appropå, när jag stod och rullade köttbullar och han satt och kollade på TV. Vilket fick mig att undra om det är den typiska frågan som en elvaåring sitter och tänker på när han kollar på Disney Chanel. – Det kanske är så att jag har underskattat dom där barnprogrammen?

Men det var en fråga som inte kunde skojas bort, eller duckas undan. En fråga som måste tas på allvar, utan att dyvla på Samuel min egen uppfattning, varför jag svarade med frågan ”Vad tror du?”. ”Jag vet inte. Det var ju därför jag frågade dig. Men det måste väl finnas en mening?” fortsatte han.

Då kände jag att jag var tvungen att berätta åtminstone grunden till min egen syn på den stora frågan. Vilken är att människan är den enda varelsen på jorden som är medveten om sin egen dödlighet och därför inte kan acceptera att han bara finns här under den korta tid han har. I alla fall så gäller det dom flesta.

”Så du menar att det inte finns någon mening?” replikerade Samuel blixtsnabbt, vilket fick mig att sluta rulla köttbullar och gå ut i vardagsrummet. Jag tittade på sonen och så gick jag fram och pussade honom på huvudet – Uppe på huvudet, för man får bara pussa på håret. – och så gick jag tillbaka till köket och fortsatte med köttbullarna.

Han är bara elva år och på så många sätt smartare än många av de människor jag känner.

”Pappa, killar är ju bättre än tjejer...”, var meningen som påbörjade min och sonens frukostdiskussion. För det var det tvunget att bli, en diskussion alltså. Jag kunde ju inte låta den meningen passera obemärkt, för tänk bara vad mycket stryk han annars skulle få när han blivit lite äldre och fått odla den tanken ytterligare.

Så jag tog mig an det hela, genom att förklara hur mycket som förändrats sedan jag var ung, för att inte nämna, sedan farmor och farfar var unga. Att man redan i min ungdom hade skarpa gränser mellan killar och tjejer, där killar spelade hockey och fotboll och tjejerna var i stallet eller spelade blockflöjt. Killarna läste ”Stålmannen” och ”Läderlappen”, medan flickorna höll sig till ”Starlet” och ”Min häst”. – Att sonen inte riktigt hängde med i min utläggning var ganska uppenbart när följdfrågan blev ”Vilka var Stålmannen och Läderlappen?”.

Så påpekade jag att Sophia, en av hans bästa kompisar, slänger honom i backen varje gång det är brottning på gång, trots att hon är drygt ett år yngre... och tjej. Ett resultat av att hon tränar Judo, vilket tjejer aldrig gjorde när jag var yngre. Men jag tröstade honom med att han kommer att ha större chans om några år, eftersom en av dom stora skillnaderna mellan kvinnor och män är att män faktiskt är starkare än kvinnor.

Det jag inte berättade för Samuel var att många känner sig väldigt vilsna idag, som ett resultat av att dom inte vet hur dom ska bete sig för att vara en riktig man... eller en riktig kvinna. Faktiskt kände jag mig själv ganska ambivalent i frågan, efter diskussionen med min käre son. Men när jag sedan satte mig framför TV:n så landade det hela efter ett tag igen, när jag hade fått mig ett par timmar ”Harley Davidson and the Marlboro man”. I den råder det inga oklarheter om könsrollerna...