Tonårsmamma deluxe

Idag är båda kidsen i skolan, efter två dagar med teen-dotter hemma eftersom hon har migrän. Idag är istället jag som har huvudvärk men eftersom jag är vuxen biter jag ihop och går till jobbet.

Plastic-fantastic doktorn från Malmö körde ju konsekvent efter devisen att "sanningen" är nåt man makes-up-as-one-goes-along. Blåneka och reviderar sedan efterhand som bevis kommer fram. Hade det inte varit så äcklig fruktansvärt så hade det varit oerhört komiskt. Lille Tito Beltran verkar vara lagd åt samma håll.

"kan inte få erektion efter att ha gett massage"?

nä, eller hur? som min son skulle ha sagt.

Fråga: Vad sitter i soffan och tittar på ett roligt tv-program, så roligt att det framkallar gapskratt, men man orkar inte skratta utan utstöter istället lakoniskt "lol" med jämna mellanrum.

Så har vi det.

Jag VISSTE att det fanns en anledning till att jag i alla år låtit en driftig kusin (till mig) stå för julpyssel och godsifixande med barnen varje jul. Jag VISSTE att jag inte är cut out för slika uppgifter. Och ÄNDÅ trodde jag att jag skulle klara av att göra julgodis en masse, fler 20-30-50 påsar/strutar med jobbigt, sockrigt julgodis, till hela dotterns klass som de ska sälja på julmarknaden om en vecka.

Det är lättare att hitta cure for cancer, fixa fred i mellanöstern, få ner Carolas storhetsvansinne på en rimlig nivå än att göra PEPPARMYNTSPASTILLER! Hör ni det!?

På tal om att outa unken familjebyk så är det precis det som är mitt problem, jag KAN inte, VILL inte, skriva om ALLT. Då kan ju människor bli ledsna, sårade, förbannade. Det är därför som jag aldrig kommer att skriva min bok om min angst, min adoption, min besvikelse, min stundtals oförmåga att gå vidare, att bara vilja älta det gamla, hitta plausibla förklaringar till att jag är som jag är pga this or that och därför finns inget att göra.

Eller som kanske måste komma ut men ingen vågar? Eller vill? Har precis sett på Pabbblic Sööörviss för första gången på jättelänge och det är tydligen tema-kvällar på lördagar och ikväll handlade det om familjehemligheter. En son som i vuxen ålder vill tar reda på om hans pappa verkligen dog i en mopedolycka eller om alla ljugit för honom i över 20 år.

Självklart hade alla gjort det, ljugit för honom och hans två systrar, "skyddat" dem i alla år från att få veta att deras far tagit livet av sig efter att ha förskingrat pengar från sitt företag. En timmes film som verkade föra familjen närmare varandra, hans mamma berättade det hon visste efter alla år och verkade lättad över det.

Nästa film var gjord av Monika Csango vars drivkraft var att finna sanningen om sin farfar, Ferenc Csango, som på 1940-talet hamnade i arbetsläger i Ryssland och sedan aldrig hördes av. Hennes pappa hade forskat en hel del men inte följt upp det mest konkreta spåret nämligen att Ferenc - som efter ett antal år som försvunnen, dödförklarades - i själva verket bodde och arbetade i Bombay. Monikas farmor, Ferenc fru, som var gravid med Monikas pappa när Ferenc blev placerad i arbetsläger, vägrade att vika en tum från sin uppfattning om vad som hänt. Nämligen att Ferenc blivit så skadad i lägret att han inte ville komma tillbaka. I hennes värld var de varandras absoluta kärlek och det var omöjligt att han valt att inte komma tillbaka till henne och deras son.

Filmen är bra och hemsk för den slår skoningslöst sönder familjen. Farmodern säger upp bekanskapen med Monika med orden att hon "krossat hennes hjärta".

Ska man bara låta vissa saker vara och låta människor leva trygga i sina lögner?

För hela showen (mat, smycken, kändisar, välgörenhet mm mm) går ut på att "du är ok som du är, alla är lika värda yada yada" men ÄNDÅ så håller hon hela tiden på "ja, nu är det snart sommar och don't you guys just HATE to shop for swimwear? I definitely HATE it".

Hon dissar sig själv HELA tiden, hon är för tjock, för osäker för att gå på premiärer, skryter om hur hon bara går omkring i mysbyxor och tubsockar och hur FUL hon är utan makeup.

Hon är all "amazing, fantastic, wonderful" och pratar snabbtsnabbtsnabbt utan att andras och är bara FORCERAD och amerikansk, in a bad way.

Ja, vi har fler kanaler, men jag kind of enjoys it, det är det som är det sjuka.

Själv var jag inställd på soppa, fiket på hörnet har jättegoda soppor varje dag, men just idag (inte så konstigt eftersom det är torsdag men ibland är den grön istället och då är det jättegod) var det ärtsoppa.

Så, det blev lax på grovt bröd, nöt- och aprikoskaka med lite (nä, mycket) vispgrädde och en liten latte. Inte jättebra, men inte jättedåligt.

Vadå "Fel på sidan"? Det är lite som "Too many connections".

"Fel på sidan"

Bah!!

Det ska bara FUNKA. Nu tror alla att jag bara skiter i deras frågor och synpunkter (alla 3 alltså) eftersom jag inte svarar eftersom sidan INTE FUNKAR.

Det svåra (för mig) att läsa något som är väldigt haussat, är att jag har svårt att distansera mig, svårt att veta om det är jag som verkligen tycker eller om jag är omedvetet influerad av recensioner.

Det finns ett program på trean som heter Rachel Ray. Hon vill nog vara en mix av Oprah, Ricki Lake och Martha Stewart och lyckas väl sådär.

Hursomhelst, nu sitter en mamma där tillsammans med nån (barn-)expert och mamman är förtvivlad för att hennes 4-ÅRIGA!! dotter är så utseendefixerad och MÅSTE använda smink alltid.

Judge Judy, kom tillbaka allt är förlåtet, bura in denna childabusive morsa.

VAR VUXEN för guds skull!

Geezuz!

....att de (vuxna, inte stupid youngsters) som lägger ut komprommenterande bilder av sig själva FÅR STÅ SITT KAST. Man måste faktiskt TÄNKA. "Ok, nu tänker jag lägga ut en nakenbild på mig själv, vill jag verkligen att någon presumtiv arbetsgivare ska hitta den om han googlar nån gång i framtiden."

Ehhh.....DUH!!

En tatuering kan man ju faktiskt ta bort.

"Du vill att Amazon.com ska veta vad du gillar för böcker. Men helt plötsligt går du in och köper först en koran och sedan en bok om hur man gör bomber och vips anmäler de dig som misstänkt terrorist. Då går de över gränsen och missbrukar din tillit."

".......en bok om hur man gör bomber...."

HAHAHAHAHAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!

då har man nästa förbrukat sin rätt att vara anonym och ostörd.

Dock inte med barnen som ännu inte stigit upp utan med maken. Kommer in efter min morgonrunda och ska sätta eld i kaminen så att det är varmt och skönt när barnen stiger upp. Och nej, jag är inte världens bästa på att sätta fyr, det blir mycket papper och ännu mera rök men vill man ha det kommenterat 06:10 när man bara längtar efter frukost, kaffe och värme? Svar nej. Jag ignorerar den första kommentaren men när den andra kommer: "Ser du hur mycket det ryker in när du har dörren öppen?" då härsknar jag till rejält.

Drämmer igen kamindörren, sveper förbi honom och mumlar osammanhängande om var schampot är som jag köpte igår. Trampar upp och ner i trappan så att hela kvarteret vaknar och svarar inte på tilltal. Till slut går han, utan att säga hejdå.

Ja, det var barnsligt av mig, men just det här med eldning är känsligt eftersom jag tycker det är så förbannat kul och mysigt och ändå inte är bra på det.

Men jag ber om ursäkt för mitt beteende. Förlåt.

Hur smart är det? Hur tänker jag? Varför kan jag inte säga nej? Det är absolut inte bara jag som ska göra grejor, men det är så enkelt att bara "men det fixar jag" och så blir listan längre och längre.

IQ skiffer.

Själv har jag slarvat den sista tiden och idag blev det frukost till lunch, dvs yoghurt, frukt och honung (nötterna tyvärr slut).

Vad åt ni?

Detta ska nog bli min stående fråga. Precis som jag är svag för möten och avsked tycker jag om börja och slut (lite same same) och därför också morgnar och kvällar.

Förmodligen olika saker beroende på dagsform. Själv hinner jag inte tänka så mycket eftersom jag somnar sekunden efter huvudet landat på kudden. The baksida av att stiga upp 05:18.

Han är ju bara bäst.

Bilden är hämtad från gfx.dagbladet.no

Det konstaterar min bästa kompis helt lugnt. Tilläggas ska kanske att hon är lärare på en högstadieskola. Nej, jag tror inte hon går omkring och är rädd varje dag, men faktum är att när det är en Atlant emellan är det inte lika läskigt som när det bara är ett measly Bottenhav (eller vad det nu heter). 

Men idag när jag gick från tåget till min foooooortbildning, så gick jag precis där en man för nån vecka sedan blev skjuten till döds i ryggen.

Varje dag man inte blir skjuten är en bra dag.

Direkt när ni slår uppögonen? Kanske till och med innan dess? Är det

• Helvete, ännu en pissdag
• Äntligen! ännu en härlig dag
• Shit, nu är jag SEN
• eller nåt annat (förmodligen nåt annat)

Själv tänker jag när kl ringer 05:18: "Min dag blir sämre om jag inte går upp NU, jag mår sämre om jag inte går upp NU."

Och så går jag upp, lätt som en plätt.

Visst är hon underbar?

En ljusglimt i en annars ganska akademisk och teoretisk tidning.