Var på vuxenhabilitering igår för min AS

Min psykolog skickade en remiss åt mig så fort utredningen blev klar, så igår var vi iväg, jag och min snälla mamma som gick med på att följa med mig, jag visste att om den jag skulle få träffa var en sån som trycker ner folk, så skulle morsan stå upp för mig och försvara mig, eftersom jag är så dålig på det själv.

Jag trodde inte direkt att min kontakt skulle vara en sån dock,  men jag var inte helt säker och jag visste inte vad som skulle hända och vad som gällde, så då var det skönt att man fick ta med sig en anhörig, jag kände mig säkrare med mamma, vilket min kontakt faktiskt förstod och adresserade detta, sa att det var rätt så normalt, vilket var underligt skönt att få höra.

Min kontakt var för den delen en jättetrevlig kvinna som min handläggare på SIUS faktiskt kände till och gillade, vilket jag talade om för min kontakt. Det är ju bra att de gillar varandra, då de kommer att ha kontakt med varandra för att diskutera mig och mina behov.

Fick även reda på att vanligtvist så krävs det en diagnos för att få en kallelse till vuxehabilitering, men när de fick min remiss så fick de tydligen tillräckligt mycket information för att bestämma sig att jag tillhör undantaget, vilket passar mig. Fick nämligen reda på förra veckan när jag träffade min handläggare på arbetsförmedlingen och min SIUS-handläggare (jösses vad mycket folk det är som är involverade i mig nu, är inte van vid det) att de har all information de behövde, så ville jag ha en diagnos så fick jag fixa det själv, och jag har inte riktigt bestämt mig än om jag ska göra det. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga, ska jag ringa till min vårdcentral och säga att jag vill träffa en läkare för att få en diagnos för AS?

I alla fall, hela mötet igår kändes bra och vi har bokat in en till träff i slutet av april och jag kommer att träffa min SIUS-handläggare veckan innan. Jag har även fått en inbjudan till en informationskväll för folk som har fått en diagnos inom autismspektrumet, antar att jag är undantaget där med. Men jag funderade så länge på om jag skulle gå, att jag missade att anmäla mig i tid, så det får nog vara. Jag visste inte om jag skulle ha råd med att åka till mötet, då det är i en stad 6 mil bort och bussen skulle då kosta mig ca 150 kr, plus mat då. Nu visar det sig att jag skulle nog inte ha haft råd, då jag betalade avgiften för vattenaerobics som jag inte hade planerat, morsans fel helt och hållet, men det är kul.

Men det blir intressant att se vad som händer, det ser garanterat ljusare ut nu än vad det gjorde för bara ett år sen, jag är inte deprimerad för en gångs skull.