Ang min asperger och lite uppdatering för de som bryr sig

Förra veckan så träffade jag min samordnare för vuxenhab för andra gången och då gav hon mig en bok som 2 kvinnor med AS hade skrivit, däri stod det olika tecken på AS och tips för hur man ska hantera det. Det stod även att folk med AS är fortfarande individer och alla är olika, att AS kan uttrycka sig annorlunda, vilket stämmer ganska bra redan i familjen, pappa och jag har många likheter, men vi är även väldigt olika med.

Fast jag blev så förvånad när jag läste i boken, speciellt i en del om hörseln, jag har alltid haft problem när 2 eller fler pratar samtidigt, då blir det bara väsen i mina öron och jag hör inte ett ord, så jag måste alltid be dem att säga om det de sa, fast en i taget. Det är även jobbigt för mig när folk pratar lågt eller mumlar samt om det är mycket oljud omkring när jag ska lyssna på nån, det är så jobbigt och påfrestande för mig att jag blir väldigt snabbt mentalt trött. Jag trodde bara att jag hade ett hörselfel, gissa min förvåning när exakt det här problemet stod med i boken! Av nån anledning kändes det så skönt, att det fanns en vettig förklaring till mitt hörselfel.

Fick även en förklaring på varför jag så lätt glömmer bort folk, hur de ser ut och vad de heter, var också ett tecken för AS tydligen. Jag har haft så dåligt samvete över detta, när nån har kommit fram till mig och visste vem jag var men jag kan inte för mitt liv inte komma ihåg vem personen är, om jag inte får ledtråd. För några veckor sen så träffade jag en fb arbetskollega som var jätteschysst mot mig, men jag blandade ihop henne med nån som jag lärde känna nyligen, ni kan gissa hur jag skämdes. Morsan var med mig och när hon fick namnet så visste hon direkt vem det var och hjälpa mig att komma på vem personen var. Gud så jag skämdes då. :(

Det stod en massa saker i den boken som var bra och veta, jag strök under det som jag kände igen och även de tips som jag redan gör idag, t ex om jag vill slappna av nånstans där det är mycket oväsen så har jag med mig en musikspelare, vilket är ett tips i boken för hörselfelet, jag har haft en musikspelare överallt med mig sedan jag var 16. Kan inte komma på fler just nu för jag lånade ut boken till morsan så hon och pappa kunde kolla igenom den och kanske markera nåt i den som de känner igen i mig som jag inte tänkte på.

I alla fall, min samordnare och jag gick igenom de 2 första kapitlerna i boken och då handlade det nog mer generellt om socialt samspel tror jag och när vi gick igenom tipsen så var det många som jag redan gjorde, t ex frågade när det inte var nåt jag förstod varesig det gällde kroppsspråket, uttryck eller nåt annat samt att jag bryr mig inte vad främlingar tycker om mig, tycker de att jag är konstig så får de väl tycka det då, det är bara lite värre på arbetsplatser om de tycker att jag är konstig och tar avstånd från mig, men jag brukar faktiskt tona ner mig på nya ställen, men det verkar inte direkt hjälpa.

Min samordnare sa till mig att det kunde ha varit ännu värre för mig, det här med AS, eftersom jag lärde mig att fråga och inte bry mig om främlingar såpass tidigt som jag gjorde. Och hon har rätt i det, har tänkt på detta i en vecka nu och hade jag inte haft min mamma så hade min AS varit mycket värre än den är nu. Idag t ex ringde jag till bokklubben helt själv och utan att vara nervös (jag hade tappat bort faktura, första gången på 2 år), något som jag garanterat inte hade klarat av utan mamma, hon var stenhård på att jag skulle ringa mina egna samtal. OK, ibland händer det att jag blir nervös av att ringa, men jag ringer ändå.

Så min AS, jobbig som den är för mig, är inte ett lika stort hinder som den kunde ha varit utan mamma, så gissa om jag är glad över att ha henne, även om hon kan vara lite för jobbigt för mig ibland. Hon är alltid först och främst min mamma