Det här med AS är bara skit ibland

Jag hade praktik hela juni i en cykelaffär som även reparerar, det är en äldre man som är 75 år som hade öppnat sin affär för att vara social då hans fru bor i specialhem och han kände sig ensam, vilket är beundransvärt, speciellt med tanke på att han är den enda i stan som köper in och reparerar äldre cyklar, även om de inte är så gamla eller väldigt använda.

Han har öppet 5 timmar per dag (10-12 och 15-18, lunch därimellan) och han hade alltid nybryggt kaffe och nåt gott att bjuda på, låter som ett perfekt ställe att ha praktik på. Vilket det var, om man inte har asperger.

Affären var så populär och folk var så sociala att jag klarade inte av det, när jag kom hem var jag jättetrött och på helgerna var jag jättegrinig, vilket tyvärr orsakade att jag och min svägerska blev osams, det lärde mig att inte grilla med stora familjen när batterierna inte har blivit laddade.

Jag kan inte riktigt förstå heller hur det här funkar, hur jag kan bli så trött av att umgås med folk?! Jag läste i en bok som jag fick att normala människor får energi av att umgås medan personer med AS blir tömda av energi av att umgås.

Jag hatar det!!! Jag vill kunna umgås med folk och vara social, jag vill kunna klara av att träffa olika människor och inte samma personer dag efter dag, men min kropp var övertydlig med detta, jag klarar inte av att vara social, jag måste ha ett jobb där jag träffar samma människor varje dag, i alla fall ansikte till ansikte.

Jag har aldrig riktigt råkat ut för det här problemet förut, i skolan så var ju bara de första dagarna/veckorna jobbiga, sen var det lugnt, men det trodde jag var för att jag var blyg och nervös. Sen har jag bara haft jobb där jag har antingen träffat samma personer varje dag eller väldigt få personer och när jag har jobbat i butik så har det varit väldigt få och korta besök, även om de också tog på mig, fast jag tänkte inte på det.

Jag är glad över att utredningen visade att jag har AS, så jag fick en massa svar på olika frågor, men ibland blir jag så arg och ledsen över att jag är annorlunda, att jag funkar annorlunda, ibland så vill jag bara vara normal, vara som alla andra och passa in.