Är osäker på om jag verkligen klarar att jobba

I januari är det ett år sedan jag fick min diagnos, Aspergers Syndrom. Men det var först denna månad som jag letade efter forum för AS och hittade 2 olika, förstår inte varför jag inte har letat innan, men jag antar att jag inte hade accepterat riktigt att jag har AS, det är inte så lätt att inse nåt sånt när man är 26-27.

Men på dessa forum så läste jag andras historier, vilka drag de har av diagnosen och vilka svårigheter de har. Det var dessa historier som fick mig att inse att heltidsjobb kanske inte är något för mig, många som hade de drag av diagnosen som jag har, har antingen förtidspensionering eller jobbar bara deltid. Så jag började fundera allvarligt över om jag verkligen skulle kunna klara av ett heltidsjobb eller om jag bara följde folks förväntningar som jag brukar göra.

Jag började fundera över hur jag har mått när jag har haft heltidsjobb eller praktik på heltid och kom fram till att jag har alltid mått dåligt och varit helt slut efter en arbetsdag, men jag och mina föräldrar har alltid antagit att jag var så trött var för att jag var ovan vid heltid, då rekordet fortfarande är 5 månader för mig. Vilket var ett rimligt antagande, men räknar med in AS med, så kan man komma fram till något annat. Sedan i somras så hade jag praktik i en månad, jag jobbade inte ens heltid utan första veckan jobbade jag först 2 timmar 2 dagar, sedan 3 timmar 2 dagar och sista dagen den veckan jobbade jag 2 veckor igen. Sedan skulle jag testa på att jobba heldagar, vilket på den praktikplatsen var 2 timmar före lunch, 3 timmars lunch och sedan 3 timmar på eftermiddagen, så 5 timmar per dag.

Fast jag klarade inte av det, jobbet var så översocialt att mina batterier tömdes väldigt snabbt, även när jag bara satt och lyssnade, min huvuddel av praktiken var att ta hand om kunderna. Bara på lördagen efter första veckan så var jag så uttömd på energi att jag bröt ihop, sa något som gjorde att jag blev osams med min svägerska och den relationen är fortfarande inte bra, trots att jag har bett om ursäkt. Första veckan!!! Så vi insåg att den praktiken var helt fel för mig, jag gjorde klart månaden som vi hade kommit överens om, men kände jag att jag behövde köra halvdagar så gjorde jag det,

Så med tanke på detta, så kan man nog komma fram till att nej, jag klarar inte att jobba heltid. Jag mådde som bäst när jag körde ut tidningar och antingen hade ett helgjobb på bensinmack eller fick a-kassa där jag räknade bort 15 arbetstimmar för tidningskörningen. Jag hade a-kassa för bara 33 timmar istället för 40, men det gjorde att jag fick mer än nog för att klara mig och det var så skönt, att inte behöva oroa mig för ekonomin eller ha krav för att hitta heltidsjobb. Så jag skulle nog egentligen vilja gå tillbaka till tidningskörningen, men jag måste gå ner i vikt först för det, men det skulle jag gärna göra, då skulle jag få riktig motivation för att sköta mig.

Så just nu är min drömsituation att jag kör tidningar och får sjukersättning för resten, sedan att jag går ut med en eller två hundar vid lunchtid gratis eller väldigt billigt för att komma ut mitt på dagen. Eller att jag får förtidspension, jag vet inte riktigt för jag mår inte lika bra som jag gjorde för några år sen, jag mår mycket sämre nu psykiskt, jag får svårare att kämpa emot depressioner, jag har fler dagar då jag inte kommer upp ur sängen pga nedstämdhet. Jag vill inte må såhär, jag vill må bra. Men jag ser inget ljus nånstans i denna kolsvarta tunnel. Usch jag hatar det här livet.