Först till Carmen...sedan till Debaser...och så en gång till

Har varit nedbäddad. Och det händer verkligen ingenting. Förutom i vattenledningarna. Varmvatten tillbaka i duschen efter ett års frånvaro. Och ikväll missar jag Folkmonstren med kompis.

Det är ta mig faan november i kvadrat upphöjt till torsdag.

Snuvig, nysig, hostig, lite småfebrig. Plötsligt händer det alltså och man är satt i jobbkarantän. Det innebär Kurt Russel med gummistövlar i Big Trouble i lilla Kina och den eminenta Biggest Loser. 30 minuter överviktiga bestiger berg. 30 minuter överviktiga väger sig. Genialisk tv.

Första anhalt. Pet Sounds bar. Handskarna på disken. Händerna på ölen. Nicklas och Johnny som sällskap utanför bild då de enbart pratade om hur det var när de var unga på 30-talet eller när det nu var.

Snottys. Underbaras Överbar och sedan hörnet Tjärhovs/Östgöta bland de andra.

Fler som tog emot.

Serienördar, synthare, suputer.

Tech Noir bland lack, läder och crappy musik förutom i lilla baren.

Emi i lack eller läder.

Kråka och någon jag hälsat på från förr.

Band bland lack och läder.

Rökruta bland gothkråkor och syntskator.

TN övergivet - förflyttad till Midgård i makarna Ronvalls sällskap.

The End.

Nä självklart gjordes den inte det. Men gjorde inte så mycket. Över förväntan och till och med de nya glammetalen lät helt OK på Annexet. Efteråt en tripp till Pluto och lite sånt. En lördag med lite runthäng och TN och avslutning med familjen Ronvall på Sjätte Tunnan bland Hobitarna och de andra. Hem och sedan blev man tagen med handen i kakburken när man fixade upp sig på lite Cola och Chokladboll på sjuelva när bekanta kom förbi. Ser inte bra ut i CV:t.

Söndag och lugna känslor då helgen inte blev överdrivet hård på sitt sätt och kroppen läkte ganska snabbt.

Men faan ska jag vela så för, antingen köper jag det eller också köper jag det inte. Hur svårt kan det vara mannen.

Är väl ingen större risk att den spelas ikväll. Men man hoppas alltid for a place with a better selection.

Torsdagkväll.

Inget Pet Sounds. Lagledaren sjuk, då vågar vi inte. Svaga som vi är. Mediokra utan självförtroende. Småbittra hemma i våra dunkla rum istället. Som det ska vara i November 2009 oavsett om det är Stockholm eller en folkhögskola i Dalsland.

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig. Om jag hade lite hjärta att dela med mig. Om jag hade lite kärlek så var den till dig.

13 arbetsdagar till jul. Imorgon tonårsångest med Molko, förmodligen lite minnen och uteslutande nostalgi.

Nu: The Vampire Diarys och Vals för Satan.

Tre dagar. Två på vatten. En i vatten.

Torsdag 5 maj och så började det.

Helsingforsfärjan från Stockholm 16.45. Och en timma senare på plats i buffen.

Johnny hittade Småaliens.

Efter buffe Tax Free. För att köpa Sppprriit som vanliga svennar. Thobias är enligt rykten av utländska härkomst.

Kråkan surar för missad buffe.

Efter buffe och taxfree. Hyttalainen.

"No Smoking in Hyttalain". Bara på toalett.

Och så going upstairs. Den ena var syntare, den andra rockabilly men kom överens ändå.

Fredag 6 november.

En terminal och en svensk kråka och en finsk med glasögon. Chaufför, slav och annat tillika.

Ett vanligt hotell. Vid en motorväg. I regn. Grått.

Med en hotellbar. Med öl. Som kostar 90 kronor styck. En runda till tack.

En scen i källaren - jag tror man säger skuffen - på den stora synth och gothbåten.

Peppad Lars uppe i varv. Han hade en bokstavskombination som liten sägs det.

Runt hörnet från båten låg Carmen. Med teaterstudernaden och sällskapsspel och kösystem till baren. Osvenskt.

Osvensk?

Tillbaka på båt. Bra stämning.

Förband. Hyfsad stämning.

(På grund av att aktuella svenska bandet vill ha kontroll på allt fotomaterial under liveframträdande så kan vi som publikation inte publicera några bilder från huvudaktens framträdande)

Efteråt. Någons vän med flaska.

Lördag 7 november.

Lars dagenefterbakislunch - precis efter han avslöjat hur hans kvinnor ska vara...

Helsingfors har bara irländska pubar. Inget annat. Säkert.

Stockholmsfärjan från Helsingfors 17.39 (OBS lokal tid). Och nu är alla vänner.

Kitepojken och NecroFpojken är vänner.

Johan och Lars är vän med tjejer.

Nicklas och hans nya finska Hip-Hop-polare.

Johnny är kompis med glaset.

Och Mosnubben är, ja kanske såg lite bister ut.

Ja och Rickard har alltid sig själv.

PS! 1 timme för uppladning av 30 bilder. Oacceptabelt. Lyckligtvis är jag svensk och klagar bakom mina väggar enbart.

Den där jävla skrämselpropagandan biter bra. Kroppen är smått bruten och börjar nog få lite feber och självklart börjar man inom sig härleda det till grissjukan. För det kan ju inte vara den där torsdagkvällen som inte blev så lång men ändå ganska hård och gungade rejält ute på Ålandshav - eller den där fredagen då - med tanke på de hårda vindarna - Helsingfors togs med storm och slutade hemma på hotellrummet framåt fyrasnåret, och inte heller kan väl lördagkvällen och färjan hem, för färjor går faktiskt inte spendera tid på utan att det blir lite mayhem, och inte heller kan väl lördagen promenerandes i ett helvetiskt höstbittert Helsingfors ligga bakom det heller.

Nä, jag sätter mina slantar på svinen och deras influensa.

Det har annars varit rätt lugnt, men med ett huvud på högvarv. Jag är allvarlig.

Det är styv kuling på östersjön har jag läst. Det innebär att vågorna får vitt skum och reser sig över vattennivån. OK. Jag är inte helt pepp på den här resan, erkänner, jag gillar att få se en ny stad. Men Färja till och färja från Helsingfors känns som enbart transport.

Jag sätter min tillit till buffébordet.

Fortfarande väldigt konstiga drömmar.

Ok självklart när man gått igenom proceduren att spärra ett pass, fixa arbetsgivarintyg, få med en av cheferna till Kungsholmen och sitta på passmyndigheten i ett par timmar, vilket jag utan några erfarenheter tror är som att sitta och köa till bröd i det gamla Ukraina, åtminstone sett till miljö och stämning. (Fast passgubben var väldigt snäll och trevlig).

Ja då hör mr "hej jag har firat det svarta guldet i dagarna två och nu har jag ont i en tå" (jävla copycat) av sig och av någon outgrundlig anledning har han ett pass utfärdat på Jan Stefan i bakfickan på fredagsbyxorna.

Ja livet blir inte bättre på en tisdag - om man nu inte heter Chuck.

"Wilt Chamberlin claims to have slept with over 20,000 women in his lifetime. Chuck Norris calls this ´a slow Tuesday.´"

Måndag och dagen har mest innehållit besök hos passmyndigheten, det är ingen promenad i parken att vara papperslös i Sverige. Men det fixar sig nog. Jag kommer nog på båten på torsdag.

Och så gick det att ladda upp lite. Bara kort senaste veckan. Och, nä jag har ännu inte läst någon handbok.

Lördag näst sista helgen i oktober och Djurgårn grep efter halmstrån mot ÖIS och Nicklas undra vart faan han var.

Nu var han vid sitt framtida hem i Gamla Stan - nästan som Montmartre.

Fortfarande näst sista lördagen och Shapur som försöker kränga bildäck över bardisk - smidigt.

Morgon sista fredagen i oktober. Uppåt framåt. Eller något.

Dag sista fredagen i oktober. En mobil gick sönder och en mobilman fick fixa fram en ny illa kvickt.

Eftermiddag sista fredagen i oktober. Och solen skiner över fjärden.

Dag första söndagen i november och jag har svårt att hitta fokus på andra sidan fjärden.

Dag första dagen i november och hösten ger fokus på söndagspromenad.

Den första dagen i november och vän som är lite ur fokus vid en badplats.

Sista helgen i oktober och det gick i förändringens och borttappandets tecken. Inte till godo någonstans.

Det var ledigt i fredags och nog för att det var bra, en mobil tappades i golvet, slutade fungera och paniken kröp på sig vid ettsnåret, trots allt, det är 2009 och man kan inte längre cykla ned till Konsum och sätta sig och vänta in människor. Det är andra tider nu, det är andra social mönster så det blev en snabb vända till Fredrik på Kungsholmen och införskaffandes av en ny nalle. Jag saknar min älskling, försökte få en så lik som möjligt men ändå inte riktigt samma sak. Men till slut var man nårbar i alla fall - under det tre timmar långa svarta hålet hade man dock missat telefonsamtal av det finare slaget.

Sedan var det vanlig fredag med Carmen, Idoltittande och en rejäl, kort sagt, brakfylla bortåt Mariatorget till som innebar en hel lördag i soffan. Och på söndagen märkte man att man var identitetslös då passet tydligen också tappats på något golv, gata, eller annat ställe vilket innebär massa meckande inför torsdagens Finlandstripp.

Men det var en fin söndagspromenad och vi lyckades fixa kvalplatsen. Alltid något. Ändå glad att oktober är över.

Ja men god morgon Stefan. Ligga i sängen en fredagmorgon klockan 09.20 så ohyfsat.

Nähä. Ledig fredag med allt vad det innebär. Frisörer. Promenader. Jeansköp och en och annan jävla bar. Och bara 22 arbetsdagar kvar nu.

Pillat in kameraprogramet i datorn på något sätt. Men eftersom den här jävla bloggskiten verkar ha problem nu går det inte ladda upp något.

Nu ska jag bara lära mig byta dammsugarpåse i handdammaren. Alltid en kamp. ALLTID.

Ännu mer drömmar. Och inatt både smått obehagliga men nästan upphetsande på samma gång.

Men jag vet inte vad som är mest förmätet.

Dröm nr 1: Då jag var Chuck Norris.

Dröm nr 2: Då jag spöade Chuck Norris.

Vaknade tröttare än på väldigt länge i morse. Med konstiga drömmar i bagaget med människor jag hade glömt bort. I fjorton timmar har jag längtat efter sängen. När den är här kan jag inte somna. Ge mig styrka snälla.

Fredag och mitt Idolberoende fick nya dimensioner. Skrämmer mig själv när jag hamnar i sånt där. Men fin kväll hos Sara på Lundagatan med gamla kollegan, Adrian, Madelene och ett spöke jag lovat att ta hand om när det blir ensamt. Sedan var det Randy.

Lördag och vaknade klockan ett. Lekte kosmpolit och drog ned till BG:s själv för att kolla in 90 minuter nagelbitare DIF-ÖIS, själv på ett ölhak med tidning och fotboll. Njutbart. Nicklas slöt upp efter 45 och sedan en vända förbi deras nya lägenhet i Gamla Stan, en Teaterbar, Sugar Bar, Tranan, Copperfield, Sing Star vid Hornstull med Kirunafolket och till sist en inflyttningsfest vid Globen. Bra kväll. Bilder togs. När jag väl lärt mig ladda upp finns de väl av någon anledning.

Idag den 26 oktober och världen sjunger för Villemo. Ett år äldre. Ett år bättre. Grattis.

Och grattis mamma i efterhand.

En tå på högerfoten är blåröd och förmodligen bruten, kanske. Hur det gick till? Vet inte. Bra härda ut. Som alltid.