Först till Carmen...sedan till Debaser...och så en gång till

Två kvällar i rad har jag slösat bort på tv från Innsbruck. Och jag fick bevittna ett uttåg. Lika bra att ge upp den saken. Som så många andra saker.

Det finns ändå alltid bättre alternativ där ute.

På något konstigt sätt känns ändå januari bättre än på många år. Mörk, men ljus.

Och om MacGyver inte haft några öron hade han sett ut så här:

Ganska grann kille.

Från Tyskland och sista kvällen i Berlin. En lång hemresa genom ett vintersargat Europa. E4:an norr i 40 kilometer och på agendan. Hem. Hjo. Jul.

Och de långa vinterpromenaderna.

Och pappas julgrogg med utsvävningar.

Och den årliga upplagan av bordshockeyn.

Och den finske segerskytten som fixade femte inteckningen.

Och från jul hem till Stockholm och nyårsmiddagsgänget 2009 ute på Åsen.

Och ett hemmadisco med nyårsgänget 2009 - och en fackpamp.

Och Johans årliga nyårsfest.

Och den årliga singstaruppgörelsen.

Och några som tittade på.

Och några som dansade.

Och efter nyår en trettondagsafton på Kvarnen och en dagen efter pizza i H-tull.

Och en dagen efter sargad fotograf som gav fotolektioner.

Och sedan helger med biljard.

Och ibland förlorar han, ibland vinner han.

Och oftast slutar helgen nere i politiska baren.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Uppdaterad. Tillbaka. Fungerande. Förvisso villrådig. Det är den 18 januari utanför fönstret. Och kanske finns det ett ljus som aldrig slocknar.

Det är kallt. På gränsen till en omöjlighet att få fingrarna att fungera. Ingen bortförklaring. Bara fakta. Hellre under täcket än vid datorn. Det är januari. Men lite bättre tack ska du ha Stefan. Så tog äntligen tag i Tysklandsbilderna. Ett band. En autobahn. Två veckor i december.

Nedresa. En ständig resa med asfalt och cigaretter i mörker.

Första natten på ett pensionat utanför Hannover. Pojkarna vid datorerna och lite längra bort hade norska skidskyttelandslaget glidit ur bild.

Det är inte ofarligt på autobahn.

Första anhalt: Nurnberg. Ett backstage och två exploderande pojkar. Förband till amerikanerna. Och de kördes självklart över.

Riktiga karlar sminkar sig.

Riktiga tjejer spelar gitarr. Synd bara att amerikanerna var lite crapy.

Buisnessman och currygoth.

Men fioltjejen var trevlig.

Exploderande pojke-fans.

Exploderande pojkar-konsertbokare.

Efter Nürnberg drog vi söderut och möttes av Alperna.

Lars undrade varför det hette Bodensjön när den låg så långt från Boden.

Nicklas skeptisk över alla EBM-fans i Zurich.

Lars gillar EBM.

Övriga tre exploderande pojkar blev lite dragna så man fick socialisera med lokalbefolkningen.

Lokalbefolkning som hade varit på konserten och dök upp på gatan och trugade på att ge skjuts hem. Sedan hittade han bara till McDonalds.

En flock måsar - dagen efter med stadspromenad innan Zurich lämnades bakom.

Vi åkte till Köln. De har en stor dom.

Och en jävla massa julmarknader.

En Gamla Stan.

Och roliga gubbar på krogen som hade en "plommonordern". Vinkandes gubbe till vänster hade varit i Stockholm och älskade att åka Cinderellafärjan. Vinkandes gubben till höger tyckte Södertälje var en vacker stad...

Efter kväll i Köln vidare till Iserlohn. En så kallad håla som inte ens tyska vägverket kan skylta rätt till. Förståligt. Inget ställe för svartklädda, sminkande kråkor att överleva på. För övrigt spelade förbandet i Iserlohn bara Oasiscover med hemsk tysk dialekt. Åk aldrig dit.

En fotograf ville ha fotoshoot i kylan.

Det var väl rätt så lite upphetsande.

Efter kväll i Iserlohn 25 mil till Bremen och norra Tysklands största backstagerum. På datorn Entourage.

Värdparet och vännerna Tomas och Jana.

Det vackra tyska folket...

Full kille i taxi hem. Och dagen efter var Iphonen borttappad igen.

Lägenhetsinnehavaren för natten. Han såg lite skrämmande ut.

Från Bremen vidare till Berlin och upp i tv-tornet.

Och Ramonesmuseet. Där vi fick en inbjudan att spela.

Lars brydde sig inte så mycket om Ramonesgrejer.

U2 i Berlin.

DJ-gig på Duncker innebär sovplats högt upp i taket.

Tillbaka i Nurnberg. Lånad lägenhet med typ sju plusgrader i kök och toan. Två dagars nedfrysning.

Men det fanns ställen sunkigare än Carmen att värma sig på.

Från Nurnberg till Munchen. Och en världskänd fotbollsarena. Då var det livat i bilen.

Man har bra musiksmak i Bayern.

Och stora ölhallar.

Från Munchen vidare till Freiburg. 40 mil på saltade motorväggar utan fungerande vindrutetvätt. Tog lite över åtta timmar. På plats ett franskt förband. Sämre än Indochine.

Glamouröst uppehälle på punkklubben.

Lars. Räcker så.

Från Freiburg via Erfurt återigen i Berlin. Avslutande kväll och allt som fastnade på bild var kanadensiskan och amerikanen. Tack för spriten.

Och den vilda tysken.

Stefan. Är det inte dags att dra hem snart.

Jo för faan. Den här lekstugan måste få ett slut snart.

Vad har jag fått ut av det hela då?

Munchen. För tusan. Fell in love with a town helt enkelt. Och mycket mer var det inte.

För övrigt tycker jag det vore rätt bra att sluta salta vägar.

En varm kropp nu. Man kan längta i alla fall.

Fylleslaget.

Har tagit mig till Berlin istället.

Nu är det bara trötthet. Tror jag stannar kvar här ett tag.

Jag erkänner. Jag lägger mig ner och visar min ödmjuka sida. Trots att jag anser att jag är en outstanding kartläsare åkte vi vilse. En skylt visade av motorvägen. Och sedan inget mer. Kanske inte så konstigt. Jävla håla stavas Iserlohn på tyska, de spelar tydligen hockey här, och sedan är det inte så mycket mer. Pröva gå in svartklädd på ett gasthaus i Iserlohn och känn av de sköna vibbarna från det inhemska folket. Och sedan spring.

Men Köln. Fem plus och två skjortor.

(Tisdagkväll i Nurnberg - Lördagafton i Bremen. Vart man än kommer har folk samma problem)

Location: Halvsunkigt men helfestligt pensionat i centrala Köln.

Tid: Elvasnåret en torsdag efter åtta timmar i bil genom kullarna i Schwarzwald från Zurich.

Vad har hänt: Någon har slängts ut från hotellrum, några spelade på en stor bar i Schweiz och innan det en ännu större lagerlokal i Nurnberg, andra har slitit i en och sedan så upplevde man det tyska familjelivet med allt vad det innebär, päronsnaps och släktträffar.

Omdöme om sig själv: Lever fortfarande.

Omdöme om andra: Gillar inte amerikansk uppstyrd synthgoth.

Framtidsutsikter: Ljusare än dimman i de varulvslika skogarna i mellaneuropa.

Tanke: Till Bäst för det behövs.

Och hur var det här?

Ett gästhus med äcklig tysk korv och det norska skidskyttelandslaget.

En pojke som inte är det minsta intresserad går i korridorerna och skriker glåpord till Ole Einar Björndalen och det är 40 mil kvar till Nurnberg.

För den som tror att turneliv är "ball" så är det verkligen det.

Två dagar i början av december. I mitten av livet.

Morgonflyget till Prag.

Förmiddagspromenaden på Karlsbron.

Södertäljepojken i stora världen.

Middagsmotion på höjden.

Vilostund vid Svenska ambassaden.

Vild ungdom från Sverige.

Strathovstadion i eftermiddagssol.

Matutbudet med Niva.

Ölen i Tjeckien.

Smådrunkna på hotellet.

Standarden i östeuropa.

Vana Tottenhamslosers + en Laul.

Om jag hade varit gud, vilket jag förvisso planerar att bli, hade jag lagt ner det där tv-programmet Idol pronto. Det finns ingen rim och reson i hur folk röstar även om det slutade lyckligt till slut.

Istället hade jag låtit Bill Murray ta över allt på tv och sedan så skulle jag ta mig an lite mer triviala saker också, världsfreden och sånt där.

För att göra det lättare för sig efterliknar jag en stor stilist:

Så stefan, hur var veckan som gått då?

Same old, same old.

Så sorgligt kan det väl ändå inte vara?

Kanske inte, vid närmare eftertanke så gick man utan för boxen och följde inte de vanliga rutinerna med hemmakväll vardagar och helger i ständig dimma.

Jasså, vardagen blev mer än tv-serier och sömn alltså?

Nja, lyckades ändå bryta mönstret med att spendera tisdagen vid ett hörn i livet med vänner, fast ändå med en tv-apparat. Det kallads Champions League-kväll. Och onsdagen var ju polaren Per från Malmö uppe på besök, hängde med på Curekväll och svimmade sedan på toaletten hemmavid i efterdyningarna av en vaccinspruta. Det händer väl kanske ändå inte varje vecka.

Och helgen då?

Helgen började väl som vanligt på fredagen med en pubrunda på Söder med Malmen, Pet Sounds, Bröderna O, Carmen och Mosebacke som pitstop, men den avbröts ändå tidigt, karaktären kickade in vilket inte är det vanligaste.

Och sedan, det ryktas om att det blev motion på lördagen, illasinnade rykten?

Nä faan, det stämmer. Tog upp fotbollskarriären för en kort stund med korpenspel i mixserien i ett stort tält i Bromma.

Kan väl aldrig slutat väl!

Nja. Spelmässigt briljerade man självklart och styrde från bakplan med både ett uppoffrande backspel likt Puyol i söndagens El Clasico samt med magnifika framspelningar Xavi bara skulle drömma om. Fysiskt tog väl kroppen en hel del stryk dock, vilket innebar en sedemera lugn lördagkväll.

Det låter det. Om man ska sammanfatta vecka i några kortare punkter då. Det roligaste som hänt?

Ja, om man bortser från Ledins sanslöst komiska turneplanscher för kommande turnen "Vägra Vinter" så är det väl ändå att Hjopojken Robert tagit sitt förnuft till fånga och lämnat det gråa England för Stockholm.

Det tråkigaste?

Måste väl vara att Lilla Grisen nu officiellt har kört sina sista mil och inte kan bära oss ut på vägarna längre.

Och vad händer här näst framöver då?

Ja, klockan är precis satt på väckning 03.15 i natt då man ska ta sig först till jobbet för vidare färd mot Skavsta och Prag för lite konferensa lite till torsdag. Sedan är det fullt drag fram till måndag morgon då man på något sätt ska ned till Europa igen. Det blir en fin vecka kan jag lova.

Ja men det får vi hoppas. Ha det fint nu och ta hand om dig så hörs vi.

Ajemen.

I brist på vardagssysslor och mitt inne i fotbollssäsongen (efter en Carmentisdag i sällskap av småpojkarna Xavi och Iniesta - före en uteonsdag med exfrun, förläggaren, Robert Smith och Darren Fletcher):

Söndag! 17.00-18.45 Londonderby

18.40 - beställning av pizza.

18.55-19.00 Hämtning av pizza.

19.00-20.45 El Clasico.

"Allt e så tyst och lugnt, ingen männska syns till..."

Har varit nedbäddad. Och det händer verkligen ingenting. Förutom i vattenledningarna. Varmvatten tillbaka i duschen efter ett års frånvaro. Och ikväll missar jag Folkmonstren med kompis.

Det är ta mig faan november i kvadrat upphöjt till torsdag.

Snuvig, nysig, hostig, lite småfebrig. Plötsligt händer det alltså och man är satt i jobbkarantän. Det innebär Kurt Russel med gummistövlar i Big Trouble i lilla Kina och den eminenta Biggest Loser. 30 minuter överviktiga bestiger berg. 30 minuter överviktiga väger sig. Genialisk tv.

Första anhalt. Pet Sounds bar. Handskarna på disken. Händerna på ölen. Nicklas och Johnny som sällskap utanför bild då de enbart pratade om hur det var när de var unga på 30-talet eller när det nu var.

Snottys. Underbaras Överbar och sedan hörnet Tjärhovs/Östgöta bland de andra.

Fler som tog emot.

Serienördar, synthare, suputer.

Tech Noir bland lack, läder och crappy musik förutom i lilla baren.

Emi i lack eller läder.

Kråka och någon jag hälsat på från förr.

Band bland lack och läder.

Rökruta bland gothkråkor och syntskator.

TN övergivet - förflyttad till Midgård i makarna Ronvalls sällskap.

The End.