Love Tongue

Det finns söndagar och det finns söndagar.

De där som täcket känns som en tvångströja som man inte kan andas i och man kväver sig själv med tankar som bara gör en mer ihålig. Lite för ofta kanske. Och sedan de där när inte något biter i skinnet. Kanske borde vara en söndag av alternativ ett, men inget gör direkt ont.  Saker häcklar men rinner av. Och man kan unna sig att bara ta sällskap av filmer och inget mer. Känns bra.

Efter en liten downperiod kom styrkan i en fredagkväll med vänner - och man lekte vuxen genom att göra det rätta. Och en lördag med sex låtar framför Beckmansfolk och Gubben i lådan en våning nedanför på Medborgarplatsen. Och i city stod inte en hund och skällde men det hördes explosioner.

Det kommer en bra tid nu. Bara jag är ärlig. Det ska inte behöva vara så svårt.