Jag har pratat om det eviga vintermörket Mars hela veckan nu. Och även om det inte borde vara så håller det i sig.
Bihålorna dunkar - och att huvudet går på högvarv gör inte saken bättre.
Jag vill. Men jag kan liksom inte riktigt. Eller vågar kanske inte säga något.
Egentligen är det mesta rätt glass och Las Vegas - ändå känns det som det finns ett stup alltid i närheten. Kanske borde jag bara finna mig i det. Göra annat. Planera sommaren. Planera Irland. Låta nya jobbsysslorna ta över mig helt. Ändå tankar. Vackra varvat med destruktiva. Blommor och asfalt.
Fyra månaders evigt vintermörker sätter sig i kroppen. Och huvudet fryser.
Annars då? Bilen går bra? - Jo tack, jobbet är bäst och någon är fin.
Hej Conor, spela en låt för mig.