Vecka 10 vintermörket del 2

Mars går in i mellanfasen och det närmar sig Conversetider och tuffa skinnjackor igen. Bra så.

Men det var ändå till en början mest en kropp som inte återhämtat sig från den där förkylningen och stressade lite väl mycket på jobbet och nöttes lite sönder. Samtidigt som rökandet skulle dras ned på rejält och allt innebar lite ångesttendenser. Som ändå när temperaturen ställde sig över fem plus utomhus och solen lös en lördag så blev det bättre - utan att det blivit bättre.

Egentligen hände ingenting. Men ingenting är väl alltid något också.

Vad gäller tankarna så finns det inte så mycket att göra med dem, jag finns där om det behövs, thats it. Jag ska ändå ingenstans just nu. Utan förhoppningar - inga skakade hjärtan. Det får komma och gå som det vill helt enkelt. Jag kan inte rädda vissa världar, även om jag velat.

Våffelsöndagen inställd istället chicflick med det norrländska yrvädret. Inte samma sak, men skönt att få någon att prata med.

Lite för ofta som det känns som jag står i fönstret och betraktar världen utanför rasa samman.

http://www.youtube.com/watch?v=VQaBxJiAjPE