Week 11 - I Göstas fotspår

Södermalm drunknar i sol. Tidig morgon, åtminstone för de förslöade, Katarina kyrka visar på halv tio. Och knappast någon idé att försöka väcka de misstrogna som supit bort ännu en lördagkväll ute på lokal. Man får hitta på sina sällskap själv. Och där kom han.

Efter att ha kommit halva varvet Söder korsar han vägen nere vid Vintertullen. Och, tja varför inte. I brist på annat. Hur ser Göstas söndagspromenader ut. Sagt och gjort på betryggande avstånd är det bara att följa på. Det visar sig ganska snabbt att gubben har ett ganska högt tempo i benen, men lyckas ändå hålla ett betryggande avstånd på ett 40-tal meter. Trots allt är det en Beck vi pratar om, inte ett lätt offer att följa john på. Nere på Norr Mälarstrand bland alla barnvagnarna kryssar han bestämt sig framåt, tar ett lättsamt stopp och koller ut över Lumafabriken, likt en rysk spion gömmer jag mig bakom husknuten till nybyggena, innan gubben sätter fart igen. Där vissa söndagsflanörer tar höger upp mot Skanstull stöter Ekman på patrull - en flock av måsar på promenadvägen framför. Likt andra stora män undhåller han sig från att klappa i händerna eller föra annat oväsen som vi vanliga dödliga hade gjort för att rensa färdvägen. Gösta. han gör en bestämd flaxrörelse med armarna - och måsarna följer hans minsta vink. Jag är minst sagt imponerad. Borta vid Öst 100 väljer han bryggan istället för asfalten - jag tjänar in några meter. Förbi Eriksdalshallen och sedan vänstersvängen ut på Nyfiken Guls udde. En möjlighet att ta den stora vägen och tjäna några meter till - väljer att gå med ut på udden. Ett val jag inte ångrar då jag annars inte hade fått se den underbara koordination skådespelarstjärnan visar upp när han glider över en isfläck, det är en graciös dans. Vidare längs med årstaviken där hundarna tagit över från barnvagnarna - men det är som att allt väjer för Gösta. Vid det här laget är tankarna upptagna med att fundera på vem av Beckarna som egentligen skulle vara svårast att stalka, hur är Gösta som morfar och har han fotriktiga skor för den här långpromenaden. För det är uppenbart att det är Södermalm hela jävla vägen runt som gäller. Borta vid tanto ger jag upp och viker av. Nöjd med att 45 minuter av mitt liv har förbrukats.

Jag var bara tvungen att ge mig ut. Efter att legat nedbäddad mer eller mindre sedan i onsdagskväll så var det en nödvändighet. Förkyld igen. Men jag tror jag är av med skiten på allvar den här gången. Jag har sagt till snuvan och hostan att de inte är vänner till mig och inte har så mycket mer att hämta.

Under tiden. Projekten. Det är nog dags att börja leta efter ett nytt boende. Trött på en liten toalett. Trött på ingen förvaring. Trött på ingen balkong. Har börjat leta. Nu måste jag bara ge mig i kast med hur det funkar med bank och mäklare och kanske även rusta upp lägenheten för försäljning. Projekt är bra för tiden. Projekt två är väl skivan som är på väg att bli klar snart. Blir bra igen. Blir för jävla bra igen. Sedan kan man bara glömma. Det är också ett projekt. 

Vecka elva helt utan utgångar och alkohol. Det var länge sedan. Det var bra.

Att inte ha kontakt suger verkligen. Men även om det ryckt i textfingret så får man respektera. Tid till annat så länge.

Nästa vecka ska jag spendera tre dagar på Lidingö. Det går bra nu.