Bulgakovs hus

På Stora trädgårdsgatan 10 i Moskva bor Begemot, 6 år. En svart perserkatt med matlåda på toaletten och som kommer fram och stryker sig mot benen.
Han finns naturligtvis här för att påminna om Begemot i Michail Bulgakovs roman Mästaren och Margarita. Den Begemot som är en katt, en människa, eller vem?
Efter veckans sista chatt med Imeni från Tjetjenien gick jag ut i Moskvahettan med den där känslan av att ha det så bra medan andra har det så dåligt. Precis innan jag lämnade den delade lägenheten på femte våningen på Belomorskajagatan kom barnen hem från skolans sommaraktiviteter. Karina kramade om mamma fast de bara setts några timmar tidigare. Nu skulle de äta tårtan som den snälla utlänningen haft med sig.
För att det är dagen före avfärd från Moskva gjorde jag ändå en nostalgitur till tunnelbanestationen Majakovskaja och vidare till Stora Trädgårdsgatan 10 där Michail Bulgakov bodde några år. Nu är det museum här - öppet sent på kvällen - med fotografier och föremål som kunde hört Bulgakov till men som inte alls var hans. Det finns ändå en känsla här som den som läst Mästaren och Margarita kan känna igen och därför en plats värd att besöka.

Bulgakov på Stora Trädgårdsgatan 10.

Jag gick vidare längs Bolsjaja Sadovaja och vek in på Malaja Bronnaja och fram till korsningen där litteratören Berlioz fick huvudet avklippt av en spårvagn där i romanen. Vidare förbi Biskopsdammarna där djävulen Woland för första gången dök upp i Bulgakovs bok och fram till hörnet med den målade dörren som leder in till kafé Margarita. Ett ställe för utlänningar egentligen och fredag som det är var alla bord bokade men först till senare på kvällen och jag fick sitta där helt själv med bara personalen som sällskap.
Det var svalare än ute och jag kunde sitta där i lugn och ro och läsa dagbok från Tjetjenienkriget ur en nyutkommen tidning som med brev och personliga berättelser slår en i magen och låter en i alla fall litegrann förstå vad krig är.
När jag gick därifrån tänkte jag på hur fantastiskt rikt Ryssland är. Eländet finns men också det fantastiska i litteraturen, människorna, i historien som hela tiden pågår och som aldrig lämnar en oberörd och som alltid lockar tillbaka.