Hemma hos Gorkij

Tatjana Grigorjevna torkar golvet i biblioteket när jag kommer. Museet har precis öppnat för dagen och jag är ensam besökare och allt är inte helt igjordningställt än. För två, eller tre, år sedan tillbringade jag många timmar i Maksim Gorkijs hus på Lilla Nikitagatan i Moskva. Jag gjorde ett radioprogram om författarens sista år i livet och Tatjana var med. Hon har samma plats som tidigare i stolen i hörnet i matsalen med tepåsarna och smörgåsarna i ett av Gorkijs gamla skåp. En som Tatjana i varje rum, som övervakar och svarar på frågor. Kvinnor, äldre någon lite yngre som drygar ut pensionen. De finns på alla museer och jag tycker så mycket om dem.
Tatjana Grigorjevna har en fantastisk arbetsplats. I ett hus fyllt med jugenddetaljer ritat av arkitekten Schechtel. Blomsterängar i taket, fönster med glas i gult, rött, blått, grönt och har ni någonsin sett ett vackrare trappräcke?:


Eller lampa?:


Som en manet nedför räcket.

Tatjana minns mig efter en stund men intendenten Jelena Borisovna kommer genast i håg. "Ja, det var du, förra året, som gjorde ett svenskt radioprogram!" "Nej, inte för ett år sedan, tre år sedan tror jag," säger jag. "Tatjana, hör du vad tiden springer ifrån oss?" Säger Jelena. "Men mer än två år sedan kan det inte ha varit", fortsätter hon och vi enas om det fast jag nästan säkert vet att hon har fel.
Här levde Gorkij sina sista år, en ganska olycklig tid. Han skulle aldrig ha lämnat Capri och det vackra sköna Italien. Men plikten och Stalin kallade och kanske blev det hans död. Overkligt titta på matsalsbordet där de satt båda två, Stalin och Gorkij. Gorkijs tekopp står kvar vid kortändan av bordet.

Här är Gorkij i Sorrento:



När jag går får jag svartvita foton av Gorkij och Tjechov, Gorkij och Tolstoj, Gorkij och Lenin av Jelena Borisovna.
Kom till Gorkijs hus på Lilla Nikitagatan 6 (Malaja Nikitskaja ulitsa) i Moskva. Det är jättetrevligt!