min syster ringde o grät o bad om ursäkt igår, så nu känenr jag mig mer harmonisk o glad.

Dock är det tungt med smärtan i rygg o nacke...

MEN JAG E GRAVID OCH DET E FANTASTISKT!!!!

V.13 imorgon!!!

Varför kan inte folk sluta döma?

mitt liv, mina val, mina känslor o mina tankar.....

min syster är itne glad över att ja gska ha bebis, hon är grinig, tjurig mot mig o bryr sig inte alls om mig eller bebben....helvändning från innan eftersom då var det så himla viktigt att vi hade en bra relation o var trevliga mot varann....(enl. henne)

men nu har jag gjort det hemskt omoraliska o blivit gravid, planerat dessutom, med en kille jag "bara" varit tillsammans med sen i mars....herregud, jag borde stenas till döds, vilken synd det måste vara iandras ögon, att jag o min sambo tog ett egmensamt beslut som bara rörde oss, o våra liv...

Jag är så ledsen över att min syster sitter på sina höga hästar (med en cigg i ena handen o sprit i andra) o dömer mig, när det här har varit min livsdröm...att hon för en sekund tror att hon har rätt til att dra ner mig ur mitt lyckorus pga hennes egoistiska tankar.

Jag är lesen över hur man kan bli så egoistisk o taskig att man tror att man ahr den rätten...

förstår verkligen inte hur hon tänker, hur hon ka ntror att hon kommer få ta del av detta underverk när hon beter sig såhär, det är nu eller aldrig...

så imorgon är blir d v.12....

Jag är grymt trött och har fått ännu ondare i ryggen....:-(

behöver den här helgen enormt mkt......hämta kraft att orka med nästa arbetsvecka....

påverkar humöret så enormt mkt när det gär ont hela tiden...o särskilt när det blir värre...

behövde bara få lassa ur mig det någonstans....man behöver få beklaga sig någonstans.

Jag vill bara att klockan ska bli halv fyra så jag får åka hemåt o få storhandlingen överstökad så jag kan slänga mig ner i soffan....

är så trött på den här j-vla byggbranschen!

är man tjej/kvinna så ska man inte överlasta med arbete, inte för mkt på en gång (mitt huvud kan ju explodera...:-/ ) och speciellt så ska vi inte ge ansvar, elelr vi ger ansvar men inte fullt ut.

Va fan e problemet???jag är ny sen 5 veckor på en byggarbetsplats som arbetsledare och fick ha hand om en liten liten egen del av hela projektet för att jag skulle komma in i tankesättet osv...men imorse så får jag en fråga från en av yrkesarbetarna om en viss sak - så jag frågar vad han fått det ifrån, och han svarar att en annan arbetsledare o produktionschefen sagt att de trodde det var så när de visade snickarna vad de skulle göra......DET ÄR JU MITT JOBB??!!!!

jag skulle ha hand om denna LILLA del o instruera arbetarna vad och var de skulle göra saker o ting...så då har de gått runt o visat snickarna och jag hade ingen aning om det.....

BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD!

hade jagitne varit gravid så hade jag lätt tagit en konfrontation med dem nu, men eftersom jag redan riskerar mitt jobb med att ha blivit gravid i en mansdominerad byggvärld så får jag väl hålla käften!

Jävla idioter!

ps.

något som dock e positivt är att vi nu gått ut med Bebben till ALLA och ALLT utom mitt jobb...så nu är det verklighet på rikigt!!!käns så skönt...ska åka förbi min mormor på vägen från jobbet o berätta personligen att hon ska få ett barnbarnsbarn..:-)hon har längtat efter ett sådant.....

jag såg min bebbe igår på riktigt....på VUL....han/hon såg precis ut smo en bebis gr fast mycket mindre såklart...tårarna rann ner för mina kinder när de sa att allt är bra och att hon/han växer som han/hon ska...

Stort leende när jag insåg att jag har en mycket livlig bebis, den kunde inte ligga still varken med armar elelr huvud....gjorde små akrobatiska övningar konstant och läkaren sa att det var svårt att få fast den på bild för mätning..:) så söööt

helt galet att den kan vara så välutvecklad såhär tidigt...synd att de inte kunde ge mig foto, tydligen gjorde dem inte så där jag var, varken sålde elelr gav en foto...men nästa gång ska jag minsann se till att få bild på mitt lilla knyte...

Och stort tack till min bästa vän S som följde med och även hon i lyckorus efter att ha sett min bebis för första gången.....:) Var enormt skönt att kunna dela upplevelse med någon när min kära sambo inte kunde närvara denna gång.

ska bli så skönt att få sova och vara ledig, börjar bli piggare nu, men bebben tröttar fortfarande ut mig.

har haft två underbara kvällar  m min sambo nu och jag är på mycket gott humör. Allt känns så mycket lättare när man kan tanka energi hos varann istället för att ta ut irritation o trötthet på varann som man så lätt gör tyvärr...

ser verkligen fram emot VUL på måndag, har fått en av mina bästa tjejkompisar att följa med så jag slipper göra det själv. Ska se till att få med mig bilder denna gång!

Tiden är så olämplig, runt två...veti nte hur jag ska göra om jag ska åka till jobbet ,jobba halvdag o sedan skylla på tandläkaren, eller om det är bättre att vara hemma "sjuk" hela dagen för att de inte ska tro att jag inte prioriterar jobbet.Har ju arbetat denna vecka trots feber och vissenhet, vilekt de vet, så kanske e bättre att vara "sjuk" hela dagen istället för att dra efter halva.....hm......de vet ju inte än att det är ett litet kärleksknyte i mig...:)

ska på VUL på måndag, ska kolla att det är okej med bebben...är i v 11 då...känns bra att de kunde ta emot mig för jag behöver få se...:)                                                                          Jag ringde bara gyn mottagningen och fråga om de kunde ta emot mig eftersom jag haft så mycket magont så jag kan få lugn över graviditeten, istället för att gå till akuten, så då fick jag tiden på måndag...

Hade feber igår, och känner mig inte mkt bättre idag..hängig som f-n...blir att ta det lugnt på jobbet o inte anstränga mig så mkt...

längtar så till helgen då jag får vila upp mig, för det behövs verkligen...känner mig helt slut.

fick precis sms från min syster där hon skrev:

 "jag ska bli moster, det ska inte du!!!haha"

haha..sött ju, hon kanske börjar fatta snart...

jag har i nte fattat än (att jag e gravid alltså), skrev till de som har yogan där jag bor o kolla vilken yoga jag borde gå på (med tanke på graviditet,whiplers och diskbråcket)- ska försöka med det för att slippa smärtan o skrev att ajg tänkte gå på deras gravidyoga senare i graviditeten. de skrev tillbaka att jag borde gå gravidyogan direkt, att gravidyogan är för gravida och oavsett hur långt man e gången...haha...jag tänkte  att jag var "för lite" gravid för den....:)

haha....inte mycket tråkiga tisdag här inte,,,,

så i helgen berättade jag för familjen...

storebror blev jätte glad, förvånad men glad, pappa blev glad men förvånad...och lilla syster.... - ja hon avr väl den som visade minst glädje, men hon sa grattis o så, men kom mkt frågor om varför vi skaffar det så tidigt i relationene, o när jag precis bytt jobb osv.....men men...mailade mamma igår också för att hon ska veta från mig, ingen annan...hon blev glad men förvånad också...började skriva massa om hur d var att ha mig i magen, hur hon mått osv...det uppskattas u, trots att vi knappt har kontakt så vill jag ju veta hur det var för henne....

så nu känns det osm en tyngd lyfts från mitt bröst..

får väl se hur pappas fru tog det, hon kan ju nite få egna barn, försökt i 20 år - har nu en liten tjej från kina m pappa men.....jag tror inte hon tog d bra...får se får se...hoppas iafl hon inte säger ngt dumt..

så nu är jag mitt i v 10 och vill bara att det ska gå 2½ vecka till så magiska gränsen korsas...men känner ett sorts lugn sen ett par dagar tillbaka, kan inte förklara det ,me nkänns som om allt kommer gå bra bara...

hoppas det betyder ngt bra och inte ngt dåligt att jag känner d lugnet och att magen slutat göra så extremt ont hela tiden.......

vill egentligen göra ett till vag.ultraljud eftersom vi ska så sent till MVC (inte förrän v 13) men veti nte hur man ska gå tilväga för att få det, känns onödigt att sätta sig på akuten för att stilla oron....

någon som vet?

imorgon börjar vecka 10....känns otroligt underbart, börjar känna ett lugn i min kropp - att det kommer gå bra det här..kan inte förklara det, men känner det bara...

men runt omkring mig e det dystert, är det så att folk börjar drabbas av höstdepressioner redan?jag vet bara att jag är ingen muntergök som ser allt positivt, men jag känner ju av hur de runt omkring mig mår....och det är jobbigt att känna av negativa känslor när man behöver ha positiv energi omkring sig...jag kommer dras ner annars, jag ahr varit deprimerad ett par ggr pga min uppväxt, och jag vill inte drabbas av en depression nu när jag är gravid.........

ja, äntligen fredag!!!

e så trött att känns som om jag skulle behöva sova minst 5 dygn i sträck nu..men får väl ta det, jag e ju gravid...:)

ska förbi syrran på vägen från jobbet idag och imorgon ska vi till sambons ´faster som fyller 60.....så händer saker hela tiden.

så torsdag äntligen, och imorgon fredag...

SEN ÄR DET HELG!

det här regnet hade varit okej om det kommit om ett par timmar...

när man satt hemma i soffan m en kopp te, men nej då ska åskan,blixten och regnet köra showen nu och precis här där jag arbetar...

jag arbetar för övrigt utomhus, på ett bygge.....det går inte att arbeta när himlen öppnar sig så här....vilket gör att jag kan med gott samvete blogga istället, men ändå....finns massa att göra och jag vägrar vara ute i det här rregnet o bli kall o blöt när jag e gravid...(vill inte utsätta mig för att bli sjuk i onödan)

så......jag vill lägga in en protest mot vädret!

så ska  man betala restskatt, måste lämna in bilen på en större service inom närmsta månaden...och behöver nya däck både sommar o vinter....ska jag poängtera att jag e gravid också, att inom de närmsta månaderna om allt går bra ska vi köpa vagn, bilstol,säng m.m.m.m.m.

herregud alltså, får magkatarr bara jag tänker på pengar.

jag har ändå bra lön, men den räcker inte till.det är ångest.

nu e snart 9:e veckan slut, och snart helg.Behövs verkligen, är så trött!

förstod inte hur trött man blir av att vara gravid innan jag blev det...helt galet.

usch...å så ska man klara att orka arbeta ca 23 veckor till innan de släpper hem en???

helt sjukt, hoppas tröttheten lägger sig snart...annars faller jag ihop.

så hur gör man  för att njuta av graviditeten när det gör ont i nacke från whiplers, i svanken sen ett diskbråck o man mår illa o har ont i magen pga av bebisen???

jag har  världens sötaste sambo!

hade hur mysigt som helst.

hjälptes åt hemma m städning o mat o handling, sen kollade vi film och myste.

det börjar bli så fint hemma hos oss, trivs verkligen jätte bra. Både m lägenheten o min kära pojkvän.

helt otroligt att vi i mars blir tre...:)

idag är första dagen på jobbet efter semestern, och det är tungt, har ont i magen, mår illa och är trött.samtidigt som solen gassar och jag måste upp o ner frör ändlösa trappor i husen vi bygger....

men men...

hem o sova sen.

semestern är slut nu och börjar jobba imorgon.vet inte hur det ska gå med tanke på att jag är så trött av graviditeten...

men men, får gra så gott jag kan, jag berättade för min moster och hennes dotter för ett par dagar sedan om vårt lilla pyre och det blev mycket glada miner!känns jätte skönt att jag har dem som stöttar mig, hon är ju som en mamma för mig.

så nu är det 9:e veckan, 4 hela veckor kvar tills faran e över ,men hr börjat slappna av mer och mer...känns overkligt men underbart...

börjar fundera mer o mer på om man ska ta reda på könet sedan....e lite tveksam, vet inte vad jag vill i den frågan.

sedan är det ju fortfarande min familj som inte vet , den frågan spökar också - när ska vi berätta för dem och hur?har ingen lust att berätta för dem, för e inte säker på hur de kommer reagera tyvärr....önskar de kunde vara glada för oss, när det är det bästa som någonsin hänt mig.

känns otroligt trist att arbeta igen, dels för min trötthet mn dels för att det enda som betyder ngt nu är bebisen, jag skiter väl i om husen som mitt jobb bygger blir klara elleer inte, jag väntar ju barn...hm....förstår att världen inte stannar upp för att jag e gravid, men för mig har den gjort det, allt annat känns mindre viktigt just nu...

men men,,,

ska inte till MVC förrän v 13, så e ett bra tag kvar...skulle vilja kolla om jag har brist på ngt eftersom jag har sånt sug konstant efter apelsin o grapefrukt.....

när jag fantiserat förut om hur det vore att vara gravid så hade jag ingen aning verkligen...

alltså förstå mig rätt, det är helt underbart och fantastiskt, men den här väntan på v.12 -OLIDLIG!!!

jag vill få de veckorna överstökade och få berätta för alla...även om det är hur mysigt som helst att det nu är vår "lilla" hemlighet (min kille o jag) så är det ändå lite jobbigt att prata m min syster som jag står mkt nära utan att säga ngt....men vi vill ha det så, vi vill inte gå ut med det förrän v.12.

det är hur gosigt so helst att ge varann blickar när vi ser små barn eller om ämnet kommer upp bland folk, det är lite spännande att knappt några andra vet om vår secret.

mina svärföräldrar vet, en av min sambos kompisar och en av mina äldsta vänner...men inga andra.....och nu är det snart bara 5 v kvar innan vi kan skrika ut det.

det mest underbara som hänt mig- att få bli gravid, och dessutom med en kille som är helt underbar.

Igår kom han hem tidigt från jobbet, gick nästan direkt när han kommit hem och kom tillbaka en stund senare med en chokladkaka till mig...:)...så söt.

att människor inte skulle upptäcka att de e gravida är för mig oförståeligt.

jag förstår att alla är olika när de e gravida,men"tecken eller symptom" finns alltid...

Jag mår okej hittills, lite lite illamående då o då, har gått ner i vikt....men annars är det som tidigare - känner smak o lukt bättre, känner av i magen, halsbränna, kissnödig jämt.....och TRÖTT SOM FAN!

jag känner att jag och min sambo är gjorda för varann, ändå är jag mycket mer känslig nu än tidigare vilket man måste anpassa relationen till..han kan ninte direkt skämta som tidgare - finner inte att de "dumma" skämten är kul l'ngre tyvärr.....lipar åt allt gör jag också -jag som kunde gå år utan att gråta...haha......ironiskt va???

jag önskar denna graviditet går bra och att barnet är friskt!

har svårt att se hur jag skulle överleva om det går snett...känner redan av så mycket att jag är gravid...men men ...

det är skönt att jag har min kille som finns h'r, och att jag tids nog när vi går ut med nyheten även kommer att ha mina vänner o familj bakom oss.

Denna väntan på att tolfte veckan ska komma o gå är olidlig......

mår lite illa, trött som fan.....känner av i magen...

vill bara att det ska bli tolv veckor nu så oron kan lägga sig och vi kan skrika ut det till allla att VI SKA HA BARN!!!

det är så skönt att ha den möjliheten att kunna gå ut med nyheten här om min graviditet. Jag behöver verkligen få skrika ut det någonstans, och alla ni här inne är så stöttande och goa.

och mycket skönt att ha några att ställa frågor til som är gravida eller har barn, man har ju så många funderingar....

så tack bloggen och ni bloggare!

nu har det nästan gått en hel vecka sedan pluset visade sig....

är i vecka 6 snart....

är läskigt när man tänker på risken att det ska gå fel, men hoppas man inte är en av de tio procenten som får missfall.....och om det sker att man försöker tänka att det var fel på barnet, därav mf....

jag har mer ont i ryggen, men har nu fått dexofen - av en narkos/specialistläkare som lovade att det inte har någon skadlig inverkan på barnet...så kunde sova nästan hela natten i natt.sedan har jag jordens magkatarr och kissar jämt...Och tröttheten ska vi inte ens prata om....måste vila hela tiden, är sååå trött....

sen har jag gått ner i vikt ist. men tror det beror på min magkatarr o är inte orolig för det, är normalviktig så är nog ingen fara.

min sambo berättade för sia föräldrar i förrgår, men jag har endast berättat för min allra äldsta vän som har en ettårig pojke. Det var endast för att kunna ställa frågor till henne. Jag önskar ingen mer får veta förrän v 12.

Och egentligen vill jag aldrig berätta för vissa - min familj vet jag inte hur de kommer ta det - antaligen tycka jag e knäpp som varit tillsammans m min sambo i fyra månader och redan är i andra månaden.........och sen dessutom precis börjat nytt jobb...

men ska försöka skita i folks kommentarer.....jag är lycklig!

men har mycket oro också i kroppern som:

-hur tar alla nuheten sen?

-hur kommer jobbet hantera det?

-kommer jag bli en bra mamma? (fast eg. tvivlar jag inte på det, känns som om jag är skapt till att skötao m barn)

- hur kommer min kropp klara graviditeten?

osv......

jag vet att vi har min sambos föräldrar och att de blev glada, men känns ändå konstigt att jag inte känner samma för mina egna föräldrar..att de inte kommer ställa upp o så...trist..men får vara glad över svärföräldrarna...

var tvungen att göra ett grav.test till nyss bara för att verklgien få bevisat för mig att det inte är inbillning....så nu har jag gjort tre positiva test.....på en vecka!!!störd man e alltså...

vad tycker ni alla om att ta reda på barnets kön?

och rekommenderar ni att man går på MVC i sin egna kommun eller funkar d att gå 2 mil bort?(tror de har bättre vård i min förra kommun men tänkte på att man då inte träffar gravida från samma område)

hjälp mig lite är ni snälla, första gången för mig!!!

OCH TACK FÖR ALLA GRATTIS OCH ALLT STÖD!!!

Jag är verkligen gravid!!!

efter två månaders försök...vi kan få barn..

även om det skulle gå åt pipan nu så vet vi att vi kan ihop ialfl...

jag e glad!!!så otroligt glad!!!!!

men nervös, två låånga månader framöver, men en av dem är semester - riktigt bra med tanke på att man ska vila sig o så när man väntar bebis!!!!!

trevlig helg allihopa!!!

jag kommer definitivt ha det iafl.

kramar

så imorse när jag gjorde gravtest visade det ett plus, visserligen ett mycket svagt streck bakom det andra, men står att om du ser strecket är det ju där och du är gravid...

jag kan inte tro det är sant, måste göra några grav.tester till.

vill ju så gärna vara gravid att jag inte vill ta ut till 100% utan flera positiva tester...

min sambos leende går inte att beskriva, vi tjafsade i natt så båda hade sovit ca 3 tim vilket gjorde att han inte fatta först - inte jag heller, min puls gick i 200 och han fick ställa frågan när jag bara kunde säga "känner du min puls", det kom inget annat ur min mun än det....inte så jag tänkt berätta för honom att han ska bli pappa, men går nog itne att planera allt...:)

hopaps bara de övriga testerna visar samma resultat...

GUUUUD vilken schysst start på semestern jag har efter idag....

fan att tröttheten aldrig tar slut....och sista testet jag gjorde igår visa ett jävla minus.....så varför e jag trött om jag inte e gravid???

fatatr inte hur lång tid det ska ta, visserligen bara försökt i två månader och innan har jag ätit p-piller /p-ring i tio år...men ändå.....trodde inte det skulle behövas mer än lite sex några gånger och sedan pang - GRAVID!

har svårt att hålla ögonen öppna...och min jävla mage som spökat hela veckan - min sambo vill att jag ringer läkaren men jag vet vad de alltid svarar när man säger "magont"...STRESS ORO PSYKISKT osv..

så har ingen betydelse om jag ringer eller inte....fast det gör fan så ont...

kan inte veckan ta slut så jag får min semester o få vila bort tröttheten?

trodde sommaren skulle göra en piggare?jag är mer trött nu än vad jag var den mörka kalla vintern....och jag är ingen vintermänniska.....