Frufrun

Ok, för att strejken är över och att Kia Kasterbring säger: "Nu får vi gå vidare och bygga ett nytt förtroende mellan oss och företaget."

Vad fint att det ska byggas förtroende mellan Er och företaget.... låter så vansinnigt tjusigt. Men mig som kund då.... hur blir det med mitt förtroende? För det är noll just nu och jag vågar definitivt inte att välja SAS nästa gång jag ska upp i det blå.

Så grunden i marknadsföringen... att en bra deal är en "win-winsituation", tror jag i detta fallet kommer att bli en "lose-losesituation" i det långa loppet. (Kunderna byter bolag = SAS går på minus igen = uppsägning av personal.)

Frufrun

Läs:  http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=655370

Skitkul faktiskt!

Ingen vet vem jag är som bloggare eller känner mig personligen. Jag känner att jag kan vara så mycket friare i mitt skrivande här. Jag kan t.o.m bli lite elak om jag vill, vilket jag känner på den andra bloggen, som jag fortfarande uppdaterar, att jag inte kan på grund av olika orsaker. Den andra "has a purpose" och där måste jag vara ett hygglo. :-)

Men innan jag startade upp här, satt jag länge och väl och funderade på namnet. Och Frufrun är ett fantastiskt bra namn om man känner mig.

Så trots att jag inte har så många läsare, känns det ändå roligare här på Aftonbladet.

Frufrun

Under många år i branschen, har även vi "småhandlare" blivit av med en massa grejor. Den värsta stölden var på ett hotell som vi hade för femton år sedan. Matsalen var tom och alla var i köket, en kort... en mycket kort stund. Men under den stunden lyckades någon smyga in i matsalen och plocka ner en stor pendyl, som hängde på väggen.... öppna ett fönster och förmodligen hiva ut den till en mottagare utanför. Det tog inte fem minuter!

Så oerhört fräckt! Men vad göra.... jo vi hängde upp en gigantisk guldspegel istället... en som inte gick att klämma ut genom något fönster.

För att inte tala om det otal antal brandsläckare, som folk tyckt sig ha betalt för och som sedan ligger och skramlar under den gigantiska beautyboxen i bagaget på bilen.

Tja, och sen det gamla vanliga förståss.. toarullar! Hur förbannat snåla är folk egentligen?

Och detta kom jag att tänka på efter att ha läst detta: http://dinapengar.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2007%5c05%5c25%5c9834&o=expressen

 Frufrun

- "Aktiverar vi sönder våra barn?" http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,1047448,00.html

- Tidig dagisplacering på heltid.

- Barn har svårt att knyta an till sina föräldrar och vice versa. http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,1026267,00.html

Och så lägger vi ihop dessa tre.... kan det finnas någon form av samband månne?

Frufrun

Jag kan också tycka att den ter sig mysko.

Jag jämställer på något vis kabinpersonal och restauranganställda. Och när jag jobbade inom det sistnämndas skara, hade vi varken kissepauser eller matraster. Allt detta fick vi göra när det fanns tid.

Men så hade vi också betalt för att både kissa och äta.

Frufrun

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=654606

 Efter en kommentar här, vill jag bara berätta hur det alltid har varit på alla de flygresor som jag gjort till utlandet.... och det är många!  När jag varit ute på långresor, brukar jag efter några timmar ta små promenader i gångarna för att få igång blodcirkulationen i benen. Och på varje resa, ser jag att kabinpersonalen sitter längst bak i planet och fikar, käkar och har det allmänt trevligt med varandra, någon eller några gånger under mina vanligtvis tio timmar i luften. Och det är dem väl unt. De är inte lediga utan standby.... men nog tror jag att det finns tid för att både både gå på muggen och käka... och få betalt för det. 

Men rätta mig om jag har sett fel.

Så djävulskt knäppt. Jag går och lägger mig efter midnatt och vaknar klarvaken halv fem. Men OK, vill inte kroppen sova mer, är det ju bara att lyda. På med kaffe, en snabbcig under köksfläkten och så in till datorn, som jag försöker sätta på så tyst det nånsin går. Misslyckas totalt, då ICQ:n tjuter som en mistlur genom lägenheten.

Jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att det är ett jäkla skitväder.... och jag som ska ut i hurtbullespåret om ett par timmar. Fan!

Jag letar febrilt i tankarna över var min gamla regnjacka kan vara.... misslyckas! Då får det bli de gamla vanliga högabsorberande träningskläderna och medan jag springer får jag försöka övertyga mig själv om att rundan är en form av Kinderägg. Flås, benhinnesmärta och dusch på samma gång.

Och i och med att kläderna är högabsorberande, blir det en tuff runda. Vartefter regnet "äter" sig in i kläderna, blir de tyngre och jag kommer förmodligen att släpa mig uppför trapporna med ett par extrakilon på kroppen.

Och så får man väl hoppas på att man inte drar på sig lunginflammation, örsprång och snuva efter det Kinder-kitet.

Frufrun

Det satt jädrans långt inne, innan jag tog mig ur gose-gose-soffan och trängde på mig mig träningskläderna igen. Ja just det, trängde! För på något sätt har de krympt ett antal storlekar de sista åren. Men skit samma... jag är igång, även om jag ser ut som ett sprickfärdigt isterband i spåret! (Skulle någon få för sig att peta på mig, skulle jag förmodligen explodera)

Jag har inget emot att flåsa över stock och sten, men det där jävla snacket om att det bara tar en 30-40 minuter "and that´s it", säger jag bara en sak om: SKITSNACK!

För först tar det minst en timme av mental förberedelse innan man ens kommer ut. Ok, för att det bara tar knappt en timme av flåsning. Men sen kommer man ju hem. Då är det ju dags att börja eftersvettas... och bara det tar ju en timme.

Så från det att jag mentalt börjar min träning tills jag kommer ut ur duschen och fått på mig kläder har det gått lite drygt tre timmar.

30-40 minuter... PYTT!

Frufrun

Hahaha....Nu har jag startat blogg nummer fem! Jag har liksom tröttnat lite grann på de andra och startar en ny på en tidning, som i detta fallet blev Aftonbladet. Och att det blev just denna tidning beror på att det var så mycket lättare att starta upp på, än på Expressen.

Mitt ultimata mål här, är att försöka förbli anonym. Jag ska skriva samma gamla skit som förut, men bli lite mindre mesig och rar. Fy fan, vad jag avskyr att vara rar.... jag är inte rar.... jag är en egensinnig och egocentrisk bitch. Ibland i allafall... faktiskt ganska ofta.

Så där jag.... alltid en start.

Frufrun.