Ett bra blogg.

Jag är uppkäftig som göteborgs rapé. Jag längtar bort, som dvärgen i basketmatchen. Skräckfilmer är läskiga, som fanta. Jag drar i trådar, som en tampongtjuv. Jag lever farligt, som en steppdansare på ett minfält. Jag har det inte lätt, som Göran Perssons madrass. Jag är flexibel, som en turkisk sverige demokrat. Jag är opålitlig, som Titro Beltan på ett gymnasiedisco. Jag är lysande, som maskinisten vid tjernobyl.

För en gång skull har jag haft tur. Alltså en alldeles enastående tur. Det började med att jag vann 100 pistoler på en trisslott, och nej det slutar inte där. Jag blir även bjuden på en tre veckor lång semester till Nya Zeeland av min lärare, och jag som knappt känner gubbfan. Vi hamnar dock inte i Nya Zeeland vi hamnar i Kairo, fråga mig inte hur. Där är det lustigt. Folk ger mig gåvor. Överallt där jag går, så får jag gåvor som om jag var messias. Läraren försvinner. Fråga mig inte hur. Jag kan spela gitarr förbannat jävla bra, det visste jag inte om innan. Lite märkligt, visst, men det är väl sånt som händer antar jag. Plötsligt hör jag ett svagt ljud som känns ytterst bekant. Låter lite som väckarklockan. Det var väckarklockan. Måndag morgon. Det regnar. Men jag överlever, fråga mig dock inte hur.

Ni vet han eller kanske hon som sitter vid middagsbordet, med en viktig uppsyn och liksom bara väntar på att få flika in i samtalet och rätta. Han som hellre håller käft än håller med. Han som aldrig kan ha fel, när alla ledtrådar pekar åt motsatsen, så kan han möjligtvis säga att "båda har rätt". Han som älskar årgångs-whiskey, men har aldrig testat. Han som läser Fantomen, men säger att han läser Kafka. Han som lägger armen runt en och med en myndighetsröst säger " det ska nog ordna sig för dig också, ska du se". Han som har en åsikt om palestinakrisen, fast han inte visste det fanns någon palestinakris.

Öppnar dörren till jobbet. Går in i en doftvägg av kaffe och svett. Lukten framkallar ångest. Har varit här i sjutton år nu. Började som ett extraknäck i väntan på att jag skulle studera på universitetet. Men tiden gick. Nu är jag väl för gammal. Tanken på att påbörja den där psykologikursen ligger så långt bak i medvetandet att jag numera knappt ens tänker tanken. Trivdes inte på jobbet när jag började. Trivs oändligt mycket mindre nu. Fyller trettioåtta om några veckor. Min chef: tjugosex. Hade någonstans hoppats få den tjänsten. "Det är bara att inse du är inget chefs-ämne". Jag har de senaste tretton åren stått fullständigt still, både ifråga om ansvar och i lön. Den nya chefen har dock tagit som rutin att skicka över de allra tråkigaste arbetsuppgifter, som han inte själv orkar utföra till mig. Han trippar fram till mig i det närmaste ljudlöst, och knackar mig på ryggen. Sedan drar han ett skämt. Alltid med samma karaktär. "inget porrsurfande" porrsurfande kan bytas ut mot t.ex. inget shoppande. Sedan kommer det: Du! Jag behöver flaxa ut på möte, du kan väl ta och fylla i det sista på avtalen" Jag svarar "visst"

Mens, föda barn m.m. Det var satan vad de klagar. Visst kan man tycka att det är orättvist, man kan tycka att männen åker snålskjuts. Visst men tänk då vad ni kvinnor har som vi inte har. Ni har medfödda finfina talanger inom både textil, matlagning och renhållning. Så sluta nu att klaga, Tack!

Väckarklockan ringer. För tredje gången. Hinner jag sova sju minuter till? Nej. Går upp. Fryser. Tror det är onsdag, blir lite glad, onsdagar betyder morgonmöte i två timmar. Kommer på att det är tisdag. Satan och helvete. Inte hungrig, men känner att jag måste äta något. Glömt att köpa bröd, det som finns är så torrt att det löper risk att självantända. Lutar mig mot diskbänken för att äta. Köket och större delen av lägenheten gapar tomt efter att Lisa stuckit. Vi köpte möblerna ihop. Jag orkade inte ta bråket om vem som skulle ha vad. Tänkte att om jag visar mig givmild, så kanske hon kommer tillbaka. Så fel jag hade.

Tittar ut. Inget regn men molnigt. Struntar i paraply. Luktar på några skjortor, tar den som luktar minst. Tvättid, boka tvättid. Går ut. Hunnit knappt halvägs. Börjar regna.