Framme

Öppnar dörren till jobbet. Går in i en doftvägg av kaffe och svett. Lukten framkallar ångest. Har varit här i sjutton år nu. Började som ett extraknäck i väntan på att jag skulle studera på universitetet. Men tiden gick. Nu är jag väl för gammal. Tanken på att påbörja den där psykologikursen ligger så långt bak i medvetandet att jag numera knappt ens tänker tanken. Trivdes inte på jobbet när jag började. Trivs oändligt mycket mindre nu. Fyller trettioåtta om några veckor. Min chef: tjugosex. Hade någonstans hoppats få den tjänsten. "Det är bara att inse du är inget chefs-ämne". Jag har de senaste tretton åren stått fullständigt still, både ifråga om ansvar och i lön. Den nya chefen har dock tagit som rutin att skicka över de allra tråkigaste arbetsuppgifter, som han inte själv orkar utföra till mig. Han trippar fram till mig i det närmaste ljudlöst, och knackar mig på ryggen. Sedan drar han ett skämt. Alltid med samma karaktär. "inget porrsurfande" porrsurfande kan bytas ut mot t.ex. inget shoppande. Sedan kommer det: Du! Jag behöver flaxa ut på möte, du kan väl ta och fylla i det sista på avtalen" Jag svarar "visst"