Jodå det fanns en fortsättning på inlägget innan och bröllopsdagen. Rosa la sig på sängen och började se på TV. Somnade av tankeutmattning. Mannen kom och la sig bredvid och började lirka med Rosa. Så sa han: vet du jag tror inte att vi gifte oss 1988. Rosa sa ingenting. Jo för jag minns att jag tänkte att Berlinmuren föll och vi gifte oss, att jag tyckte det var häftigt.
Rosa hajjade till eftersom Mannen är Mannen och har sina egna vägar här i Livet precis som Rosa.
Rosa gick och hämtade fotoalbummet och bläddrade fram till MTV-festen. Innan den hade vi varit och gift oss. Där står vi - Rosa och Mannen. Mannen i jeans och jeansskjorta med svart skinnslips. Rosa med en kort röd kjol med en underkjol där spetsen syns på och så en thaiblus från Chan Mai. 1989 står det ovanför.
Mannen ropar - jag sa ju det om det är nå´t jag minns så är det när Berlinmuren föll. Den föll när vi var i Thailand.
Rosa klappade ihop fotoalbummet och gick och la sig igen. Mannen kom efter och satte sig ner. Tog upp Rosas ben i sin famn och började massera benen så sa han: Det här är precis som en boxningsrond. Signalen har gått. Alla är utmattade. Här sitter jag och masserar hon som föll.
Rosa tanke: nja så fallen känner sig Rosa inte riktigt - det är fortfarande vår bröllopsdag. Men från att ha trott att det var vår 10-åriga bröllopsdag till att det blev den 20-åriga. Så har vi nu stannat på 19 år.
Mannen darrar redan inför nästa år.