Inlägg nr 4 om hur bloggen ledde till arbetslöshet

Sitter här och vet inte hur jag ska formulera mina ord. Ni är många som frågat och undrat hur det gått.

Om jag inte skriver så kan min tystnad tolkas på ett sätt. Skriver jag, så vet jag att det finns människor som läser, som tolkar det på ett annat sätt och som jag tänker om, har du/ni inte gjort tillräckligt nu? Dax och börja läsa någon annans blogg. Du kanske hittar någon ny att anmäla, vem vet, den som söker finner.

Otäckt att veta.

Om inte någon (hoppas du sover gott om natten nu när du läser, så att någon fortfarande gör det) hade anmält, så hade heller inte bloggen blivit offentlig. (Jag pratade inte först med tidningarna.)

Hade någon bett mig trycka på knappen, ta bort bloggen, så hade jag gjort det. En enkel manöver. Men så blev inte fallet och nu är inte bloggen orsaken till det hela, så nu vet alla det, så att det inte heter att jag skrivit något annat. Nu kan jag inte ta bort bloggen även om jag vill, hur skulle det tolkas? Även om nu inte bloggen var orsaken (fast utskriven var den och låg på bordet gjorde den).

Förhandlingarna som var i fredags drog ut på tiden. Över tre timmar. Personen bakom Rosa tankar satt och tänkte på timpenningen, som redan fanns innan vi startade. Att förhandla med två jurister man aldrig förut behövt ha kontakt med eftersom varken jag eller Rosa levt ett sådant liv, samtidigt som företagets ansvarige sitter i ett annat rum, blir en märklig händelse.

Inga ögon att kunna se in i. Inget kroppspråk att iaktaga. Inga svar man svarar kommer fram till den som "satt i gång det hela" (vad ska jag annars skriva, jag ville inte vara där). Helt enkelt ett enda stort spel för gallerier.

Att anklaga någon och sitta i ett annat rum. Inte behöva se personen i ögonen. Inte behöva höra personens svar, blir för mig helt otroligt.

Visst, jag satt på den anklagades bänk. SATT på. Gör det inte längre.

Kontentan av allt är att nu vet Rosa och fler därtill, att den lilla människan i den nya tiden, att ingenting har förändrats sedan allt en gång började och vi fick demokrati i vårt land.

Så länge du inte har pengar, men vet att du har rätt, hur ska du då kunna processa?  Ja jag har rätt, det är inte olagligt att veta det. Se folk i ögonen och säga det kan jag också göra. Har du också en man vars vikariat går ut till jul, ja då har du ingenting att luta dig mot. Det tar både tid och kraft. 

Ingen fallskärm finns det heller. Därför är det bara att kliva av.

Att jobba 13 år  och inte ens få ut 6 månader. Många tar för givet att det var det jag fick, men nej, det var det inte. Ingen rättighet i detta fall.

Mycket frågetecken i livet finns det. Precis som mycket frågetecken i det här.

Nu måste jag försöka fokusera framåt. Gå vidare trots att mycket finns däremellan som jag skulle vilja få sagt, berättat.

Läser man Rosa tankars blogg så förstår man varför Rosa berättat som hon gjort, varför hon varit ledsen och varför hon känt sig kränkt. Det finns fler där ute, Rosa har inte varit ensam.

Är det någon som behöver en snabbt skrivande bloggerska? Behöver ett jobb NU. Jag har både varit AD-assistent, traffic, sekreterare och annonsansvarig. Är bra på att skriva texter, redigera texter. Hantera bilder och loggor för tryck och webb. Har bl a gått på RMI-Berghs - Marknadskommunikation och mediastrategi.

Har inget emot att sadla om och göra något annat. Obs: Jag har bra referenser!!

Är ni intresserade så mejla Rosa tankar. Kan börja jobba i morgon. Låt alla djungeltelefoner fungera nu. Rosa behöver all hjälp hon kan få.