Helheter

Sedan ett par år har jag ny sambo och ve och fasa - jag saknar den gamla! i alla fall i ett avseende - karln kunde verkligen det där med att städa! Och nu - jag har tjatat, jag har gråtit, jag har mutat, jag har låtit bli att städa i veckor för att se om jag får någon reaktion, jag har gjort allt jag känner att jag kan göra.

Men nej. Inte ett handtag. Aldrig att jag ser honom stå med en dammsugare i handen. och en mopp vet han nog inte vad det är. Och han är liksom den typen som skitar ner också. så nu har jag hamnat där - trots revolter, (nästan!)-hot om att ge upp hela förhållandet, bråk och stök. För jag HATAR att städa. Men som så många andra tycker jag faktiskt att det är roligt när det är fint hemma. Och att kunna bjuda in gäster utan att skämmas.

VAD GÖR JAG???????

Allvarligt - snart skickar jag bort eländet!

... att man själv mår dåligt, att det blir fel, att det inte går som det är tänkt, att livet inte blir det man hoppas jämt, att man måste anstränga sig för att lyckas.  För folk ser ju inte hur bra man egentligen är (även om man inte anstränger sig) och världen vänder sitt ansikte ifrån en.

Eller hur???

Eller var det kanske så att det var man själv som vände ryggen till världen?

Min sambos son. Ett under i social förmåga, älskad av mina vänner, älskad av mig och mina gäster. En fantastisk personlighet med enorm patos. Men med ett problem. Inte så ovanligt kanske - han har dyslexi. Och han gillar inte när man pratar OM honom, utan med honom.

Han bor hos sin mor, och lämnade oss för en dryg vecka sen. Full av förväntan för att avsluta skolan för vidare utbildning i snickeri. Äntligen hade han fått sin dyslexi-diagnos. Äntligen kunde ingen säga att han var dum i huvudet (vanligt i skolan innan diagnosen). Äntligen skulle han få hjälp.

Vad händer? Det tar en vecka. Ingen hjälp som han har rätt till, ingen hjälp i sikte. Ingen bryr sig, ingen vill se ingen vill höra den som han egentligen är.  Anklagelser som haglar, han passar inte in i mönstret. Varför får inte han en möjlighet i dagens skola. Varför sätts han på undantag? Varför räknas inte hans förmågor i svensk skola? Varför???

Vad lär folk sina barn egentligen?

har gäster i huset (hyr ut en lägenhet - korttid....). För femtioelfte gången denna sommar har jag tydligt markerat att ALLA djur på gården ska respekteras.

Och vad ser jag? Två timmar senare står ungar och kastar sten mot änderna i dammen..... och föräldrarna tittar på ...... inte första gången....

blir så förbannad!!!!! vad är det för fel på folk egentligen??

så fick jag godkänt till slut!

Många oroliga nätter har det varit, jag har så gärna velat att det skulle gå bra. Vill ju gå vidare i livet, och med plugget. Tog sista chansen och det gick vägen!

Tjoho!!!!

Klart är att det blir c-uppsats i höst - och nu letar jag ämnen för fullt!

några uppslag? ämnet är: humanekologi!

Idag läste jag om älgarna i tidningen. Det börjar ju bli dags för älgjakt, men aldrig trodde jag att älgjaktsförespråkarna skulle ta till så usla knep för att legitimera sin jakt som det jag läste idag. Vi har en minskande älgstam i Sverige. Det är ett faktum. På förstasidan på Expressens nätupplaga kan vi idag läsa om att älgarnas fisar (!) minsann släpper ut koldioxid så därmed är de miljöovänliga!! Jag är inte emot älgjakt, men däremot detta argument för den!

Månne detta vara ett skämt från alltför urbaniserade jaktfantaster? Vad hände med levande ekosystem, snillrikt utvecklade till ett komplicerat nätverk av växter och djur som strävar efter en balanserad tillvaro? Där även halten av koldioxid kompenseras av växternas upptagningsförmåga, där djur såsom älgar ger förutsättning för annat liv, både bland växter och andra djur då ett ekosystem är beroende av alla delar för sin fortlevnad och egna utveckling. Jo - även ekosystem förändras och skiftar!

Att storindustri-kohållning inte är miljövänligt på något de vis säger sig självt. Långa transporter av foder (mycket foder importeras från fd  regnskogsområden, koncentrerade enheter där man får transportera bort gödningen, etc etc). Så långt är jag med. Att dra utegående kor, som bidrar till mångfalden i naturen, öppna hagar och som lever på lokalt producerat käk, under samma kam som storindustridjuren är underligt och helt klart något man bör ifrågasätta. Men att nu även se djur som lever i sina naturliga habitat, hårt ansatta av människans prövningar av allehanda slag, såsom miljöfarliga är inte bara dumdristigt utan även en skrämmande syn? Vad är andemeningen? Att vi i förlängningen ska konstatera att alla djur som över huvud taget utandas koldioxid (100% av alla djur inklusive människan) är miljöovänliga. Och så tar vi bort vartenda ett (utom människan för hon är ju unik), skjut dem bara! Så kan vi köra omkring i våra bilar utan att känna att det är vi som är bidragande till växthuseffekten. För det är ju egentligen älgarnas fel!

Så långt i kampen mot att se livet som det är har det alltså gått. "Det är alltid någon annans fel" - metodiken har fortfarande högkonjunktur. När ska vi äntligen se att det är vi som sätter ekosystem ur spel, vi som bryter upp mark, eroderar jord, överutnyttjar marker och förstör habitat och boplatser (även för människor) och underminerar vår egen tillvaro. När ska vi sluta skylla på älgarna?

En undrande humanekolog

.... därför finns jag...

eller?

20 år sedan jag gick ut grundskolan!

De rackarna påminde mig - via mailen såklart, om att vi kanske borde ses allihopa. 20 år - det är inte sant. Vart tog tiden vägen?

"Alla dessa dagar som gick, inte visste jag att det var livet...."

Det ska bli "Familjemöte" på fredag, pappa min syster och jag. Vi ses inte precis ofta, av olika anledningar. Senast var i januari, och då hamnade jag som diskare i köket då min syster inte hade någon kökspersonal på sin födelsedagsfest för 80 pers. Så jag fick rycka in - hela kvällen, hela natten och dagen efter för uppstädning. Jag som bor "närmast" - bara 50 mil bort.

Nu är det dags igen. "Viktigt" familjemöte. Vi skulle gå på restaurang och träffas och mötas. Bokat av min far, eftersom han ansåg det viktigt. och jag beslöt att komma, för att åtminstone försöka hålla ihop som familj. Men så - fick ett mail med beskedet:

- eftersom A (min systerdotter) har så repetition på fredag blir det snabbmöte hos min far och micropaj.

-?

Jag och min sambo har bara tagit extra ledigt den dagen för detta och nyttjat våra vänner för att ta hand om djuren. Vi åker bara 50 mil enkel resa för att se denna familj och tur att hotellrummen var så billiga, jag som ska ha micropaj. Det måste vara förskräckligt stressigt och omöjligt att ses i lugn och ro - min systerdotter har ju repetition på sin sång. Så det är klart att man då inte hinner ses ordentligt, vi som ses så ofta. Så det spelar ingen roll. Micropaj blir fint, och snabbmöte kan vi väl ha, eftersom alla har så brått och så mycket annat viktigt för sig här i världen. Jag har inget bättre för mig ändå - NOT!

Suck. Nu förstår jag varför jag bor så långt ifrån min "gamla" familj.

... allt jag hittar som är BRA skrivet av "riktiga" bloggare, bloggare som skriver för att de har något att skriva... där inte namnet genererar tummen, utan innehållet....

tänker fortsätta med det - kanske skapar det lite balans så att mindre bloggare syns lite bättre?

värt ett försök i alla fall. även om tiden inte räcker till för att hitta alla ni bra bloggare!

-Man har väl sina principer!

-Men om de inte stämmer överens med verkligheten då?

-Då är det fel på verkligheten...

Hur kommer det sig att människor har så svårt att skilja på sak och person.

Diskussioner urartar alltför ofta till att en eller båda  blir kallade det ena och det andra. Att man är "Dum i huvudet", att man har "helt fel" (även om det handlar om åsikter): Brister argumenationstekniken så att man inte kan diskutera "saken" på ett värdigt och respektfullt sätt utan att behöva gå på personen som sådan? Har man så lite respekt för andra människor och  är det så omöjligt att vilja förstå den andres perspektiv och funderingar istället för att bara "dissa" och slänga bort?

Jag bara undrar...

 De står där viftandes med sina små klor mitt på gårdsplan och utmanar personer som är ungefär 300 ggr större än de själva. Ingen falsk blygsamhet där inte! De ser ut som små arga flygplan. 

Vaddå rädda? Ett hot är ett hot och jag ska tydligen döden dö.... och jag tror inte de uppskattar min räddning men det skiter jag i. Jag bär dem försiktigt till vattnet igen.

... läser i aftonbladet och expressen om en styvmor som torterat ihjäl en 17-månaders.

Vad är det för fel på folk egentligen??? jag blir mörkrädd

Jag älskar djur! Men idag undrar jag om jag inte ska börja samla på frimärken som hobby istället för att ha hästar...

Vi fick avliva en häst idag och det värker i hela min kropp....