Senast Skrivet

Slumpa en blogg

Ögonblicksbilder

08 maj 2007, kl 13:21 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Oktober 2006 Tehran, Iran. Solen sken, jag låg i solen och gottade sorbetglass, halvnaken och började få solbränna. Jag levde i en fara, var det att jag var ute på privatfastighetens tak på terassen. Bilden gav en riktig sommarkänsla.



Minns den dagen jag var då i Iran, i den slöjan, på en åktur på kvällen för att träffa andra polare. Oktober 2006. Kände på värme i kvävda luften av bilgas och rädsla för trafikgalenskap. I sensommar till höst 2007, ska jag åka dit igen, och även gör ett svängbesök inne i Dubai och stanna där i sol, med bad och besöka servärdheter.

 

 

 

9 (+2) |
0
|   |

Gud förbannade mig

08 maj 2007, kl 13:00 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Gud förbannade mig

att jag missade jobbet, och en besvikelse grep om mitt hjärta, att det gav en ordentlig snabb krampattack, när jag såg ett mail dök upp av honom. Han började skriva ett par glada ord, och att jag hade en framgångsanda, som kändes god men tyvärr övergick jobbet till ett par andra.

Besviken blev jag i fredags, men jag överlevde med att jag tänkte på att jag var ändå bra trots allt, men jag skickade ett mail tillbaka och bad om att få veta varför ansåg dem inte ut platsen åt mig, och på grund av vilka anledningar, för att jag kunde lära mig av det. Att jag kan bättra mig nästa gång på en ny väg. Men det är fortfarande bara en början. Gud har förbannat mig, att jag misslyckades.

Nu är jag obalanserad och vilsenleden. Jäklar, så jobbigt känns det ibland, är det att inte vet man vart man ska börja igen på en ny väg till den dörren som ger mig tur. Det värsta vet jag är det inte jag någonsin kommer att finna en framgång i mitt liv. Rädslan är så intenstiv och plågosam, att bära med den tanken som dödar mig.  Banne mig!

Jag är väldigt avundsjuk på er som inte ens är rädda för att inte få någon framgång, eller inte stressar upp er med den tanken som ständigt irrar i era huvud, att inte man har något jobb, eller har någonting att brinna sig för när det ofta står muren framför er.

Jag är fångad av Satan, frige mig från mörker, att jag får möta ljuset någongång med lite tur, Gud!

1 |
0
|   |

Att se är ett handikapp

04 maj 2007, kl 08:35 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Att se är ett handikapp

sa någon igår på ett inslag ur programmet, Oraph och vem har sett det där inslaget? Det var en klok ung kille som inspirerade med en uttalande mening, vackert och vältalat, att man ser är ett handikapp gör det att det begränsar våra förmågor, genom att vi bedömer mer. De blinda har en annorlunda förmåga, genom att kunna känna på insidan istället för på utsidan, är allt vackert.. Det är inte ett handikapp att vara blind. Vad har de döva i gemenskap med de blinda?

Vi ser men hör inte, de ser inte men hör, men vi använder känslor i ett sinne mer har vi gemensamt. Vi är mer detjalerade, har en högre analysförmåga, vi ser mer genom att skapa tankar och bilder i huvudet, genom att lyssna till inre röster, det är samma sak för de blinda fast de följer noga efter hörseln i alla ljud i kombination till vilken känsla man får. Vi kanske får dåliga konsvekenser för det, är det att vi blir överdrivna misstänksamma, osäkra, oroliga och att vi vill bara vilja veta mer är det för att vi ser för mycket, och känner till mer en massa obalanserade känslor?

Vi skulle vara nog bra på deckarspåret, och kanske gått och blivit Sveriges bästa poliser, för de blinda och vi döva, är det att vi använder ett extra sinne, till att lyssna till inre röster och lägger snabbt in varje detjalerat minne. 

Det låter häfitgt, att tänka, varje funktionshinder har man är inte ett  handikapp utan bara att det ges en större förmåga, är det kanske menat att det ska finnas typer av funktionshindrade människor på jorden är det för att ge oss som ser och hör, utan funktionshinder större perspektiv och ha användning av dem som har annorlunda eller extra förmåga?
1 |
0
|   |

Min försvarsoldat

18 april 2007, kl 07:57 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Min försvarsoldat

som jag räknar med att en viss vän, skulle kunna vara för mig, i små eller stora, enkla eller jobbiga situationer, det där enkla som jag bara begär av att bli uppskattad, sedd och hörd av vännens enkla kärleksfulla handling för ett litet bevis på att hon tycker om mig.

Jag kände inte mig försvarad eller rättad av henne, i en viss situation som kändes enkel. Jag var tyst och avvaktade, hon kunde ha rättförklarat till, eller gett en spark på det där som har hänt, att bara visa en liten räckande hand ut, bara för att visa att hon brydde sig om mig, bara en liten sak, skulle ha betytt för mig, att jag känner mig respekterad av henne. Vännen, jag blev besviken. Hjärtat sved, känslan som nålstacks i inre mage.

Jag ville inte göra grovjobbet själv, för att situationen som blev ditt ansvar, genom att den andra personen kontaktade dig. Men jag ville, eftersom att det handlade om min identiet,  för att rätta, informera den andra personen, och fått personens ursäkt direkt till mig, men jag reagerade mer på din handling, att du verkade inte bry dig om det när det där lilla hände inför mig.

Jag ville bara känna mig respekterad av dig i vår vänskaprelation. Det är bara allt jag kunde begä av dig.  
0 |
0
|   |

Negativa strömmande flod

18 april 2007, kl 07:56 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

 

Jag försöker inte att utsätta mig i negativa strömmande flod, inte att sätta mig in i situationer som ger negativ ström. Jag försöker att undkomma återfall och attacker, är det för att när jag hamnar i situationer, är det för att jag motsäger det, jag lägger min näsa i blöt, jag granskar och ger mina åsikter, för att jag vill vara hjälpsam men jag får istället negativ energi av de andra, som inte tackar för det lilla man får av mig, jag skiter i mig själv.

 

Jag blir själv negativ mot mig, tackar och säger jag nej för situationer som behöver hjälp eller stödande påståenden ord, är det bara typiskt mig att komma med uttalanden, är det för att jag vill härska, och inte kunna behärska med att strunta i det, och gå min egen väg är det för att det gör mig att må bättre.

 

Jag blir inte dålig om jag struntar i de andra, jag struntar i dem som inte respekterar mig ändå vill ha någonting av mig, det är mycket konstigt. Jag förstår inte på ens vissa människors essens, att inte respektera någon trots kan inte klara sig utan personen. Jag har märkt vem som är beroende av mig, vem som inte är beroende av mig.

 

Det gör mig mer tryggare och starkare, är det att jag inte ska bli utnyttjad, för att jag kanske är annorlunda, tänker annorlunda, beter mig annorlunda, anstränger mig mycket för att få göra de nöjda. Jag ska sätta mig in i situationer som inte jag känner mig utnyttjade, är det att jag verkligen vill hjälpa de, och som för att de vet jag att de tycker om mig och ger mig någonting i gengäld. Jag försöker att piska mig själv genom att förändras och förbättras.

Ha den tanken med er.

0 |
0
|   |

Jag kvackar

04 april 2007, kl 22:28 Skrivet av Askungen Anmäl ! 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

med att önska er en riktig påsk helg, nu framför er stod jag i ett nytaget kort för en vecka sedan, med min sköna färska nya coat. Häftigt är det visst?!

GLAD PÅSK!

 

5 (+1) |
0
|   |

Jesus säger

04 april 2007, kl 22:22 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Att leva på ärlighet är det bästa man vet att man ska vara ärlig och grundläggande ärlighet har man fått i sin uppfostran är det att följa Bibelns 10 budord, är det att vara som Jesus och leva på ärlighet även om man vill inte möta motgångar är det att människans instinkt är det att överleva och vinna, att kunna tåla, lida och glädja över varje ögonblick man möter.

Men att vara ärlig till en gräns, finns inte utan att det är självklart att vara ärlig till obegränsningar men med att vi ljuger och utför vita lögner är det för att inte behöva såra någon? Varför är det så? Då ljuger vi i princip sett med att utbygga vita lögner, då är man halvärlig? När är man helärlig? För man ska vara helärlig?

Ok jag vill inte såra någon med flit eller avsikt, men är det något jag vill stå för det där jag säger är jag ärlig. Jag försöker forumlera min ärlighet till att mjukna ut vissa meningar. Det låter lite konstigt, är det att vi alla säger att man ska inte ljuga utan man ska vara ärlig men folk ljuger överhuvudtaget för att slippa konflikter eller vill inte såra någon annan?

Jag är ärlig men det betyder inte att jag sårar någon för jag har inget syfte med att såra någon för det är personen som blir sårad är det personens självkänsla eller självförtroende som bygger upp på en dålig grund, det är inte mitt problem. Jag kan inte begränsa min ärlighet till att vara mindre och halvärlig.

Isabel är en aktighet till med att vara den personen hon utbygger sin ärlighet till med att kräva ärlighet av folk tillbaka.

Jag uppskattar mig själv efter mina handlingar, i början knöts det till i magen till att vara för ärlig men jag har funderat, med för att vara ärlig och personen blev sårad, var det bara en påverkning som knöts till i magen att det sved till, var det för att jag inte ville se personen sårad eller ledsen.

Jag är ärlig men forumlerar mina funderingar ii ärlighet, frågor i ärlighet på alla sätt.

Jag har inga attitydsproblem det är du som har uppfattningsproblem

1 |
0
|   |

Ett ögonblick söker jag

04 april 2007, kl 22:19 Skrivet av Askungen Anmäl ! 
som ska vara för evigt med att jag hittar det som slår till ro i mitt liv med rutiner som pågår i en cirkel med att inte förstå livets syfte och mening. Jag vill hitta den harmoniska känslan i mitt liv, att livet skapas i mina ögonblick. Inte livet i omgivningen som sker och skapas ögonblick åt mig. Utan på mina villkor!

Jag vill hitta ett syfte att förstå med livets meningen som sker i mitt liv, är det att jag är en svår person att leva med, är det att jag har svårt att leva med livet, är det att jag inte förstår mitt liv, är det att jag hatar rutiner, att vara begränsad av det svåra, jag hatar att livet begränsar mig, med att jag måste se det som jag har nu idag, att ta det och inte att tänka vad jag kan ta och få, för att inte det händer.

Jag är ett syfte till en mening som skapar ögonblick varje dag på jorden, men med det där inte vet jag hur att jag ska kunna skapa alla ögonblick i min vilja, är det för att livet och det som sker idag begränsar mig. Jag hatar att vara begränsad och längtar efter den känslan att vara obegränsad, jag drömmer och längtar.

Det tråkiga rutinmässiga livet, som är normalt i mångas ögon, men begränsar och kväver mig, men är det en fråga, vad är det egenligen jag vill med livet, är det att jag kan ske förändringar men att det är en svår början. Jag är säker på mina önskningar men osäker på att tro och våga, är det att för att jag känner mig så kvävd och begränsad av " det omöjliga "

Jag vet inte om att jag någonsin kommer att vilja leva ett Svenssonliv, aldrig i mitt liv, det är det värsta ögonblicket som möter mig och inte den cirkeln jag vill leva in. Jag försöker stå utanför ramen med att utföra det jag vill se i mitt liv. Inga rutiner i mitt liv.

Jag vill vara fri, och obegränsad av det livet, att vara vandra och luffa med mina skapta ögonblick som sker varje dag, men det som sker i omgivningen idag styr mitt liv, och att ni styr mitt liv, med begränsningar, jag måste lyda och acceptera, och kämpa.

Vettufanken!
0 |
0
|   |

Jag ska eller måste

04 april 2007, kl 22:06 Skrivet av Askungen Anmäl ! 
försöka sluta att förvänta stöd från alla, är det för att de inte förstår på vilka sätt de kan ge mig stöd, är det att jag har sett deras uteblivna stöd i min mentala sinneställnng, är det att hålla dem på avstånd, för att jag inte behöver ösa mina bekymmer med dem för att då gör det ont om jag förväntar mig för mycket, är det att, är det att jag har mött mina sårande misstro för dem, är det för att jag med tiden har insett att dem inte är som jag.

Det gör mindre ont varje dag, jag lär mig att sänka mina längtansfulla förväntningar för att få stöd av dem jag tycker om. Jag kommer inte att förstå varför all tomma stöd jag inte fått, men det är deras sätt att leva i det där som inte jag lever på mina sätt.

Jag försöker förlåta deras signaler för tomma stöd, dem kanske har försökt att uppmärksamma och ge mig stöd i den rätta tidpunkten, men egentligen såg jag aldrig deras stöd.

Det är nästan hela tiden jag som ger stöd, det är bara för att jag är väldigt bra på att ge uppmärksamhet åt dem som jag vet när dem behöver eller vill känna på, eller är det att jag följer mina vibrationer och instinkter för deras känslor, bemötande beteende, deras ögon och deras sätt att säga och besvara i kommunaktion.

Jag försöker förlåta det genom att förstå deras brister men det är jag som ska må bra och att kunna välja mina egna vägar. Jag vänder mig till några som vet hur man ska klara av att ge mig stöd, men det är väldigt väldigt få som klarar det.

Någon sökte upp mig igen, efter minst fyra-fem år sedan sist vi hade kontakt, och personen ville räcka ut sin hand för att få min stöd igen, men personens lilla belöning till min tid för stöd under tiden, personen hade mig i sitt liv? Ingenting.

Jag är fortfarande varm och generös, men tackar nej även om det gör ont att motsäga någon, men jag är inte dålig.
0 |
0
|   |

Tidsavgörande i skräck

04 april 2007, kl 22:02 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Jag försöker att leva, att vakna varje morgon blir det ett nytt ögonblick, som någon säger att livet är för till att förändras, varje steg man tar. Men det svider i mitt hjärta, när jag tänker, att jag lever, men tiden flyter iväg, och tiden lever med mitt liv, allt är bara tidsavgörande i skräck. Att livet är ett tillfälle, jag lever för tillfälligt, men jag dör för evigt?

Det är otäckt, med den tanken skrämmer mig, är det att när jag varje år, blir äldre och försöker finna det harmoniska i min själ, att skapa många härliga ögonblick av nyttjande och nytta. Allt sker bara tillfälligt, har inte fortfarande hittat det ögonblicket som varar för evigt.

Jag letar, och försöker att leva, jag vill undkomma grejer som bara flyter på i tidsfördriv, någonstans läser jag, nu när du är ung ska du tänka på vad du vill minnas när du blir mycket äldre, är den frågan som spegelvänder, att jag är fortfarande ung, men inte tillräckligt ung än.

Jag har många år kvar framför mig, jag är väldigt rädd för att inte bli nöjd med livet där jag har format om när jag blivit äldre, att möta ånger men ånger kan övervinna med åtgärder,  är det att våga och chansa igen.

Ånger kan ge uppvaknade känslor, att väcka upp dig, genom att åtgärda dina missningar, på många olika sätt. Småningom blir du nöjd med det där att du har fått upplevt och gjort, men jag är bara rädd att förlora mina unga år, är det att inte veta vart jag hittar det ögonblicket som varar för evigt. Jag vet inte än vart någonstans, om jag hittar. Jag letar fortfarande.

Jag är fortfarande vilse.

 
0 |
0
|   |

Du tänker men säger

04 april 2007, kl 20:35 Skrivet av Askungen Anmäl ! 
Du klarar inte se människor som hotar din självkänsla som gör dig dubbelmoralisk genom inte att kunna vara uppskattad och ärlig mot dig själv, att du måste klara att se någon som är vackrare än dig, även om att du är bättre i personlighet än någon som är vackrare, för att allt med utseende spelar en viss roll, men personligheten som avgör mest, som gör någon levande och speciell.  

Du som tror vara avundsjuk och osäker på dig själv, dödar din själ genom inte att våga att erkänna, bekänna, visa dina inre vackra förmågor istället, mot de människornas skönhet som känns hotande i din närvaro, är det att du kan verkligen fånga upp deras inspiration, deras uppmärksamhet, är det att du slutar vara dubbelmoralisk, att tänka och säga ord, utan att visa din klyftande inre skönhet som ger en utstrålning på ytan. 

Då börjar vi uppmärksamma dig, och att vi börjar känna oss hotade av dig, för att du blir och kunna vara bättre än oss, är det att vi får börja våga erkänna och bekänna också, att det kommer alltid finnas människor som är vackrare, mer eller mindre. 

Men, varje personlighet i varje människa är det viktigaste, det är dem  som vinner i längst, vinner allt, Tro mig. Utseende är inte allt, hellre avundsjuk på personen som har det i sin personlighet, inte har det i utseende.
0 |
0
|   |

Jag ett stort frågetecken

18 mars 2007, kl 09:51 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

som svävar på många frågetecken i en lång vandring, den resan slitas mina hopp och bekymmer, att jag bara närmar och närmar varje åldersträcka, att jag blir 26 år om ett par veckor, att jag fick en LipInjektion i förskottspresent av Antonia, blev jag jätteglad.  Sen insåg jag, att mina läppar en dag blir inte lika fina som nu idag, när jag åldras, då förstod jag att jag har blivit pass vuxen men ung fortfarande.

Alla frågor i mitt huvud snurrar, och läser in i mina tankar, till att jag inte vet vad det kommer att hända och ske i min framtid, det är jobbigt att inte veta och inte förstå, att man har vandrat på många genvägar, men inte hittat det harmoniska ögonblicket som livar upp i mitt liv, min framtid hänger på många efterlängtande ögonblick för att våga ta det som kommer, och att våga att bli söndertrappad av misstro.

Jag vill inte bli 26 år, jag är väldigt rädd för att åldras är det för att inte kunna hitta det ögonblicket som varar för evigt i mitt liv, i min framtid som förverkligar av mina önskningar. Tänk om att bara min framtid blir ett tidsfördriv? Det är det värsta, jag vet, är det att jag bara ung som föddes och blir gammal som dör utan att hitta det ögonblicket i mitt liv.

Jag måste acceptera det som sker i naturen med oss människor, att jag ska fylla 26 år och nästa år blir jag 27. Rädslan för tiden, som är min största fiende, som jag förstår, är tiden era stora fiende. Tiden jagar och stressar upp oss.

Rädslan för det som betyngar i mina tankar, jag vill bara hitta ett ögonblick som varar och livar upp i mitt liv, i min framtid, jag letar och letar. Allt som jag vill ska hända i min framtid ska ske på mina önskningar. Varför händer det inte, utan att det händer i mitt liv som jag inte har bett om, att inte jag har format om det i livet.  

Varför känns det ibland jobbigt att leva, när man inte kan forma om sitt liv precis hur man vill ha? Det är väl jag som bestämmer över mitt liv?

XXX

0 |
0
|   |

Alla snackar

18 mars 2007, kl 09:49 Skrivet av Askungen Anmäl ! 
om alla, vi snackar skit och ni snackar skit, att snacka och skvallra. Hemligheter kan skada relationer, rykten kan skada relationer, men relationer skadas inte om man inte tror på rykten, dubbelmoraliska hemligheter skadar relationer, är det för att inte man är ärliga mot varandra, att bekänna, erkänna.

Dolda tankar, i dubbelmoral, är det värsta jag vet, falska rykten om folk är det värsta jag vet, och till med att folk som inte kan argumentera sina påstående rykten, men ändå säkra på rykten, man kommer och säger, det är det som äcklas mig mest.

Vi snackar om alla, för att alla snackar om oss, men ingen kan vara ärlig eller ger en bra argument, när någon ställer personen på väggen, gör personen konster, är det personens rädsla för att förlora den andra, men varför snackar man skit om den andra personen överhuvudtaget?

Det går inte, dubbelmoral i hemligheter, dolda tankar och skvaller till människor ger till rykten, eller egna tolkningar kan bli feltolkade rykten, men att vi undkommer dilemma, är det att vi väljer vänner noga, kära och nära noga, och våga tro på det där man har, då kan inte rykten eller hemligheter skada relationerna.

Jag är älskad och hatad, det finns folk som snackar om mig, är det för att de tycker om att snacka om mig, men inte tycker om mig, men ändå säger man att man tycker om mig, det där förvirrar mig. Varför? 

Tycker jag om dig, snackar jag inte skit eller sprider påhittade rykten, för att jag försvarar dig, och talar bra om dig, men jag kan tala ont och gott om dina handlingar, men det är för att få erfarenheter, dela och stödja varadra, är det att lära av varandras brister.

Men tycker inte jag om dig, är jag inte otrevlig men du är oviktig, betyder det inte att jag ska springa runt och snacka skit om dig, det är bara att erkänna att du är ett hot eller att jag stör av dig utan att förstå orsaker, men genom att jag har etik och moral ska jag respektera dig genom att strunta i dig, för att det är inte rätt mot dig att jag snackar skit om dig med andra, nu när jag har problem med dig är det jag som är problemet.
 
Hur fungerar ni?
1 |
0
|   |

Skrämmer mina förvandlingar

19 februari 2007, kl 13:54 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

er och ta en titt på www.askungengwall.blogg.se

och se hur du skulle ha sett ut på olika tidsperioder!

Spännande, häftigt!

0 |
0
|   |

Gud är du

18 februari 2007, kl 09:32 Skrivet av Askungen Anmäl ! 
och jag är Gud, med att vi varje människa är en gudagåva genom att essa varje ögonblick blir en essä av våra liv, jag tror inte på religioner, utan att religioner skapades av människan, är det en typisk politisk reform, är det att  överleva och styra människans rätt och lag, genom att tro på Gud och utföra goda gärningar, är det människans samvete som lägger mest i vikt, och att människan ska vara god, är det allt som avgör människans uppfostran, personlighet och allt som har skett i livet.  Jag är Gud, du är Gud.

Religioner fungerar inte, vi bråkar, terroristerar, hatar varandra, krockar varandra i kulturer, bara för att religioner har delat upp oss, och att det har gjort oss att tveka till om Gud finns, varför finns flera religioner, trots gemensamma grundläggningar och uppföljningar? Vi bråkar om vem är den största Guden, och inte acceptera andras trouppfattningar, är det bara människans misstro och oro, för att inte Gud egentligen finns, för att Gud är ju vi allihopa?

Jesus kanske var en häftig profet, men Mohammadi var ju häftig också men en härmapa? Judarna har ingen Messisas än, och påstår att Jesus och Mohammadi var inte Guds son utan bara ett par duktiga profeter. Judarna väntar fortfarande på den Messisas, den dagen dyker han upp.

Men det kan väl gärna vara jag som dyker upp, och jag är deras Messisanna?

För att jag är väl en del av Gud, profetisk, poetisk, och filosofisk?
3 |
0
|   |

Guds barn dör

14 februari 2007, kl 11:22 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Guds barn dör

Vi vill ha, vi klagar, vi tjatar, vi gnäller, vi begår och begär, och att jag har läst en nyhet idag är det att barn mår bäst i Sverige, därefter kommer Danmark och Holland. Värst utsatta barn som lever i England och USA.


Men vet vi och vet ni, att det finns flera miljoner gatubarn runt om världen, är det att det är många små ungar som svävar runt och gråter, med trasiga kläder, och arbetar i slaveri med att ha ingenting och får inga beröm, ingen kärlek.

Föräldralösa och ensamma, ingen vuxen människa att vända sig till och hålla sig trygg i stor famn. Ingen present på någon födelsedag. Många barn tvingas genom att prostituera sig med sina omogna kroppar för att överleva. Vissa barn svävar och lever i kloaker, och lever på droger.

Det är ett sätt att släcka deras svältande hungerkänsla. Dem hungrar sig efter en matbit medan vi lever i Sverige som påstås vara det bästa landet för levnadsstandard för barn.

Varje natt någonstans gråter dem sig till sömns, och funderar om att det finns något liv i paradis där i vackra länder, som dem har säkert hört talas om, att det finns vackra länder, med trygghet och ett rike för barn där som en rättvisa för alla barn ska få känna.

Inte har vi koll på barnhem i eländiga länder, med misshandel och förtryck förekommer, gör det mig förbannad, är det att om man vill ta hand om barn på barnhem, då ska man vara kärleksfull och förstående. Många barnhem är inte det bästa heller, och att barn tappar förtroende för meningsfulla framtid i deras liv.

Vi föder våra barn för eget kött och blod, det underbaraste som händer oss. En gudomlig gåva för många kvinnor och män, men vi glömmer att det finns många barn som behöver kärlek av oss som vill ha barn, är det att kunna adoptera barn, räddas ett barn varje gång.

Jag menar, varför ska man föda barn överhuvudtaget, och glömmer gatubarn. Nu när inte någon av oss har koll och inte sköter det eländiga problemet med miljontals gatubarn som bara slängs bort på gatan. Ingen regering bryr sig.

Ok, man kanske vill inte adoptera ett barn, men fosterhem kan erbjudas i varje land, som har tid för att ge kärlek och ge möjlighet för ett barn för en bra framtid i land. Immigrationen skulle kunnat ha erbjudit femtiotal gatubarn från ett land, till varje land, uppehållstillstånd får ett barn, och en bra framtid, med skola och utvecklingen från ett bra fosterhem, då är det som att leva med en egen familj tills man är tillräckligt gammal nog för att klara sig själv.

1 |
0
|   |

Mänskliga styrningar

01 februari 2007, kl 17:01 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Mänskliga styrningar

har vi i olika riktningar, och till med att vägleda nära och kära, med demokratiska kärlek. Jag har blivit en förbindande volontärare igår, efter på ett diakonmöte. Vi genomgick min ansökan, jag blev behandlad genom att svara på några frågor.

Det blir diakoniska uppgifter, till med att jag får mycket att lära mig att ta med i bakfickan. Jag ser mig som en livstilscoach och vilket som helst har det alltid intresserat mig med att lyssna och drömma tillsammans med en människa, sitt livsöde, konstverk med ögonblick båda ont och gott.

Ska dit nästa vecka och delta i en språkrörsgrupp, med översättning och nya uppföljning, poetiska och dramatiska stunder kan vara intresseranta, men får se om jag placerar in den gruppen, inte bara om jag har scenskräck. Jag vill gärna lära mig nya saker även om inte det kostar något, genom det får jag resor med rabatter och inbjudniingar till olika tillfällen. Jag belönar mig genom med att utveckla, med att bli hörd och sedd, under tiden har jag studier och letar efter timlönsjobb, som ger en klyfta med extra pengar.

Sveriges Kyrkan, ett undantag på mina syn är det att Sverige Kyrkan har neturala och demokratiska styrning med kärlek och värme, att man är avskild och syndig från Gud får man vara med även om man inte är hel kristen och begår synder men med att förstå och handla sig bättre varje dag det möts motgångar. Jag vet inte om jag är kristen, för att jag tror ändå på Jesus profetiska tankar och hans gärningar under tiden han har levt, jag tror på många profeter, allt är intresserant nästan.

Frikyrkor, som pingstkyrkor, o.s.v annorlunda men ligger på ett grundbaserat system med kärlek men diktatoriska styrning, diktatoriska predikande ord, beroende på individer och deras tankesätt, som riktar in i folks tro hårdare. Att man underkastar sig det, med en trolydnad, med rädsla för att återfalla till åkommor i synd.

Gäspar och orkar inte uppdatera mer, återkommer igen
XXX

1 |
0
|   |

Guds barn eller Satans barn?

01 februari 2007, kl 10:07 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Kuckilikurerar

med en rejäl frukost, cibattabröd med havefiberade gröt med äppelmos, ost och skinka pålägg med morgons jucie och mjölk, lite muttrande och mumlande av tröttia ögon som mötte varandra, jag och M. Han blir borta länge idag, jobbet och till Västerås på träningen.

Jag vädrade ut med att byta lakan, och bäddade sängen. Jag fiskade och diskade. Köket uppfrisknades av renhet. Att ta en stund och surfar in på Nätet, med att uppdatera en liten inlägg. Jag fick en klyftande fråga om att jag kunde inspireas med en inlägg om mina tankar och syn på kvinnor och män. Hmpf, men inte just nu, inga hjärnkrafter.

Vet ni vad, Isabel har hittat på nu? Hon har bleknat sitt hår igår på eftermiddag hemma hos en kompis, där Mirella gjort en avfärgning och vilket inte gav det så mycket, hon grinar och surar, men den dagen blir hon platinablond, hon insåg sin sanning, att vara nästan alltid blond. Mirella ska vara blond.

Jag med knas och fnatt, tog en blekningfärgning. Ljusa nyanser i olika toner gav det, nöjd blev jag och slingor som syntes förut, har nästan försvunnit. Antonia kom dit på ett kort besök, med att leka lite med Sony digitalkamera, för sina nya fashionplagg, en Streetsmodevisning fick vi.

Hemma igårkväll och slappade framför TV med M, med kvällskäk och såg på en film, Children Of Men, ingen bebis på arton år, fortplatningen förminskade, på grund av klimatförändringen och politiska skäl. Otäckt och skrämmande, att hamna sig i dilemma. Men jag förstod, om vi inte föder barn, då utrotas människan. Nya föds och gamla dör.

Om inte alla vill ha barn som jag, ger det en farlig proces för naturens verk. Är jag djälvusk som inte jag förstår själv trots mina goda gärningar i emaptiska förmåga? Satans Lucifer, ju den vackraste och fåfängaste ängeln?

De som älskar barn och vill ha barn, är Guds barn, och Satan som inte älskar barn och de vill inte barn som lever på jorden är Satans barn? En ljuvlig hämnad på att fortplantningen försvinner, människan utrotas då har Lucifer vunnit?

Jag hatar inte barn, men vill inte ha barn men vad är jag? Ett av Satans eller Guds barn?

0 |
0
|   |

Pjäskalaset

30 januari 2007, kl 13:12 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

som Bella blivit 25 år i lördags, gratulerade och ärade honom med ett stort kalas, hänvisar jag till www.askungengwall.blogg.se

Bilder uppdaterades där!

 

 

0 |
0
|   |

Du i en krigszon

24 december 2006, kl 01:08 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Du

i en krigszon som blockerar din förmåga för perspektiv och respekt för en av dina polare, är du helt ur vett och fett.

Krigszonen som du har byggt upp, ska du suga åt ditt helvete, det på där viset blev jag förbannad för att jag såg på det viset du behandlade mot någon som jag tycker om, och att det är dina sätt som jag tyckte att det var jätteomoget och att du behövde kasta en ölburk på någons ansiktekind i vår lägenhet, är det du som har gått för långt nu när du har sagt att det var han som har gått för långt men jag har ingenting med det att göra, men jag skriker av min hunger för att ge dig en kräftsmäll, jag respekterar inte dig för att du inte respekterar någon som försöker respektera dig.

Din bristande kommunaktion i onyktra tllstånd, är du ute ur balans, du anklagar saker och inte försöker få egna perspektiv och tolkningar av den andra personens som vinklar med sina åsikter och hans uppfattningar. Vänner ska kunna i gudshelvetet kunna kommunicera med varandra och lösa varanadras misstag som har bara förstorat till ett hektiskt missförstånd.

Du som är inte ärlig mot dig själv, det handlar bara om en liten grej som hände för längesedan och du skrattade bort det och har bara sagt det att du inte gillade det när du var full, men det var det inte där som man har fått en förtydlig tolkning, för att du har inte förtydat dina känslor. Det finns flera ögon som håller med om det.

Nu blottade du ut dig ikväll, trots du har varit med honom i några veckor i sträck utan att ha förvarnat om dina känslor, dina funderingar och tankar, utan att allt är bra som det är. Det är ett rent barnsligt dilemma, med att du bara försökte hota om att du inte skulle ställa upp för andra grejer men då kunde du ha fanken skitit i honom för längesedan, men det spelar ingen roll, för att det är du som ska förbaskat vara ärlig.

Jag blev förbannad, för att du visade ingen respekt för oss ikväll, där hatade jag för dina handlingar i dubbelmoral. Han har gett utrymme för dina skrik och dina överdrivna misstankar men du var aldrig ärlig och du har haft en månad på dig att förvarna honom efter den händelsen som du kände dig mobbad så kallat men du var med honom tills vidare, det är det som gör dig äcklare som bara blottade ut sig och slängde det du kunde vilja göra på honom, hur mycket du ville än behandla honom.

Du stack utan att ha löst det hela med honom, du bara stack och klarade inte den skiten längre, men det är du som har skapat ett krigshelvete, och då ska du förbaskat kunna respektera det och kunna lösa det för din egen skull om du verkligen vill att allt ska bli bra igen,det är ditt problem, din uppfattningsproblem och din attitydsproblem!

Tyvärr så och tyvärr så är det bara dina sista ord, är det att det är dina tyvärr som gör dig svår att utveckla och lösa det där du har problem.

Det finns inga syften med att bara säga tyvärr till allt som bara är på dina villkor, det är att om man löser ett problem med någon då sker det på varandras villkor i en balans, inte tyvärr är det så att polaren är en syndabock att skylla på, utan det är dina handlingar som är syndabockar, till med du själv är en.

0 (+1) |
0
|   |

Obegränsad och begränsad

18 december 2006, kl 10:41 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Kärlek gör en begränsad, men utan kärlek gör en obegränsad, men med pengar gör en obegränsad men utan pengar gör en begränsad.

Vilket är det desto värre?

 

0 |
0
|   |

Lika bär

14 december 2006, kl 23:15 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

som kändisar, vem känns mest lik mig?

Vill ha era uppmärksamhet att svara på frågan

www.askungengwall.blogg.se

 

 

0 |
0
|   |

Schackspelets slitande krigsoldat

14 december 2006, kl 16:34 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Schackspelets slitande krigsoldat

som står på ett schackspel, i mitten mellan svarta drottning mot vita drottning, vem som faller, och skriker schackMatt. Slitande känslan, är bara trött just nu efter all tjafs och nafs, jag vill bara er så gott och att
jag vill ha också gott av er.

Schackspelet slitar ut min hjärna, men lär nya tag och sätt med att gå runt dagarna blir dummare och dummare, hellre gå runt dagarna med att lära sig blir klokare och klokare.

En av mina plikter, som en krigsoldat i vänskap, försvarar jag på mittsfältet, bara för att inte det ska blossna upp ett kaotiskt krig mellan svarta och vita drottningar. Inte vill det skrika schackMatt och Allt är över.

136146-73

Det finns lösning, möjlighet, tro och hopp om bara svarta drottningen och vita drottningen balanserar varandra och vågar att konfrontera varandra i obehag och behag.

Allt behöver inte bara kännas svart och vitt. Det är bättre att leva i gråaktiga zoner om man har den gråa sinneställningen. Aldrig en i ensamhet kämpar, utan man ska vara två som har vilja och kamp av obegränsade kärlek för att komma vidare i en vänskap.
 
Jag låter inte att någon av dem ska vinna, för det finns ingenting att vinna på, det är bara att acceptera sina fel, och rätt, och erkänna fel, och förstå varandras telepatiska känslor och kommunaktion.

Vi måste kunna våga belöna varandra, och utföra bra handlingar men kunna ge dåliga kritiker men som ger bra perspektiver på att människor som kan förändras, förbättras och utvecklas i obehag och behag.

Jag orkar att kämpa men jag vill orka att vilja vara trött just nu.
0 |
0
|   |

Söta?

11 december 2006, kl 15:04 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

skorna?

kappan?

Tidiga julklappar blev det....

www.askungengwall.blogg.se

 

0 |
0
|   |

Min sexshow

07 december 2006, kl 17:27 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

under en kalaskväll...

Hänvisar er till min blogg www.askungengwall.blogg.se

med en bildvisning...

Fntter...

 

1 |
0
|   |

Gudstress

28 november 2006, kl 15:45 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Stress

klagade M att det var fult att jag svävade runt och koncenterade mig på att titta på mobilskärmen och knäppade in varje knapp, och började stressa upp mig. Vaddå svarade jag, och bad honom att hålla käften, är det bara för att jag var försenad blev han sur och hade lovat en kille en tid, för att hjälpa med bilen och lite grejer. Tönta och tönta med dig M. Vi surade lite in men log snart igen efter vi stod vid en postkassa, och lämnat in ID-ansökningblanketter. Flera hundra lappar blev det, men vaddå, snygga ID-kort får vi om några veckor.

Hemma och äter en snabb lunch, innan jag sticker till min kurs, och redovisar in en essä, att hylla och tala till ett högre personligt jag. Jag valde min mamma. Att tala en essä om henne, in i videokamera. En sista uppgift, är det att jubla över senare, och att kursen är genomförd.

Igår, dagen på McDonalds, bortskämd, pinsam och världens dummaste, kanske tänker ni nu men ingenting för mig där på McDonalds. Ingen nytta och stimulation. Pengar är viktiga säger ni men jag bryr inte mig om det, jag tjänar några hundralappar eller tusenlappar om dagen, OM bara jag vet att jag SKA INTE ge upp för någonting som jag brinner för. Jag ger inte upp lätt men ger upp för någonting som jag tror på mina instinker, som inte leder till någon nytta för mig i framtiden. Ingenting mera med McDonalds.

Sådana jobb som man kan göra på svarta marknaden, hemtjänst och extrahushållsarbete.

Lotta som jag säger, bestämmer. Med sin egen regel och skola.

Jag ansträngde en hel dag, med att plocka, städa, sopa, städa, diska, le och charma matgäster, och tittade till soporna, tvättade fönster, sopa rester på golvet, och kolla in på toaletter då och då.

Jag bestämde mig för att leta efter andra knäckjobb, som hjärnstimulerar mig, och att jag kan utveckla mig som person. Jag har jobbat tidigare på resturanger. Som yngre kanske tänkte jag inte mycket men nu idag är jag helt en annan person och vill pröva på nya arbetsätt. Jag blir aldrig bäst, men jag kan bli bättre än så.

Jobbet är ledigt, någon tar över min plats och tackar för min ärlighet, att jag tog också hänsyn till andra som kunde få jobbet och pengar får personen, som har bättre nytta av det för utvecklingen. Inte alla som passar i allt.

Eftermiddagen igår, blev det en fika på innestan, med Antonia och Mirella, några timmar, hetiska och milda med lite gräl och tjafs kom in med i bilden, vi allihopa tre. Sånt händer ibland. Inte dansar man varje dag på rosor, för att vi får känna på taggar, i hjärta och hjärna.

Människor lär varandra varje dag, bara om man kan lyssna, och förstå, och omväxla, och ge och ta i en relation, och med att förbättras och förändras, det är viktigaste punkter för mig.
3 |
0
|   |

Kuggade

28 november 2006, kl 15:45 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Kuggade

på min lektion idag, med liten redovisning och det gick bra, och genomfört en liten diskussion med min handledare, om Audism, där jag har varit på en föreläsning i förra vecka. Jag har skrivit en uppgift.
 
Den blev svagt välgodkänd. Vi hamnade i en diskussion med olika perspektiver. Hon är hörande och har jobbat med döva i flera år, och hon upplevde med att känna på deras attityder. Vi delade våra uppfattningar, hon är hörande men jag är döv, men uppfattar helheten i en likhet.

Jag kan bli ev farlig för de andra döva som ser termen på deras sätt fast jag ser det på ett annorlunda sätt trots att jag är döv. Jag kan bli en skandal för de döva men en popularikon för de hörande kom hon med ord.

Jag ska uppdatera en filosofisk tanke om Audism senare. Ett begrepp, som påstås, döva som känner sig underlägsna på de hörandes normer.

Jag är hemma, en lugn tisdagskväll ska jag ha, men fixar några ärenden till, mailat lite runt lite, ska på en föreläsning på torsdag. Kvinnan i en islamisk ställning. Det blir väldigt intresserant. Jag har bett om tolk och det är fixat. Jag ska ta med Antonia, jag vet att hon tycker om sådana kulturella föreläsningar, ur omvärlden. Förlåt, matbjussning får ta en annan gång, tjejen!

Jag är och blir kanske en livstilcoach, på min egen hobby, jag ser livsöden som konstverk, jag ser människor som ett schack med varje livsöde som möter oss och dem, för och emot dem och oss, allt lever i en schackspel, och det är jag som spelar mitt schack i mitt livsöde
 
att tro, våga och chansa, och misslycka.
0 |
0
|   |

Gud och jag

26 november 2006, kl 21:27 Skrivet av Askungen Anmäl ! 
är syndig och skild från Gud, Gud har förbannat efter att ge mig ett straff på jorden, ett jordeliv har jag fått i en gåva med att dela mina gärningar till er i hela världen.

Jag syndar med att begå och begä, med att ge och ta, med att dubbelmoralisera och moralisera, med mina tankar och ytligheter. Jag syndar varje dag med att frossa, att tänka snuskiga saker, att tänka elakt, men jag är ändå väldigt snäll. Gud har skapat mig med en obesvarad förklaring. Jag är ett mysterium. Ni som lever och syndar, är mysterier. Idag finns människor av olika hjärngener med empatiska förmågor. Vi syndar mer eller mindre.

Gud vakar över mig men förbannar mig med otur och tur, i varje gärning jag utför, mitt livsöde testar mig hela tiden och era livöde testar er. Vi prövas och omprövas. Livet är kanske aldrig någonting att förstå sig på. Outmättliga funderingar har jag som svävar runt i huvudet. Gud finns inte, men det finns ett väsen med högre makt. Att existera eller inte existera.

Livet har en mening som sker med allt som sker i en mening. Men varför är det svårt att förstå sig själv nu när det är svårt att förstå den stora märkliga frågan, varför finns vi överhuvudtaget?

Ingenting är det att tycka synd om, jag tycker bara synd om mig själv om jag hamnar i en situation som någon befinner sig i, för jag har svårt att tycka synd om personen för att det är personen som har format om sitt livsöde, sin väg, och personens tankar som blir verkligsedda. Livet har en karma över oss. Vi har en karma att samla in plusar och minusar.

Jag syndar, och skiljer mig från Gud, för att jag vill begå synder i mitt liv, med att lära mina misstag, att göra goda och dåliga gärningar men ur mina erfarenheter blir jag mer klok med att genomföra bra gärningar. Det finns saker kvar i mitt eget jag som jag behöver att jobba med för att bli HEL.
0 |
0
|   |

Mörker och ljuset

26 november 2006, kl 15:00 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Mörker och ljuset....

Syndig och skild från Gud...

www.askungengwall.blogg.se

 

0 |
0
|   |

Isabel

26 november 2006, kl 09:31 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

börjar blomstra....

www.askungengwall.blogg.se

med lite nyhetskvaller för helgen.

Läs mig där....

0 |
0
|   |

Vågar jag

24 november 2006, kl 12:19 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

ske förändringen?

www.askungengwall.blogg.se

 

 

0 |
0
|   |

Audism-föreläsningen

22 november 2006, kl 17:07 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

ikväll, om attityder, döva mot döva, hörande mot döva...

www.askungengwall.blogg.se

Uppdaterar mer snart.

1 (+1) |
0
|   |

Mc Donalds

22 november 2006, kl 17:07 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

hänvisar jag er på www.askungengwall.se

Fått ett knäckejobb att börja med nästa vecka till dess....

0 |
0
|   |

Jigsaw & Bush

22 november 2006, kl 07:20 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

hänvisar jag till er på www.askungengwall.blogg.se

Jag har inte försvunnit, jag uppdaterar en ny blogg där, och ta en titt där...

Följ mig där...

Har raderat en gammal blogg, bara för att jag har råkat ut för ärkeidioter helatiden.

 

0 |
0
|   |

Help me

10 november 2006, kl 20:54 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

någon, Please att ta reda på Ipnumret jag angav och ta reda på vem boven är. Börjar bli trött på Boven.

Lite för urless och trött

hänvisar jag er till www.nogg.se/askungen

Varför ska man göra så?

0 (+1) |
0
|   |

Anar

09 november 2006, kl 09:41 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

inte att det är jag som är gravt hörselskadad, och får mycket kritiker i min blogg, om bilder på mig och mina vänner, om mina texter eller om min personlighet är det att jag kommer nog aldrig att förstå varför det finns folk som överhuvudtaget attackerar mig trots inte tycker om att läsa min blogg eller inte att titta på bilderna kan de gärna välja en annan blogg att leva och känna sig hemma, men det är bara konstigt, jag är gravt hörselskadad och har inte den perfekta svenskan men jag passionerar för att skriva och reflekterar.

Jag bygger upp min blogg är det för att få mig att känna levande bland varje mening jag skriver. Jag är inte perfekt. Jag ser inte anledningar till att varför jag ska behöva få kritiker för det är inte mitt fel att jag är personen som livet har utbyggt upp.

Jag har hört av andra att många som är döva och skriver blogg och lämnar in sina ögonblicksbilder i fotoalbum eller inga med bilder får nästan inga kritiker trots de är snyggare än mig, eller skriver bättre än mig ibland. eller att de har någonting som jag inte har.

Det är bara väldigt intresserant, är det att många döva läser min blogg och anmärkar den, jag har nyligen hört av en kille att han läser mig är det för att de andra gör det. Alla pratar om den. Och till med att jag har hört av de äldre.

Jag är glad att jag kan inspireras alla i alla åldrar, är det att jag har lyckat med någonting är det att få folk att hata mig också men jag förstår inte är det för att jag har inte skrivit texter eller lagt in bilder som irriertar andra eller sårat de andra.

Jag irriertar andra men på grund av vilka vettiga anledningar? Inga defekterade människor, alltså de hörande i alla åldrar i blogvärlden har många kommenterat min blogg på andra blogghemsida, var det att jag kändes speciell och på mina skrivsätt kändes speciella. Att det var nästan alltid intresserant att läsa mina texter. Att varje människa har sina egna.

Att de tyckte bara att jag var duktig som ni andra, som kan skriva och att jag utbygger mina skrivsätt på ett sätt som är mitt. Lotta på Bråkarmagatan som har sina egna regler. Det är jag som har mina egna regler.

Alla som skriver sin blogg skriver på vilka sätt man vill. Jag får anmärkningar för det jag inte förstår själv. Utseendeattacker och textattacker, men det finns folk som skriver sämre än mig får inga textkritiker eller är fulare än mig men får inga utseendekritiker.  

Jag syns och hörs men har rätt att slippa kritiker för att det är att om man vill ge mig en kritik ska man komma med ett par vettiga ord som jag kan lära mig av.

Jag accepterar att folk ska inte behöva tycka om min blogg, men det är bara att inte bry sig om mig och inte behöva ge en kritik om man inte tycker om min blogg eller min personlighet. Jag blir trött på att få kritiker för inga syften.

Jag gör som ni alla andra, jag skriver som ni alla gör, jag har rätt till en blogg och en fotoalbum som ni alla andra. Men det är vissa delar som jag är inte som ni är det att jag är Isabel och ni är varje egna jag. Varför får ni nästan aldrig kritiker tror ni?

Varför får jag ofta kritiker? Vad har jag som ni inte har? Vad har ni som inte jag för att inte få kritiker helatiden? Inte halva befolkningen inte gillar mig, för det går inte att gilla någon person för ingenting då är jag nästan en stor legend att älska och hata? Halva befolkningen som tycker om mig. Men varför är det inte så för er andra?

Några säger att jag ska se det som en positiv riktning är det att jag får mycket feedback på negativa och positiva är det att jag har DET.

2 |
0
|   |

Hallowenbilder

05 november 2006, kl 23:16 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

finns på www.nogg.se/askungen

Ler brett!

1 |
0
|   |

Är man gammal

05 november 2006, kl 23:01 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

för att ta bilder?

Att posera, ta bilder, och så?

Fattja inte varför någon säger att man börjar bli kärring vid 25 åldern bara för att ta bilder? Att ta bilder med ett syfte är det att skapa ett ögonblick med att minnas alla bilder man möter av varje gång man har varit en gång i åldersperiod, händesler och så.

Vi är ju aldrig gamla för att ta bilder?

Varför får jag en sådan knäpp kommenterar?

3 |
0
|   |

Gabriel

04 november 2006, kl 13:44 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

tackar jag för en Hallowenparty hemma hos dig, en festlig bemötande har jag fått, av hur mycket du har inrett där hemma. Det kändes en blandning av amerikanska stil och med Hallowen. Tack och nu möter du ett helvete med lort och skit. Hotja till om du behöver hjälp med städning. Någon måste ju hjälpa till. Tack för några komplimanger, några gäster där på partyn.

Fjädrat och vädrat in på Klaras, en fritidsgård som jag kallat en gång för längesedan, har aldrig varit kär i det där stället men jag drog dit för att vara med några andra. Rosa panter drinkar blev det, att jag blev rosa och röd i hormoner. Ordväxlade och smskrigade med några. Mycket folk där som busade och hoppade på varandra.

Jag har ju blivit stor att sitta i sandlådan. Jag var med Mirella, och A, och killar som H, K, M och inte minst lilla Gabriel, fnitter och fnisser. Resten av bunten splittrades. Vi växer, förändras och åldras med att få olika feststilar att ghetta och festa.

Jag överlevde, och hade trevligt som en playbunny!

Inte vet jag om bilder i digitalakamera lever, eftersom Anjas digitalakamera pajade. Där fanns några fina bilder. Trist om inte ni fick se några. Äh.

En förefest med sker ikväll hos en grabb M, ska jag dra dit och hjärnstimulera hormoner med de. Behöver dem mig? Kvällen får bli spontan. 

Antonia, kom hem nu snart!

1 |
0
|   |

Essä att försöka och att försöka essa en essä

02 november 2006, kl 18:03 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Jag försöker, trots jag har begått många misstag i liv har jag försökt är inga misstag utan misslyckande misstag? Jag försöker kommer in på en plats, att platsa in med balans och harmoni.  Jag försöker inte att misslycka men att försöka inte ge upp.

Men varför ska vi försöka överhuvudtaget nu när det är bara skriftiga lagar som sittande tjocka gubbar under en lång vandring med sanktioner som skrifter in lag. Varför ska jag ens försöka att duga trots jag suger in i dagens samhälle nu när jag har inte bett om att vara döv.

Thomas Hobbes reflekterade med att det var sanktioner med starka och maktgalna människor som bildades samhälle med ordning och lag men ett utopiskt samhälle för mig som är döv?  Att jag behöver en stat som han har utbyggt sin ide, att försöka för han ansåg att mekaniska lagar av natur. Människor är lika eftersom alla kan döda varandra.

En av människorna som lever i dödskräck är jag, är den enda vägen ut är att rätta upp en stat med inte att makten ska vara delad mellan en kung, kyrkan och myndighet. Jag som en Suverän som ska ha makt och stå utanför lagen.

Människan är egoistisk och därför finns det ett samhällskontrakt med varandra, som att en myndighet och en regering kan stifta fred. Att vi inte behöver bli djuriska och krigsbörda. Jag krigar mot själv är det att jag känner mig annorlunda för att vara döv i samhället. Varför ska jag följa efter skriftiga lagar och regeringen nu när de bara egentligen skiter i mig och inte sköter heller sina jobb?

Jag känner mig begränsad av som individen. Vilka är de som bestämmer vilka principer det samhället som ska styras av? Jämlik frihet för alla på en fördelning men hur går det för de som har det sämsta och har inte den friheten till att kunna sträva runt i dagens samhälle.

Jag är inte statslös, utan begränsad och styrd av staten. Nu är jag bara gömd i en mörk hörna med att bara inte kunna komma långt i mina drömmar, bara för att mitt funktionshinder av naturtillstånd som hindrar mina möjligheter.  

Som John Locke uttalade sig, har vi alla rättigheter i naturen som alla ska respektera. Till med vi kan använda Paulo Coelhos ambitioner för livets värderingar. Att det finns aldrig rätt och fel att vara enskild och individ.

Men hur och vad är rätt och fel, bra och dåligt för mig att leva i kallat utopiska samhället. Det bästa svenska landet min själ har hamnat i en lång vandring av familjegener.

Tacka för att jag har det bra men jag är inte nöjd med mitt jordeliv. Det är bara att jag inte accepterar och tar kommendörer från regeringen, politiker, media och myndigheter som bara pressar och stressar upp mig till att tappa tro och hopp. Jag vill inte vara begränsad för ingen har rätt över att påverka mig.

Jag oskuldfull och blåögd som Lotta på Bråkmakargatan för tjugo år sedan, var jag bara en flicka som inte anade livets svåra hinder och såg det goda av livet, att jag var döv gjorde det ingenting. Jag var bekväm med mina drömmar, att allt kunde gå som galant och galopp in i varje mål. Jag pekade på allt, jag fick nästan allt, det där trodde jag nästan på att jag kunde bli hur som helst, med mina dolda talanger. För att livet kändes obegränsat. Mina drömmar slitande mina förväntningar. Lotta som jag har mina egna regler i min egen skola.

Jag idag måste sänka krav på mig som vuxen men varför ska jag överhuvudtaget sänka mina krav nu när jag faktiskt kan men inte får  möjligheter bara för att det är inte lätt och bara för att naturen har gett mig ett funktionshinder.

Jag reflekterar och tittar över andra människors öde, verkar vissa vara bekväma med det man har, och låter nöjda, men det där skrämmer mig. Jag accepterar inte det som försvårar i mitt liv är det att jag har inte bett om det att få utan jag vill att jag ska styra mitt liv och mitt eget jag.

Det är en gåva som jag har fått att leva mitt jordeliv är det att jag ska skapa mina allra ögonblick som skapar minnen som ger mål. Jag vet inte om jag kommer att existera igen. Jag försöker att essa, men att jag försöker inte att ge upp men jag misslyckas med att försöka, då spelar ingenting någon roll? 

Är jag sjuk som Nietzsche, en stark filosofer. Hans tankarnas biografi med att spegelvända mina perspektiven för verkligenheten. Mellan honom, mig och Sartre en annan filosofer. Tre olika motsvarigheter. Nietzsche ser ett rättsystem med negativet inom politik och religion.

Han ansåg att allt som begränsar oss. Har jag fått hans själ, att sträva runt? Jag börjar tänka, varför tänker jag så? Enligt andra var han sjuk men han kunde tänka. Vad är galenskap? Jag tycker att det är omöjligt att göra moraliska bedömningar inom regeringen, för alla är olika men varför ska vi vara begränsade av men hur ska vi fungera att leva tillsammans i hela världen?

Jag är döv, jag är inte statslös men jag känner mig statslös är det för att jag är annorlunda? Är det dövheten som påverkar min personlighet? Att vara statslös är att vara obegränsad. Att alla har sina rätt och rättigheter. Jag kan bli hur som helst men vem låter inte mig att göra som helst?

Religion som påverkar politik till att vi lever begränsade, på lag och ordning. Jag beundrar religioner och övernaturliga men att förstå och tänka gör mig vilseledd. Han beundrade Jesus men hatade religionen. Jesus var en övermänniska, men det är rättsystemet som har uppfattat hans budskap på ett sätt blev en religion till politik är det avgörande hur vi lever nu idag på myndigheters regler.

Essen föregår existensen, är det så? Sartre menade att Gud inte existerar för människan längre, eftersom Gud gav oss en mening, som att människan skapar en sak för att kunna använda en sak, är det att uppfinna och lösa.

Jag uppfinner med mina idéer men har inte lösningar till mina möjligheter. Då har Nietzsche och Sartre fel? Dem har glömt hur det skulle fungera för mig som är döv i dagens samhälle? Vad har jorden för nytta av med defekterade människor?

Jag vill ge mig en själv essens och existens. Jag vill bli vad jag vill bli, jag vill göra vad jag vill och hur jag vill, oberoende och obegränsad.

 

 

0 |
0
|   |

Spegelvänder

02 november 2006, kl 00:07 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

er med att känna och se på levande minnesbilder hänvisar jag er på www.nogg.se/askungen

En stor spegelvändning med olika tidsperioder.

Det som skrämmer mig är det att vi inte kan aldrig exeistera mera för de minnen som blivit historier.

 

1 |
0
|   |

Ett jobb?

31 oktober 2006, kl 21:38 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Hänvisar jag er till www.nogg.se/askungen

 

0 |
0
|   |

Antonia

31 oktober 2006, kl 11:29 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

Som kom till jorden för 20 år sedan idag den 31 oktober, en spöklig och regnlig dag med en vacker ängel som hon, en sucker för många utan och med klander med att ha levt i unga tjugo år med glädje och lidelse, fyller hon år idag 20 år, ärad och gratulerad av hennes familj och hennes vänner som uppskattar henne den stora dagen.

Gratulerar, Antonia min nu närmar du till ett vuxet liv, och att du har en vuxen ålder, med att bli samhällemyndig och att du har nu fem underbara år framför dig att sunna och brotta med tills du blir tjugofem då är jag trettio år nästan om nu man har räknat rätt.

Jättespännande att komma och följa dig i ditt liv med mina kompletteringar och att jag ärar och gratulerar dig den dagen när du är i Örebro då ska ni ju ha ett kalas den 17 november, längta tills att få ge dig en speciell grej av mig och Mirella.

Gratulerar än så länge, Antonia!

0 |
0
|   |

Hallowenpartyn

31 oktober 2006, kl 11:28 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

hänvisar jag er till att läsa och kolla bilder på www.nogg.se/askungen

 

 

0 |
0
|   |

Inte

27 oktober 2006, kl 09:05 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

regnar det idag mycket hoppas jag men att möta stormattacker, och att jag ska ha en tid på Migrationsverket, kontrollsanktionen. Sedan stressande raskar jag till ett tåg och sticker härifrån till Stockholm, där möter jag andra för att ta ett pendeltåget till lokalsfesten och glupska in i Hollywoodvärlden och då är jag Janice hela kvällen, imorgon är jag Isabel. Packar in och funderar på att ta en soltupplur för att få lite fräsch färg på ansiktet, snabbar in i en skönhetsbutik och kolla efter något som lyser upp min skönhet. Men pengar slitnar ut, måste snåla lite men sugattacken retar mig.

Idag ska M hämta några gröna växter, stora, de ska ha vi i badrummet och ska ta bilderna på dem sedan, de kostar då. M ska till Tyskland nästa vecka.

Ingen Mirella i Stockholm, jättetrist, men en annan gång blir det bästa tillfället. Antonia får klara sig med mig utan henne. Tack för era sms, mitt straff är det att beskriva varför karlar vill ha playsex med er? Snuskhummer är jag ibland vettjafanken, är väldigt fräck i munnen bara, med snuskiga och erotiska ord Inte kan ni tro om mig lilla Askungen, med pryd och präkt.

Sms vibrationerade på natten under tiden jag drömt in i min värld

Mindy, nu kommer jag och smakar på din fina lägenhet, säkert mera stylat om, in din visuella filmvärld med superTV.

Ni som finns i Stockholm ser mig, hotja gärna till om ni känner igen mig. Hotja och heja!

0 |
0
|   |

Dubbelmoral

24 oktober 2006, kl 11:21 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

som börjar smittas....

Börjar fundera på en viss persons signaler till hur dubbelmoralisk hon är? Söker hon sig tillbaka till sina gamla mönster, gamla folk trots hennes bestämda framåtagande steg, börjar hon backa tillbaka? Saknar hon det där hon är rädd för att bli ensam, eller saknar sina minnen, och glömmer hur de andra har varit mot henne?

Försöker spekulera, dramatiskera ur det hela och känna henne. Jag tycker mycket om henne men hur mycket ska jag uppskatta hennes ärlighet, hur mycket jag ska förstå henne? Hur tänker hon? Jag börjar fundera, vilka handlingar hon utför är goda men hennes ord till vad för betydelser?

Ska man ha gränser?

OK, det är bara bra att ha sociala komptens. Men efter hennes verisoner har jag lyssnat på, då ska hon inte vara den gamla personen, utan ska klättra upp på väggen och uppnå nya vägar, rutiner?

Vill väcka henne och att få vakna upp till, OK det kanske är bara små ord men små ord kan betyda mycket för andra att tro av hennes signaler som blir feltolkade...

0 |
0
|   |

Vilsenledden

22 oktober 2006, kl 15:22 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

i mitt hjärta och hjärna, är det att jag kan känna mig världens ensammaste trots om att jag vet att jag har folk som tycker om mig, och att hålla sig mycket av mig men det räcker ibland inte, jag är inte ensam men känner mig ensam är det att ibland kan mitt hjärta vilsenleda mig, med att hjärnan lurar mig ibland till att jag blir ibland rädd för att inte förstå mig själv.

Världens ensammaste människa, är det fel att man känner sig ensam, men det är konstiga tankar som försöker fråga mig hela tiden, jag är inte ensam men känner mig ensam. Vad är det som försöker manipulera mig? Jag söker varje ögonblick som stabilerar och balanserar min ensamhet. Många känner sig ensamma och är ensamma.

Det är jobbigt att kriga med den känslan, är det att jag känner mig ensam, i mitt hjärta är det att jag inte tror på min omgivning är det att de säger att de håller sig av mig, är det bara att de vill ha mig i deras liv men de skulle inte bry sig om att jag känner mig ensam är det för att de vet att jag är inte ensam men vad kan de göra åt den saken att jag känner mig ensam?

De förstår inte och skiter i det, som alla gör. Alla agerar till om man ser någon som är ensam då bryr man sig om personen, men hur gör ni när ni förstår att någon känner sig ensam men är inte ensam, ni bryr inte om de och tycker att de är löjliga. Hur än låter det nog mycket konstigt.

Det kanske är förvarningar till mig i framtiden är det att jag känner mig ensam är det att jag blir ensam en dag efter att jag har förlorat alla nära och kära för det är av naturen. Jag kanske får tidiga orokänslor, starka maginstinkter till hur det kommer att kännas till ett helvete men under den tiden har jag bearbetat med ensamhetens helvete är det att jag förstår att naturen tar nära och kära från oss alla?

Jag måste brotta med den känslan för att inte behöva leva med den känslan redan nu nu när allt känns bra.

1 (+1) |
0
|   |

Den vita massajen

21 oktober 2006, kl 23:31 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

hänvisar jag er till min www.nogg.se/askungen

med liten berättelse om Den vita Massajen

 

0 |
0
|   |

Jäntelagen

21 oktober 2006, kl 11:13 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

i svenska landet hänvisar jag till

www.nogg.se/askungen

Läs vettja där!

0 (+1) |
0
|   |

Se & Kolla

20 oktober 2006, kl 16:54 Skrivet av Askungen Anmäl ! 

in min rumpa och mina fötter....

www.nogg.se/askungen

Det blev en guldgulbeige stuprörsbyxa till idag.

0 |
0
|   |

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna