Schackspelets slitande krigsoldat

som står på ett schackspel, i mitten mellan svarta drottning mot vita drottning, vem som faller, och skriker schackMatt. Slitande känslan, är bara trött just nu efter all tjafs och nafs, jag vill bara er så gott och att
jag vill ha också gott av er.

Schackspelet slitar ut min hjärna, men lär nya tag och sätt med att gå runt dagarna blir dummare och dummare, hellre gå runt dagarna med att lära sig blir klokare och klokare.

En av mina plikter, som en krigsoldat i vänskap, försvarar jag på mittsfältet, bara för att inte det ska blossna upp ett kaotiskt krig mellan svarta och vita drottningar. Inte vill det skrika schackMatt och Allt är över.



Det finns lösning, möjlighet, tro och hopp om bara svarta drottningen och vita drottningen balanserar varandra och vågar att konfrontera varandra i obehag och behag.

Allt behöver inte bara kännas svart och vitt. Det är bättre att leva i gråaktiga zoner om man har den gråa sinneställningen. Aldrig en i ensamhet kämpar, utan man ska vara två som har vilja och kamp av obegränsade kärlek för att komma vidare i en vänskap.

 

Jag låter inte att någon av dem ska vinna, för det finns ingenting att vinna på, det är bara att acceptera sina fel, och rätt, och erkänna fel, och förstå varandras telepatiska känslor och kommunaktion.

Vi måste kunna våga belöna varandra, och utföra bra handlingar men kunna ge dåliga kritiker men som ger bra perspektiver på att människor som kan förändras, förbättras och utvecklas i obehag och behag.

Jag orkar att kämpa men jag vill orka att vilja vara trött just nu.