Gud är du

och jag är Gud, med att vi varje människa är en gudagåva genom att essa varje ögonblick blir en essä av våra liv, jag tror inte på religioner, utan att religioner skapades av människan, är det en typisk politisk reform, är det att  överleva och styra människans rätt och lag, genom att tro på Gud och utföra goda gärningar, är det människans samvete som lägger mest i vikt, och att människan ska vara god, är det allt som avgör människans uppfostran, personlighet och allt som har skett i livet.  Jag är Gud, du är Gud.

Religioner fungerar inte, vi bråkar, terroristerar, hatar varandra, krockar varandra i kulturer, bara för att religioner har delat upp oss, och att det har gjort oss att tveka till om Gud finns, varför finns flera religioner, trots gemensamma grundläggningar och uppföljningar? Vi bråkar om vem är den största Guden, och inte acceptera andras trouppfattningar, är det bara människans misstro och oro, för att inte Gud egentligen finns, för att Gud är ju vi allihopa?

Jesus kanske var en häftig profet, men Mohammadi var ju häftig också men en härmapa? Judarna har ingen Messisas än, och påstår att Jesus och Mohammadi var inte Guds son utan bara ett par duktiga profeter. Judarna väntar fortfarande på den Messisas, den dagen dyker han upp.

Men det kan väl gärna vara jag som dyker upp, och jag är deras Messisanna?

För att jag är väl en del av Gud, profetisk, poetisk, och filosofisk?