Att leva på ärlighet är det bästa man vet att man ska vara ärlig och grundläggande ärlighet har man fått i sin uppfostran är det att följa Bibelns 10 budord, är det att vara som Jesus och leva på ärlighet även om man vill inte möta motgångar är det att människans instinkt är det att överleva och vinna, att kunna tåla, lida och glädja över varje ögonblick man möter.
Men att vara ärlig till en gräns, finns inte utan att det är självklart att vara ärlig till obegränsningar men med att vi ljuger och utför vita lögner är det för att inte behöva såra någon? Varför är det så? Då ljuger vi i princip sett med att utbygga vita lögner, då är man halvärlig? När är man helärlig? För man ska vara helärlig?
Ok jag vill inte såra någon med flit eller avsikt, men är det något jag vill stå för det där jag säger är jag ärlig. Jag försöker forumlera min ärlighet till att mjukna ut vissa meningar. Det låter lite konstigt, är det att vi alla säger att man ska inte ljuga utan man ska vara ärlig men folk ljuger överhuvudtaget för att slippa konflikter eller vill inte såra någon annan?
Jag är ärlig men det betyder inte att jag sårar någon för jag har inget syfte med att såra någon för det är personen som blir sårad är det personens självkänsla eller självförtroende som bygger upp på en dålig grund, det är inte mitt problem. Jag kan inte begränsa min ärlighet till att vara mindre och halvärlig.
Isabel är en aktighet till med att vara den personen hon utbygger sin ärlighet till med att kräva ärlighet av folk tillbaka.
Jag uppskattar mig själv efter mina handlingar, i början knöts det till i magen till att vara för ärlig men jag har funderat, med för att vara ärlig och personen blev sårad, var det bara en påverkning som knöts till i magen att det sved till, var det för att jag inte ville se personen sårad eller ledsen.
Jag är ärlig men forumlerar mina funderingar ii ärlighet, frågor i ärlighet på alla sätt.
Jag har inga attitydsproblem det är du som har uppfattningsproblem