Jag är bög - och en vacker dag ska jag gifta mig

Lagen säger att jag får binda ihop mitt liv med livet den man jag älskar lever. Lagen säger att jag får ingå partnerskap. Lagen hyllar på detta vis kärleken, men gör skillnad på kärlek och kärlek. Kärlek mellan heterosexuella och kärlek mellan homosexuella är annorlunda, varför skulle vi annars behöva olika lagar? Lagarnas innehåll gör ingen skillnad mellan oss och heterosexuella, men att det finns två lagar betonar att skillnader faktiskt finns. Tror inte lagen att alla människor älskar och känner kärlek på samma sätt? Varför vill inte lagen utan åtskillnad hylla kärlek mellan två samtyckande vuxna människor? Varför vill inte lagen att jag ska kunna ingå äktenskap med mannen jag älskar? Varför är min kärlek annorlunda?

Hur kommer det sig att det finns ett motstånd mot min rätt att ingå äktenskap med mannen jag älskar? Hur kommer det sig att det finns ett motstånd mot denna mest naturliga av alla känslor? Är det rädsla - rädsla för att inkludera oss homosexuella i samma definitioner som gäller för dem? Rädsla för tanken att "fan, nu är de precis som vi." Eller är det helt enkelt att de hänger upp sig på den gamla kyrkliga definitionen att äktenskap ingås mellan man och kvinna? Kulturen förändras, religionen förändras, tiderna förändras. Varför kan då inte denna gamla definition förändras? Det är svårt att förändra människor, men det borde vara betydligt enklare att förändra en definition. För i slutändan är det en definitionsfråga, en jävla rutten liten skitdefinition. En definition av äktenskapet som också förändrar hela definitionen av kärlek, eftersom de två begreppen är ihopknutna och inlindade i varandra. En gammal kyrklig definition borde inte inverka så mycket i en modern lagbok att den gör åtskillnad på människor som älskar.

När det gäller kyrkliga bröllop kan jag däremot acceptera att det finns präster som inte vill viga homosexuella par. Jag tycker inte att lagen ska tvinga präster att genomföra vigslar de inte känner sig bekväma med. Dessutom finns det inte ett homosexuellt par i hela världen som skulle vilja bli vigt av en person som inte respekterar deras kärlek. Låt det vara upp till prästen i fråga om han/hon vill viga ett par eller inte.

Kärleken inom oss homosexuella är precis samma känsla som kärleken inom heterosexuella. När vi talar om äktenskapet och dess definition rör det ofta upp starka känslor inom oss. Vi homosexuella och även heterosexuella som kämpar för vår rätt att gifta oss känner oss besvikna, arga och ledsna över att inte få ingå i definitionen. Motståndarna till samkönade äktenskap känner sig besvikna, arga och ledsna över att kanske tvingas bredda definitionen. Båda grupper försöker få fram dessa känslor i debatten, på det sättet är vi väldigt lika varandra. Men mitt i strävan efter att få fram dessa känslor glöms faktiskt den viktigaste känslan en människa kan ha inom sig bort - känslan av kärlek. Det är kärlek som borde vara centralt i äktenskapsdebatten och även på den punkten är vi lika varandra. Jag önskar bara att alla kunde förstå detta.