En hälsning från PPP, trots allt!

Nu har det gått många veckor sedan jag var inne och skrev på bloggen. Det är många veckor sedan jag var inne på bloggen överhuvudtaget. Mitt liv går fruktansvärt långsamt och de stunder jag mår lite bättre, går åt till att göra det allra nödvändigaste, som att gå på sjukgymnastik, betala räkningar och så vidare. Till och med äta mat tar alla krafter. När det nödvändiga är gjort, så gör jag inte så mycket mer den dagen… Av det skälet har jag inte ens varit inne på bloggen.

Jag har ju då och då tänkt att ”jag borde kolla bloggen”; ”borde låta den vila”; ”borde lägga ned den.” Men inte ens det har jag orkat! Det blir också en stress, för det är så otroligt mycket ”som jag borde.” Då blir jag ledsen på mig själv, att jag lämnat ”sthlm-cilla” med ett antal obesvarade frågor. Jag ser ju nu att Du varit inne och kollat åtskilliga gånger! – och återigen vill jag understryka hur mycket jag uppskattar att Du bryr Dej om mej. Fast jag inte känner Dej personligen, så känns Du som en verklig vän. Tack än en gång, för att Du inte gett upp!

Vad skall jag nu göra med bloggen? Jag tror att jag skall låta den fortsätta att gå på sparlåga en tid ännu en tid. Jag skulle vilja försöka göra ett inlägg i månaden ungefär. Hålla kontakten, kort sagt. Ett första inlägg kommer faktiskt efter den här hälsningen.   

PPP