http://www.youtube.com/watch?v=rIx_rbquVgM
Är det på grund av okunskapen om det nyfödda barnets medvetande och känslor som så få personer , som annars engagerar sig i barnfrågor, intresserar sig för avnavlingsfrågan och födelsetraumat?
Är Frederick Leboyers bok och film , Födas utan våld (Birth without Violence) , som jag såg och läste för 30 år sedan, totalt bortglömt? Hoppas verkligen det blir ändring på det när boken kommer ut igen i höst
We have "unlimited sadness" about the way we were mistreated at birth.”– Frederick Leboyer
´
Jag har väl inte direkt haft silkesvantarna på mig tidigare heller, när jag skrivit om avnavlingsfrågan, eller om förlossningsvården i övrigt, men nu är det jäddrarimej ingen pardon längre! Blir nämligen otroligt frustrerad och förbannad när ingenting tycks hända och när jag inte märker några som helst reaktioner från barnmorskor och andra som borde engagera sig i det här. Ingen som jobbar med det här verkar ju vilja/våga (?) säga något!!! Inte till mig i alla fall. Grrrrr
Jag har tagit upp avnavlingsfrågan i flera svenska barnmorskegrupper på facebook, och förstås i gruppen Sen avnavling – barnets födslorätt, där jag vet att det är minst 30 göteborgsbarnmorskor med (om de nu inte hoppat av vid det här laget?) men aldrig att det kommer några kommentarer från dem, eller svar på direkta frågor. Vad jag vet är det alltså bara sjukhusen i Göteborgsområdet som fortsätter med tidig avnavling, trots att WHO m.fl, inklusive svenska riktlinjer, rekommenderar att man slutar med det här ingreppet i det narurliga födelseförloppet, då barnen alltså blir av med ca hälften av sin totala blodvolym och stamcellerna i det, liksom den viktiga syresupporten under de första kritiska minuterna i livet medan lungorna gör sig redo att ta över andningen.. med allt vad det här medför, i stort och i smått, för barnets fysiska och mentala hälsa , under hela livet.
Och där går de fortfarande på sina arbetsplatser och tiger inför föräldrar om deras rätt att välja sen avnavling....samtidigt som de fortsätter klampa pulserande navelsträngar hej vilt.
I en fb-grupp för Göteborgsbarnmorskor såg jag den här kommentaren: ”jag hatar varje gång jag gör det …klampar alltså” . När jag då frågade om hon verkligen är tvungen att göra det mot sin vilja svarade hon aldrig..
Inte heller blir det några svar från göteborgsbarnmorskan som skrivit bl.a. följande i sin blogg strax efter att nationella riktlinjerna för avnavling presenterades hösten 2008:
”När jag hörde om "klampning av navelsträngen" för första gången för något år sedan, när jag ännu arbetade som adjunkt på barnmorskeprogrammet, så trodde jag inte mina öron. Jag associerade till att man lika gärna kunde ta stryptag på barnet (hårda ord) eftersom en oklampad navelsträng fortsätter att syresätta barnet så länge det finns pulsationer i navelsträngen. Det innebär att medan barnet etablerar sin egen andning får den hjälp på traven med syre från mamman. ”
Känns bara mer och mer som skräckfilm faktiskt, när till och med barnmorskor som ivrar för det naturliga inte vill svara på frågor om avnavling. I synnerhet när dessa barnmorskor jobbar på sjukhus som fortfarande har tidig avnavling som allmän praxis, utan att informera föräldrarna om deras rätt att välja sen avnavling!!!
Det här handlar ju faktiskt om något så fruktansvärt allvarligt som att förlossningsvården, som man tycker man borde kunna lita helt och fullt på och känna sig totalt trygg med, medvetet - för nu är det jäddrarimej medvetet och inte någon okunskap längre - skadar barn för livet och även utsätter mödrar för risker och onödigt lidande .
Är det förresten någon som begriper hur i all världen det kan komma sig att högt utbildade läkare och barnmorskor , årtionde ut och årtionde in, går och tror att moder natur orsakar behandlingskrävande gulsot om ingen är där och klampar navelsträngen i ett huj??? Trots att det här bara är skrock och gammal hörsägen så har detta alltså pågått på moderna förlossningskliniker under årtionden och fortfarande finns det gamla uvar som tror på det här skrocket och därför är framme där med peangen så fort barnet föds. Man kan bli mörkrädd för mindre.
Så här skriver Michel Odent, förmodligen världens mest erfarna, kloka och kunniga förlossningsläkare, om gulsot (jaundice) :
“There has never been any randomized study evaluating the risks of severe jaundice in relation to the time of cord clamping. However, having a personal experience of thousands of births with late cord clamping and cord cutting (after the delivery of the placenta), I can confirm that, on the contrary, the risk of jaundice is dramatically reduced when there is no interference with the physiological processes. “
Som sagt, silkesvantarna har åkt av för länge sen. Till såna här herrar och damer som tar sig rätten att använda barn som försökskaniner och medvetet utsätta dem och deras familjer för livslångt lidander använder jag istället boxhandskar med järnskrot i.
Det gjorde jag t.ex. i inlägg 482 i Familjelivs tråd Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över. Kommentaren handlar om avnavlingsstudien i Halmstad, som mitt förra blogginlägg handlar om.
LaimaR
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda
A-Linda